Idag är det samernas nationaldag. Samtidigt vägrar den svenska regeringen att följa domen från Högsta domstolen om att samerna har rätt till jakt- och fiskerättigheterna på den mark som ägs av staten eller statliga bolag.
Regeringen vägrar alltså att följa lagen vilket betyder att samtliga samebyar måste stämma staten för att få samma rättigheter som Girjas sameby redan vunnit i en rättsprocess. Det faktum att det är samebyarna som har nyttjanderätten till jakt- och fiske är dock också ett problem. Bara en minoritet av samerna tillhör någon sameby. De flesta samer gör det inte. Men jakt- och fiskerättigheterna borde tillhöra alla samer. Därför borde nog kontrollen över nyttjanderätten till fiske och jakt ligga hos sametinget.
Dessutom borde alla ägare och nyttjanderättsinnehavare samt andra intressenter få ta del av inkomsterna från gruvbrytning, vindkraft och vattenkraft. Mineralavgiften måste därför höjas och inkomsterna från vindkraft och vattenkraft fördelas. Kommuner, landsting, regioner, markägare, samebyar, innehavare av jakt- och fiskerättigheter med mera borde få del i inkomsterna från exploateringen av de omrdpden som berör dem.
Samernas nationaldag
Samernas nationaldag är gemensam för alla samer oavsett om de bor i Sverige, Norge, Finland eller Ryssland. Det är en dag som vanligen uppmärksammas med aktiviteter och kulturarrangemang.
Samerådets 15:e samekonferens beslutade 1992 i Helsingfors att samernas gemensamma nationaldag skall vara den 6 februari. Nationaldagen firades för första gången 1993. Den 6 februari 2007 vajade för första gången den samiska flaggan utanför Stockholms stadshus på nationaldagen. 2014 vajade flaggan för första gången utanför Uppsala universitet.
Varför den 6 februari?
Det första samiska landsmötet hölls i Tråante/Trondheim den 6 februari 1917. Mötet samlade över hundra samer från Sverige och Norge, därav en stor del kvinnor. Det var första gången i den samiska historien som nord- och sydsamer från Norge och Sverige samlades till ett gränslöst möte för diskutera gemensamma problem. Därför har den 6 februari valts som en viktig symboldag för alla samer, oavsett vilket land man bor i. Året därpå vid samma tid hölls ett liknande möte i Östersund.
Läs mer:
- Samerna har rätten till jakt och fiske inom samebyarnas områden
- Självklart ska samerna har fiske- och jakträtt på sin traditionella marker
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Samtidigt finns det dock ett problem med rättigheter som bara tillkommer en viss etnisk grupp. Det står i strid med allas lika rätt.
Otvivelaktigt var det t.ex. därför förslaget till ny konstitution i Chile föll i folkomröstningen. Enligt förslaget måste man vara mapuche för att ha fulla medborgerliga rättigheter, t.ex. vetorätt mot gruvexploateringar. Vilket så klart de flesta andra röstade emot. De ansåg, med full rätt kan jag tycka, att även icke-mapuche-chilenare borde ha rätt att värja sig mot exploatering.
Det är rimligt att ortsbefolkning har större rätt till sånt som finns lokalt än vad utsocknes har. Dvs en sorts medborgarrätt på kommunal nivå. Men den bör också gälla överallt. Liksom alla som faktiskt tillhör ortsbefolkningen, hur nu orten än är definierad. Det finns ingen anledning att någon med samisk bakgrund som har bott i Stockholm i flera generationer ska ha större rätt i t.ex. Jokkmokk än icke-samer som har bott där i lika många generationer. Sånt är bara splittrande.
Dina invändningar är rimliga. Men samer som bor exempelvis i Malå eller Jokkmokk som inte tillhör någon sameby borde ha rättigheter. I det jag föreslår ingår ju att privata markägare (vars äganderätt jag iofs vill ändra till nyttjanderätt) har kvar rättigheter till jakt och fiske. I Norrbotten, Västerbotten och Dalarna är de största privata markägarna vid sidan av skogsföretagen allmänningar. Sambyar kan ju också utan problem ingå i ett fiskevårdsområde som då får fiskerättigheterna och de kan ingå i jaktlga av olia slag som då lan ha jakträttigheterna. Det finns ju samebyar med bara nåt tiotal delägare medan andra har många hundra.
Egentligen är det jag föreslår samma sak som vi har för nyttjanderätten till fisk i haven. De tillkommer bara de som har licens att fiska vilket i allmänhet kräver släktskap med tidigare yrkesfiskare. På det sättet funka rju i praktiken rennäringslagen. Det går dock att skaffa sig fiskerättigheter genom arbete på en båt eller giftermål och det är ju fullt möjligt att de skulle kunna fungera likadant i en sameby. Minerallagen ger nyttjaderätt till gruvbolag för en bestämd period. Där är problemet att bara staten får ersättning.
Det kan du ha rätt i. Jakt är en hyggligt väsentlig del av försörjningen i Norrlands inland (många jagar älg för att ha kött till vintern, t.ex), och den rätten bör förstås icke-delägare i samebyar ha – om man bor på orten.
I min mammas hemby Särna tillkommer jakträtten jordägarna vilket också är lite egendomligt.
Förmodligen är det en kvarleva från tiden före det demokratiska genombrottet då man ju måste vara ägare för att ha rätt till något som helst.
Praktiskt torde det lösas genom att ett jaktkort inte kostar så mycket. Men det är ändå en besynnerlig princip.
Jag kanske ska tillägga att det är en ännu besynnerligare princip att man har jakträtt beroende på vilka ens förfäder var. Det luktar privilegielagstiftning, ungefär som att medeltidens statstjänstemäns efterkommande fick del av deras skattebefrielse i evighet, s.k. adel. Lokala rättigheter bör tillkomma lokalbefolkning, oavsett vad de har för härkomst. Så integrerar man.
Jakträttigheter som är en nyttjanderätt tillhör markägarna i hela Sverige. Men i allmänhet arrnedras de ut till ett jaktlag som kan bestå av i princip vilka som helst. Detta då varje enskild markägare har för lite mark för att det ska vara möjligt att jag själv.I Norrland är det ju framförallt de stora skogsbolagen och staten som har jakträttigheter på grund av markägande. Men också privata svenska markägare. På statens mark har det slagits fast i HD att det är samebyarna som har jakträttigheterna. Det är som du säger kanske inte den optimala lösningen. Men det är en böärjan på en upplösning av kopplingen mellan makrägande och jakträttigheter som är positiv.
För fiskerättigheter fungerar det i stort sett på samm sätt. I älvar, åar och sjöar har markägarna fiskerättigheter men då de flesta har en liten del i fisket låter de flesta markägare fiskerättigheter sköstas gemenesmat via så kallade fiskevårdsområden föreningar där de markägare sok vill kan vara med). Föreningarna säljer sen fiskekort etc. Nu har samebyarna i Sverige istället för staten fått fiskerättigheterna på statens mark. e kan nu sälja fiskekort etc själva eller låt en fiskevårdsområdesföreningen sköta det. Det är också en utveckling i rätt riktning som jag serd et. en frikoppling av en nyttjanderätt från äganderätten.
Likadant som med fisket var det för vattenrättigheter till forsar och vattefall förr i tiden. Ofta hade markägarna i en by eller flera byar en liten bit mark längs med ån där det finns fallhöjd. På det sättet kan de utnyttja vattnets kraft till olika ändamål. Såg, kvarn, fiske etc. Men med det moderna samhället köptes marken längs vattendragen upp av kraftbolag, bruksföretag och skogsbolag som byggde vattenkraftverk. Men i små åar i södra Sverige ser det ofta fortfarande ut som förr i tiden. Detta är på sätt och vis en utveckling i fel riktning.
Om vi ser till havet har fisket traditionellt varit helt fritt i de delar av Sverige som en gång tillhörde Danmark och Norge. Och förstås var det också långt ute till havs. I Sverige (och därmed Finland också) tillhörde det markägarna men vid koloniseringen av Norrland så gav staten fiskerättigheterna till städerna. Detta innebar så småningom att fisket blev fritt längs Norrlandskusten förutom i Haparanda och Klaix skärgårdar där fiskerättigheterna övergick till markägarna. Markägarnas fiskerättigheter från Blekingegränsen i söder till Upplandsgränsen i norr har sen dess inskränkts genom lag så tillvida att fritidsfiske är fritt.
Då det helt fria fisket ledde till överfiske infördes regleringar efter hand oh numera ges fiskerättigheter fö yrkesfiske till en begränsad grupp människor. I huvudsak handlar det om personer som tillhöt familjer som mycket länge bedrivit yrkesfiske. Fiskerättigheterna som är en nyttjanderätt tillhör numera därfö en begränsad och liten grupp personer. Detta liknar rättigheterna till renskötsel. Jag tycker det är en rimlig ordning.
Idag är det samernas nationaldag. Samtidigt vägrar den svenska regeringen att
följa domen från Högsta domstolen om att samerna har rätt till jakt- och
fiskerättigheterna på den mark som ägs av staten eller statliga bolag.
Idag är det samernas nationaldag. Samtidigt vägrar den svenska regeringen att
följa domen från Högsta domstolen om att samerna har rätt till jakt- och
fiskerättigheterna på den mark som ägs av staten eller statliga bolag.