Obegriplig jordbrukspolitik i reformisternas program

Publicerad denFörfattareAnders_S7 kommentarer

Obegriplig jordbrukspolitik i reformisternas program. I alla fall delvis obegriplig och delvis ofullständig. Jag har tidigare skrivit om hur reformisternas landsbygdsprogram formulerat en helt oduglig fiskeripolitik. Nu är det dags för jordbrukspolitiken. De förslag som reformisterna presenterar i sitt landsbygdsprogram är delvis helt obegripliga för mig. Dessutom saknar jag en del saker.

De förslag som läggs fram i reformisternas landsbygdsprogram är:
  1. Utöka stödet till återskapande av våtmarker i jordbrukslandskapet.
  2. Inrätta ett produktionsstöd för hållbart producerad biomassa.
  3. Inrätta ett stöd för ökad kolsänka i jordbrukslandskapet (carbon farming).
  4. Avskaffa subventioner för fossila drivmedel i jordbruket och stöd övergången till biodrivmedel och elektrifiering för arbetsmaskiner i jordbruket.
  5. Inrätta stöd för förbättrad gödselhantering inkluderande ett stöd för övergången till fossilfri konstgödsel.
  6. Ställ krav på klimat-, miljö- och djurskyddsaspekter i all offentlig upphandling för att stödja svenskt lantbruk och våra miljömål.
  7. Utred ett produktionsstöd för proteingrödor att användas som livsmedel eller djurfoder.

När det gäller förslagen så är det första förslaget lätt att förstå men det har i sig inget med jordbruk att göra. Däremot är det ju bra för klimatet och ökar sannolikt den biologiska mångfalden.

Förslag 2 och 3 begriper jag inte riktigt men de handlar om produktion av biokol liksom om odling av fång- och mellangrödor. Vad jag förstår så skulle det hamna i konflikt med en ökning av betesmarkerna storlek för reformisterna föreslår att det är lågproduktiv mark som skulle anvöndas till detta.

Som jag ser det är det viktigare med betesmarker för den biolgiska mångfaldens och matproduktionens skull. Dessa bitar av reformisternas program verkar inte helt genomtänkta men kanske är det jag som kan för lite om jordbruk och jordbrukspolitik för att förstå.

Konstgödsel

Förslag 4 är naturligtvis bra men angående förslag 5 så finns det vad jag vet inga fossila gödningsämnen om vi inte räknar gruvbrytning av fosfat för tillverkning av fosfatgödsel som fossilt gödsel. En del av detta är ju ursprungligen gamla koraller och liknande organismer. Kaligödsel är inte fossilt men kommer också från gruvbrytning.. Kvävegödsel kräver dock en massa energi för sin tillverkning men fossilt är det inte och om det framställs i Sverige så finns det i princip ingen fossil energi i Sverige. Men idag finns ingen produktion av någon form av gödsel i Sverige. Det har dock funnits tidigare på flera platser. Reformisterna har inget förslag på inhemsk tillverkningen utöver produktion av fosfater från järnamalm.

Det är enkelt att tillverka fosfatgödsel från andra källor än direkt gruvbrytning och på sikt är det också nödvändigt då världens brytbara fosfattillgångar är ändliga och kommer att ta slut. Men det finn enorma mängder fosfater i stora delar av världens järnmalmer. Dessa så kallade apatitjärnmalmer finns det gott om i Sverige och skulle kunna stå för en stor del av Europas behov av fosfargödsel. Fosfaterna finns både i den järnmalm som bryt idag och i gamla gruvors slagghögar. I refomisternas landsbygdsprogram nämns deta i samband med gruvbrytning men det har ju också en koppling till jordbruket och matproduktionen.

Proteingrödor

När det gäller förslag sex så är det mycket osäkert om det kommer att leda till att svenskt lantbruk gynnas. Slutligen låter produktionsstöd till proteingrödor bra men det skulle samtidigt kanske kunna leda till minskad spannmålsproduktion. Vilka konsekvenser det skulle får vet jag inte. Reformisterna argumenterar i sin text för att det skulle kunna leda till minskad metanutsläpp från boskapen. Det tror jag inte ett ögonblick på.

Köttproduktion och metan

Dessutom är jag övertygad om att hela deras argumentation om köttproduktion och metanutsläpp är felaktig. Vilda idisslare räknas som nollutsläpp och om boskapen går på naturbete så måste det i så flla också räknas som nollutsläpp. Allt annat vore orimligt för om det inet var på det sättet skulle vi ha stor nytta av att utrota eller nästan utrota alla världens vilda idisslare (hjortar, bufflar, antiloper osv).

Vad jag saknar är därför hur vi ska kunna gynna naturbetesdjur och återskapa betesmarker. Betesmarker står för den största biologiska mångfalden av alla naturtyper i det klimat Sverige har. Att återskapa dem är därför viktigt. För det behövs det betesdjur. Men reformisterna skriver inte ett ord om detta.

Ägande och fördelningspolitik

Jag saknar också förslag kring ägandet i jordbruket. Den stora koncentrationen och fokuset på storskalighet kanske borde ifrågasätt liksom äganderätten till den gemensamma resursen som mark faktiskt innebär. I havet är allt gemensam och kollektiv egendom som fördelas med hjälp av nyttjanderätter. Kanske det borde vara likadant med jordbruksmark.

Förslagen och tankegångarna om hur vi kan skapa ett mer småskaligt och naturnära jordbruk lyser med sin frånvaro. Eller om det inte är full möjligt på ala plan hur vi ska kunna kombinera ett storskaligt jordbruk med ekologisk hållbarhet och naturnära produktion.

Sammanfattning

Reformisternas landsbygdsprogram förefaller ofärdig, ikomplett och delvis obegripligt. Kanske vore detintressant om Gunnar Rundgren på Trädgården Jorden kunde kommentera med fokus på vad som saknas och vad som är felaktigt.

Läs mer om jordbruk, kött och betesdjur:
Reformisternas landsbygdsprogram

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

7 svar på “Obegriplig jordbrukspolitik i reformisternas program”

  1. Om detta är allt gör programmet ingenting för att få jordbrukarna ur den hopplösa kombination av ”det sämsta hos sovjetkommunismen och det sämsta hos marknadskapitalismen”, som Erik Reinert uttryckte det i sitt program, ”Jordbruk, distriktsproblematikk og Økonomisk teori”.

    Dvs att de tvingas vara med på världsmarknadskonkurrens samtidigt som de sitter fast i en småaktig tids- och arbetskrävande detaljerad byråkratkontroll.

    Följaktligen är det helt otillräckligt och ändrar bara litegrann i kanten.

    Men det har ju även Gunnar Rundgren skrivit om på sin blogg, t.ex. https://tradgardenjorden.blogspot.com/2024/07/livsmedelsstrategin-sex-forlorade-ar.html eller https://tradgardenjorden.blogspot.com/2024/05/miljovanligt-jordbruk-och-frihandel.html

      1. Om man ska vara elak kan man säga att det är en typisk stadsbos syn på jordbruksfrågor. Dvs sysslar uteslutande med vilka krav man kan ställa på jordbruket.

  2. Nog är väl ändå våtmarker nära relaterat till jordbruket. En inte oansenlig del av vår produktiva jordbruksmark har sitt ursprung i tidigare våtmark. Utvecklingen har pågått under 100-tals år med dikning, sjösänkningar och mer modern täckdikning. Det beräknas att 90 procent av våtmarken i centrala jordbruksområden som Skåne och Mälardalen försvunnit till förmån för jordbruket.

    Sedan kan det förvisso vara så att jordbruksrationaliseringen lett till att en del av ifrågavarande tidigare våtmark nu är skogsmark MEN att det fortfarande finns jordbruksmark som skulle kunna omvandlas till våtmark är oomtvistligt. Bland dessa finns också jordbruksarealer vars bibehållande till en del motiveras av EU’s arealstöd.

    Någon omvandling kommer näppeligen ske utan stöd till jordbruket varför ett sådant stöd förfaller vara lika relevant som ändamålsenligt. Att detta är en jordbruksrelaterad fråga ser jag som en självklarhet.

    1. Ja, men mer våtmarker ger mindre jordbrukmarker. Att de dikades ut och torrlades en gång i tiden var ju för at få mer mer mark att bruka.

      1. Självfallet behöver vi såväl betes- som åkermark men det finns ingenting som säger att vi skulle ha uppnått något sorts sorts ”status quo” där dagens nyttjande av betes- och åkermark är optimalt.

        Det finns flera sätt att såväl återväta jordbruksmark (höja grundvattennivån för att därigenom binda mer växthusgaser) och att återskapa explicit våtmark (skapa vattenspegel i syfte att ta upp näringsämnen och/eller för att förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald) utan att det fördenskull måste innebära minskad livsmedelsproduktion.

        I föregående kommentar har jag nämnt lågproduktiv jordbruksmark som hålls öppen i huvudsak för att erhålla EU-bidrag. Jag har ingen uppfattning hur stora arealer det rör sig om.

        Det handlar också om övergång till mer naturbete vilket skulle frigöra arealer för andra ändamål.

        Även växtförädling är i detta en betydelsefull parameter för att öka avkastningen per arealenhet utan att fördenskull behöva öka användningen av konstgödsel. Gentekniken utvecklas ständigt och öppnar helt nya möjligheter. Jag tillhör dem som menar att mänskligheten inte har råd att avsäga sig de möjligheter gentekniken ger.

        Sedan behöver inte återvätning och återskapande med nödvändighet ske i stor skala. Även någon hektar här och någon hektar där kan göra skillnad. Jag har själv på nära håll haft förmånen att följa återskapandet av en mindre våtmark. Under en relativt kort tidsperiod har en ny fågel lokal genom detta sett ”dagens ljus”. I just detta fall kunde marken tillgängliggöras genom att jordbrukaren gick över till andra grödor och annan växtföljd.

        Dagens bidragssystem är beskaffade på ett sådant sätt att bidrag kan ges för skapande av våtmark från såväl skogs- och jordbruksmark. För återvätning utgår dock enbart bidrag för skogsmark.

        Återvätning och återskapande av våtmark är således i allra högsta grad en jordbruksfråga.

Kommentarer är stängda.