Emma Widebäck har skrivit en artikel i ETC om brottslighetens utveckling under första halvåret 2024. Det är en okunnig artikel om brottslighet av en journalist som inte ens tycks begripa de enklaste sambanden när det gäller brottslighet. Det är en blåögd artikel om brottslighet baserad på en rapport från Brå som Widebäck inte förmår tolka eller läsa kritiskt.
I verkligheten finns ingen som helst ökning av narkotikabrottsligheten i Sverige. Att antalet anmälda narkotikabrott ökar men narkotika brotten ökar inte. Anledningen är att antalet anmälda narkotikabrott styrs av polisen arbete. Fler personkontroller ger fler anmälda narkotikabrott. Ökningen beror på detta samt öka kontroll av postflödet som också gett många nya anmälningar av narkotikabrott. Brottet det handlar vi personkontroller är eget innehav vilket utgör 60% av all anmälda narkotikabrott. År 2015 handlade det om 37%.
Narkotikabrotten
Polisen har ett intresse av att antalet antalet anmälda narkotikabrott ökar för narkotikabrott har hög uppklarningsprocent. Speciellt gäller detta vid personkontroller då brottet är uppklarat redan när det anmäls. Många narkotikabrott gör att polisen totala uppklarningsprocent ökar och det ser bra ut i verksamhetsberättelsen och garanterar mer pengar.
Att en massa personkontroller skulle ge bättre koll över de kriminella gängen eller bättre kontroll av narkotika i Sverige som den ansvarige bakom rapporten säger i artikeln är bara fantasier. De flesta som åker fast för eget innehav är missbrukare som åker fast igen och igen. De har ingen koppling till kriminella gäng. Andra som åker fast är förortsungdomar och arbetarklassungdomar som upplever att de trakasseras av polisen. De har i allmänhet inte heller nån koppling till brottslighet och kriminella gäng. Dessutom hamnar de ofta i fängelse där de faktiskt då riskerar att bli kriminella. Polisen och rättsväsendet skapar alltså mer och allvarligare brottslighet genom sitt agerande, De skapar kriminella genom att spärra in folk som inte hör hemma i ett fängelse.
Misshandel
Inte heller fattar Widebäck varför misshandel mot män och kvinnor numera är på samma nivå. Anledningen till det är att att misshandel mot män minskat. Orsaken till det är minska supande. I ETC-artikeln går det att tolka som att misshandel av kvinnor ökat men så är alltså inte fallet. Antalet fall av misshandel i förhållande till befolkningen har minskat tydligt under den undersökta perioden (2015-2024) på grund av befolkningsökningen under perioden.
ETC går högerns ärenden
ETC spelar med i polisens och högerns spel genom att inte förstå hur polisens arbete går till eller vad antalet anmälda narkotikabrott handlar om. Inte heller förmår de framställa statistiken om andra brott på ett sätt som gör att läsaren får nån kunskap om hur det egentligen ser ut. De förmedlar bara oreflekterat och okritiskt vad utredarna säger och vad det str i rapporten utan att gör en analys eller föröka begripa vad uppgifterna i rapporten faktiskt betyder.
ETC vilseleder och förvirrar. De journalister de anlitar för att skriva om brott har varken tillräcklig kunskap eller erfarenhet. Det blir därför felaktigt och ETC bidrar därmed till att sprida högerns propaganda om en ständigt ökande brottslighet. En bil som inte är sann och aldrig varit sann. ETC:s agerande när det gäller brottslighet och brott är i 90% av alla fall bedrövligt och deras artiklar är i allmänhet felaktiga och vilseledande. Deras journalister agerar som borgerliga skribenter och sprider falska nyheter om ökad brottslighet och ökad narkotikabrottslighet.
Läs mer:
- Antalet anmälda narkotikabrott säger ingenting
- Narkotikabruk i Sverige – ingen ökning
- Självklart är avkriminalisering av eget narkotikabruk bra
- Nonsens om mc-gängen i ETC
- Intressant i ETC om brottslighet men ändå lite fel
- Märkligt av Arnstad om brottslighet i ETC
- Bra om gängbrottslighet i ETC
- En vänstertidning som hamnat rätt om brottsligheten
- Vänsterns felaktiga fokus när det gäller brottslighet
- När vänstertidningar börjar skriva om brott
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Alldeles oavsett statistik över narkotikabrottslighet, statistik som säker kan ifrågasättas, är narkotikabruket ett stort samhällsproblem som ödelägger livet för tusentals människor och som påverkar än fler i form av närstående och anhöriga. En sammanställning över konsekvenserna finns hos Folkhälsomyndigheten: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/andts/andts-anvandning-och-ohalsa/skadeverkningar/narkotikans-skadeverkningar/samhallskostnader-for-narkotikabruk/
Av någon anledning har debatten allt mer kommit att fokusera mot narkotikabrottslighet och inte om narkotikabruk. Givetvis hänger dessa frågor ihop men jag menar att missbruket i sig borde ägnas mer uppmärksamhet. Förvisso är kamp mot narkotikasmuggling/distribution ett ”verktyg” men det finns också andra ”verktyg” som är förebyggande och som syftar till att förhindra att människor faller in i missbruk. Denna sida av problematiken borde ägnas mycket mer uppmärksamhet.
Narkotikabruket är faktiskt inget stort samhällsproblem. Antalet missbrukare är få och brottsligheten kopplad till narkotika är liten så länge vi inte räknar innehav för eget bruk och eget bruk. Våldsbrottsligheten och trafikbrottsligheten är främst kopplad till alkohol och antalet alkoholmissbrukare är långt fler än drogmissbrukare. Även missbrukare av legala mediciner är fler än antalet narkotikamissbrukare. Sen finns det förstås en överlappning av missbruket bland missbrukarna.
Kostnaderna för samhället är mycket lägre för narkotikamissbruk än för alkoholmissbruk. Samhällskostnaderna för cannabismissbruk är mycket små jämfört med kostnaderna för alkoholmissbruk. Den största kostnaden (för förämring av livskvaliteten) är en ren gissning och den kan lika gärna vara positiv. Narkotikabruk, precis alkoholbruk, kan öka livskvaliteten likaväl som den kan minska den.
Det finns en massa andra kostnader i den rapporten som också kan ifrågasättas. Helt klart är opioider det största problemet och det är ju den överlägset mest sällsynta narkotikan i Sverige.
Jag ser din inställning som högst märklig. Även om man kan ha synpunkter på ”ekonomistiska” beräkningar om ”samhällsskada” menar Folkhälsomyndigheten att kostnaden för direkta och indirekta kostnader under 2020 var 23 miljarder. Lägger man därtill immateriella kostnader (en i och för sig vansklig skattning) näst intill fördubblas kostnaden till 44 miljarder.
Om vi sedan lägger de rent mänskliga konsekvenserna för missbrukare, som svårligen kan mätas kronor och ören. Folkhälsomyndigheten (https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/aa51e219ed2549d78243fb44d5e0e1c3/problematiskt-narkotikabruk-i-sverige-2007-2020.pdf) uppskattar antalet personer med ett problematiskt missbruk till storleksordningen 70 000, vilket har nivån av invånarantalet i en normalstor svensk stad.
Jag skulle aldrig, aldrig någonsin, kunna se en missbrukare eller en anhörig till missbrukare i ögonen och säga att narkotika inte är ett stort samhällsproblem. Under mer än 30 år har jag på frivillig väg, bland annat inom anhörigstöd, varit engagerad i narkotikafrågor. Jag har sett suicid, ångest, rädsla och annat mänskligt lidande som mycket starkt färgat min syn på dessa frågor.
För mig faller det på sin egen orimlighet att inte definiera narkotikabruk som ett stort samhällsproblem. Narkotikabruk är ett gissel som måste bekämpas likt andra former av missbruk.
Direkta kostnader för alkohol var det tredubbla mot för narkotika. Tobak orsakade fler samhällskostnader än narkotika. Men det är fortfarande bara gissningar.
Narkotika är ett stort problem för den som missbrukar. Men för samhället i Sverige är det inget stort problem. Precis som dödligt våld mot kvinnor från närstående inte är ett stort problem. Men ett stort problem för de som drabbas. Om ett problem är stort eller inte handlar ju delvis om hur det ser ut i förhållande till andra saker. De beräknade samhällskostnaderna skulle minska kraftigt om eget bruk och innehav för eget avkriminaliserades. Främst då cannabis och kokain orsakar små kostnader i form av utslagning från arbete, beroendevård med mera. Med opioider och amfetamin är det annorlunda.
Jag tycker inte gängvåldet är ett stort problem heller. I Mexico eller El Salvador är det ett stort problem. Men gängen och brottsligheten är stora problem.
Alkohol och tobak är legala droger och att de då orsakar större samhällskostnader är inget märkligt, motsatsen hade varit mer anmärkningsvärd. Ett annat perspektiv (där jag just nu inte hittar underlag) är hur stor andel av nyttjare av en drog som faller in i missbruk. Min hypotes, baserad på beroendeframkallande egenskaper, är att en större andel av narkotikabrukare faller in i problematiskt bruk än vad brukare av t.ex. alkohol gör. Många narkotiska preparat är oerhört beroendeframkallande vilket vi måste ha största respekt för.
Vidare delar jag inte din syn på vad som är ett ”stort” samhällsproblem. För mig består samhället av människor, människor som lever i en gemenskap. Samhället som sådant har inget egenvärde, värdet ligger hos människorna. Om då en substantiell andel av samhällets människor, innefattande missbrukare och deras närstående/anhöriga(föräldrar, syskon, partners, barn, vänner, etc. etc.) i sin vardag och på olika sätt påverkas av narkotikabruk är och förblir det för mig ett ”stort” samhällsproblem. Uppskattningen av av antalet närstående/anhöriga är svår men min gissning är att det handlar om minst en halv miljon människor som i vardagen, som missbrukare eller närstående/anhörig, tvingas leva med missbrukets konsekvenser.
Samhällsproblem handlar inte enbart om och kan inte enbart mätas i ekonomiska termer.