Henrik Arnstad har skrivit i ETC om brottsligheten i ett historiskt perspektiv. Eller rättare sagt om hur brottsligheten diskuterats och skyllts på den andre, de främmande, resandefolket eller invandrarna.
När det gäller den äldre historien har jag dålig koll så jag vet inte om det finns några fel där men jag vet en massa om brottsligheten i Sverige från 1960-talet slut till idag. Det tycks inte Arnstad har några bättre kunskaper om. För hans artikel är full med felaktigheter.
Juggemaffian
Enligt Arnstad började det pratas om juggemaffian kring 2006. Det är ju ett helt sanslöst och idiotiskt påstående. Juggemaffian pratade vi om redan på 1970-talet och redan på den tiden var många personer med ursprung i Jugoslavien ledande i kriminella kretsar i Sverige. En av dem var den mycket kände Arkan eller Zeljko Raznatovic som han egentligen hette.
Men det vi till vardags pratade mera om var illegala spelklubbar som drevs av juggemaffian där många jugoslaver spelade bort sin pengar och sin framtid. Det fanns mängder av såna klubbar i Göteborg.
Juggemaffian var alltså en realitet redan på 1970-talet. På 1980-talet arbetade jag ihop med många jugoslaver, serber, kroater och slovener såväl som makedonier. En av min arbetskamrater spelade bort sitt hus på en illegal spelklubb. Några år senare arbetade en bekant från 1970-talet åt den så kallade spelkungen, Rade Kotur, med programmering. Han var en av dem som kom att dömas i de rättegångar som till slut gjorde slut på spelkungen spelimperium, Kotur var också en del av den så kallad juggemaffian.
Arnstad tycks faktiskt tro att den så kallade juggemaffian vare ett påhitt av media på 2000-talet men som jag visat är det bara skitprat. När boken Snabba Cash kom var juggemaffian redan i huvudsak historia. De marginaliserades och försvagades därefter snabbt för att idag nästan vara helt borta.
Läs mer:
- En 1980-talsgangster – Kujtim Berisa
- Naserligan – en del av juggemaffian
- Exjugoslaviska nätverk: Spelkungen – Rade Kotur
- Malmös ”jugoslaviska” maffiakretsar
- Naserligan
- Mille Markovic och Michael Badelt
- Milan Sevo
- Gangstertorpeden Goran Kotaran
- Ratko Djokic
- Dragan Joksovic – krogkungen
- Ioan Ursut – mästerrymmaren
- Arkan
- Turkligan
- Skomakarligan
- Sotiros Riganakos
Annan brottslighet på 1970-talet
En annan del av gängkriminaliteten på denna tid var porrbranschen med porrklubbar, spelklubbar, bordeller, gatuprostitution. Dessa grupperingar dominerade av personer med svenskt ursprung och en ingift släkting till mig var exempelvis indrivare (eller torped) för en lokal porrkung. Porrkungens son kom jag många år senare att arbeta ihop med på ett av mina jobb. Och då fick jag en del av de rykten jag tidigare varit lite tveksam till bekräftade.
En annan kriminella gruppering på den tiden var de första kriminella mc-klubbarna. Minst två, Hising Island MC och Mandroms MC plus en raggarklubb, RoadRunners, med omfattande brottsligheten kände jag till på den tiden. Jag arbetade redan då på 1970-talet ihop med en ledare i RoadRunners som tvingade sin fru att prostituera sig. Och 20 år senare arbetade jag ihop med en av 1970-talets ledande personer i Hising Island MC som bekräftade det mest av det jag redan visst från 1970-talet.
Läs mer:
- Fleming Broman och Sandhamnsligan
- Clark Olofsson – Sveriges genom tiderna mest kände gangster?
- Svartenbrandt – dalmas på brottets bana
- Maskeradligan – militärer och brottslingar
- Cedergren – klubbägare och kriminell
- Narkotikakungen Per Åke Nicklasson
1970-talets debatt
Beskrivningen av debatten och diskussionen om brottsligheten på 1970-talet som Arnstad gör är också rena fantasierna. Det var i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet som synen på brottsligheten som ett resultat av fattigdom och utanförskap (alienation) slog igenom och inte omvänt. Brottsligheten sågs inte alls som att människorna var problemet. Arnstad är helt ute och cyklar här.
Det var just denna syn på brottsligheten som orsakad av sociala förhållanden som ledde till inrättandet av Brå. Ett annat resultat var att straff sänktes och att en syn på att vård och rehabilitering vare en nödvändig ingrediens i kriminalpolitiken slog igenom. Att det var individers inneboende ondska, kulturen eller etniciteten som var avgörande var åsikter som bekämpades hårt. Tvärtemot vad Arnstad påstår.
Och eftersom fattigdom och urusla levnadsförhållanden var orsaken till brottsligheten var det också självklart att personer ur de folkgrupper som var fattigare utgjorde en högre andel av de kriminella. Precis som det är idag. Då var det folk med finskt och jugoslaviskt ursprung som utgjorde en stor del av de fattiga och de var därför också överrepresenterade bland de kriminella. Precis på samma sätt som personer med syriansk, turkisk, kurdisk, somalisk och arabisk bakgrund är överrepresenterade idag.
Deckarna och kritiken av polisen
Det är just den överrepresentionen av personer med finskt och jugoslaviskt urpsrung som beskrivs i Leif GW Perssons och Sjöwall & Wahlöös böcker. Dessutom beskrivs den rasistiska och reaktionära kultur som präglade polisen på den tiden. En poliskultur som klart avvek från den allmänna kulturen i samhället på den tiden. Böckerna var och är en kritik av den poliskulturen. Inte ett försvar för den och dessa poliser syn på invandrare som Arnstad tycks ha fått för sig.
Sen tappar Arnstad bort brottsligheten och börjar beskriva de rasistiska och högerextrema organisationernas framväxt på 1980- och 1990-talet. Dessa grupper och deras åsikter hade på den tiden ett helt marginellt inflytande på debatten och samhället. Så den biten av hans artikel är faktiskt rätt irrelevant.
Våldsvågen
Vågen av skjutvapenvåld påstår Arnstad startade 2021. Vilket är dumheter. Den startade på 1990-talet och drabbade först Göteborg som hade högre nivåer av gängvåld under åren 2000-2015 än vad Stockholm haft de senaste åren. Därefter var det Malmö som drabbades och slutligen Stockholm. I Malmö började skjutandet avta 2018 och i år finns det tecken på att våldsvågen börjat avta i Stockholm.
Faktum är att våldsvågorna sammanfaller med att juggemaffian faller samman. Något som delvis hänger ihop med Jugoslaviens sönderfall under 1990-talet. Först var det juggemaffian i Göteborg och andra tidigare gäng som föll ihop, sen drabbades Malmö genom att ett inbördeskrig började i juggemaffian och till slut drog våldsvågen in i Stockholm.
I Göteborg växte det fram en ny struktur i de kriminella miljöerna från omkring 2013 vilket lett till att det skapats en lugnare situation. Samma process har upprepats i Malmö för att nu kanske också upprepas i Stockholm.
Läs mer:
- Skjutningar i Göteborg och Stockholm – en jämförelse
- Om skjutningar och gängskjutningar 2022
- Skjutningar, befolkning och utsatta områden
- Sverige har inte fler mord än andra nordiska länder
- Är Sverige ett våldsamt land?
- Ökat antal mord innebär inte att samhället blir våldsammare
- Polisen som löser gängmorden
Låg brottslighet
Samtidigt ska jag precis som Arnstad gör understryka att brottsligheten i Sverige ör mycket låg. Bland de lägsta i hela världen. Dessutom har den minskat under lång tid, faktiskt sen 1990-talet då vågen av skjutvapenvåld började.
Men det känns också som om ETC valt en mycket dålig författare för den typen av artikel de verkar ha beställt. Arnstad saknar uppenbarligen grundläggande kunskaper om den svenska brottsligheten och dess historia.
Läs mer:
