Fängelsestraff är meningslöst. I den svenska regeringens är längre straff, hårdare straff och fler fängelsestraff centralt. Men det är en politik som är totalt verkningslös om vi vill minska brottsligheten. Det är helt enkelt en vansinnig kriminalpolitik.
Enligt en ny nordisk studie leder istället denna politik troligen till ökad brottslighet. Detta då fängelse ökar antalet återfall i brott jämfört med om en person slipper fängelse. Dessutom leder fängelsestraff till ökad kriminalitet bland barnen till de som döms till fängelse. Det finns ingen forskning som visar att brottsligheten minskar på grund av att många personer sitter i fängelse. Däremot går det att se att vissa mindre och ofta tillfälliga effekter kan uppnås genom oskadliggörande genom inlåsning. Men dessa effekter är inte permanenta. De varar inte.
Den forskning som finns visar bland annat:
- Historiskt kan inte variationer i brottsutvecklingen i Sverige förklaras genom fler eller färre
i fängelse eller genom fängelsestraffens skiftande längd. Brottsutvecklingen har bestämts
av faktorer som överbefolkning, svält, krig, migration, arbetsmarknad, varutillgång och alkoholpolitik. - Den markanta nedgången i dödligt våld efter 1990 i flera väststater, inkl. Sverige, kan inte
förklaras av ökande inspärrning. - Enligt polisen ökar rekryteringen till de kriminella gängen och den möjliga basen har angetts till flera tiotusentals personer, varför inkapacitering genom fängelse av några centrala gängpersoner inte kan förväntas få någon större effekt.
- Enligt Kriminalvårdens lägre prognos för fängelseutvecklingen kan merkostnaderna för
drift per år beräknas motsvara 12 000 lärare eller socialsekreterare, som kan ses som en
alternativ satsning för att minska brottsligheten. Polisen har skattat antalet gängkriminella
till 12 000. Med en annorlunda prioritering skulle varje gängkriminell kunna får en heltidsanställd personlig assistent. - Fotboja ger mindre återfall än fängelse i anstalt.
- Fängelse är särskilt skadligt vad gäller unga personer, där risken för återfall och försämrad
psykisk hälsa ökar ju lägre åldern är. - Fängelse medför skadliga effekter på efterkommande generationer, då söner till fäder i fängelse ökar sin brottslighet.
- Korta fängelsestraff är bortkastade resurser.
Det finns inget stöde i forskning för att fler människor i fängelse med längre strafftider
nämnvärt skulle minska brottsligheten totalt eller särskilda brottstyper. Det är däremot lätt att hitta förslag till alternativa användningar av pengarna som skulle kunna verka brottsförebyggande eller mildra effekten av utsatthet för brott.
En vansinnig kriminalpolitik
Inte heller innebär Tidöregeringens politik att brottsoffren sätts i centrum på det sätt som regeringens företrädare ofta framställer det. Sanningen är istället att satsningar på saker som tar hänsyn till brottsoffrens intressen har minskat. Tidöregeringen prioriterar fler människor i fängelse framför höjd ersättning till brottsoffer eller andra åtgärder som kräver ekonomiska medel för att hjälpa brottsoffer.
Tidöregeringens kriminalpolitik är helt enkelt vansinnig. Politiken fokuserar på åtgärder som bevisligen inte har någon effekt på brottsligheten. Detta är tydligt om vi studerar verkligheten. USA har mycket hårdare straff än de vi har i Sverige. Och en mycket större andel människor i fängelse. De har 4-5 gånger så hög brottslighet som Sverige. Det syns ingen som helst effekt på brottsligheten genom att de spärrar in väldigt många personer. Den förda kriminalpolitiken leder däremot till kraftig tökade kostnader. Kostnader som är meingslösa då politiken är vansinnig och meningslös.
Fängelstraff är i det stora hela meninglöst om vi vill minska brottsligheten. Den vansinniga kriminalpolitiken ger inte minskad brottslighet,
Läs mer:
- Brottsligheten ökar inte och en vansinnig kriminalpolitik
- Hårdare straff ger inte minskad brottslighet
- Målet med kriminalpolitiken måste vara att minska brottsligheten
- Regeringens plan för ökad brottslighet
- Hårda straff är inte bra för någon eller något
- Ingen blir bra av hårda straff
- Kriminalpolitik byggd på okunskap, nonchalans, fördomar och klassförakt
- En vansinnig kriminalpolitik
Bilden av staketet runt Ystadsanstalten är tagen av och omfattas av licensen CC BY 3.0.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Fängelsestraff är meningslöst. I den svenska regeringens är längre straff,
hårdare straff och fler fängelsestraff centralt. Men det är en politik som är
totalt verkningslös om vi vill minska brottsligheten. Det är helt enkelt en
vansinnig kriminalpolitik
Det finns en mycket djupt rotad föreställning årtusendena igenom och oberoende av kultur att de som bryter mot den gällande normen för mänsklig samexistens (d.v.s. det som stipuleras av lagar i moderna samhällen) skall tillrättavisas och att tillrättavisningen skall spegla brottets allvarlighet. Att i grunden förändra denna föreställning ser jag som en utopi. Förhållningssättet måste istället sökas i att hitta en balans.
När det gäller våldsbrott råder, enligt min bestämda uppfattning, en betydande obalans i förhållandet mellan de som döms till fängelse och de som döms till psykiatrisk vård. I både lagstiftning och praxis ligger ”ribban” mycket högt för att psykiatrisk vård ska komma ifråga. I princip skall den skyldige ha befunnit sig i ett direkt psykotiskt tillstånd vid brottstillfället för att vård ska vara ett alternativ. Min ståndpunkt är att en avsevärd andel av de som begår grava och ibland direkt bestialiska våldsbrott på ena eller andra sättet är behäftade med psykiska sjukdomar och störningar. Sedan kan det för vissa vara så att vård behöver ges under lång tid och ibland livslångt. För att gå denna väg krävs lagändringar med ett annat förhållningssätt till psykisk sjukdom.
En annan obalans, som jag ser det, är att fängelsestraffet nyttjas i alldeles för många fall där fotboja hade varit ett fullgott alternativ. Fotbojan innebär restriktioner samtidigt som den inte rycker bort den dömde från familje- och arbetsliv. För att minska belastningen på fängelserna kan jag inte se annat än att fotboja har en stor potential.
Sedan kommer det alltid finnas kvar en grupp där påföljden fängelse utgör alternativet. Minskas belastningen på fängelserna, genom en annan syn på psykisk sjukdom och genom fotbojor, frigörs resurser som kan användas för den rehabilitering som idag synes vara fullkomligt otillräcklig.