Greenpeace har inte många siffror rätt när de driver kampanj mot ”den industriella djurhållningens metanutsläpp”. Man kan kritisera den industriella djurhållningen för mycket, men just metanutsläppen är mer kopplade till extensivt uppfödda idisslare medan den mest industriella djurhållningen, kyckling, i princip inte släpper ut något metan alls.
Greenpeace driver i dagarna en kampanj och namninsamling mot jordbrukets metanutsläpp. Man skriver: ”Industriell djurhållning gör att jordbruket idag orsakar en fjärdedel av alla växthusgasutsläpp globalt… En stor del av jordbrukets utsläpp består av den superstarka växthusgasen metan.”
Många fel
Men det finns många fel i detta. Hur stora jordbrukets utsläpp är beror mycket på hur man räknar. IPCC och den svenska klimatrapporteringen räknar inte in stora delar av jordbrukets utsläpp som tillverkningen av konstgödsel, drivmedel till traktorer eller de utsläpp som är inbäddade i jordbrukets alla maskiner och byggnader. I själva verket räknar man bara in utsläpp från djuren och marken, vilket givetvis får djurhållningens andel att se betydligt större ut än den är i verkligheten.
Enligt FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan FAO, släpper all djurhållning ut 6,19 miljarder ton koldioxidekvivalenter, dvs 11,2 procent av de globala utsläppen. Av detta utgör metanutsläppen 2,8 miljarder ton, dvs ungefär 5 procent av utsläppen.
Det är oklart hur Greenpeace definierar “industriell djurhållning”. Om man med industriell menar en standardiserad produktion i stor skala och med linjära flöden är det utan tvekan kyckling och ägg som är den mest industriella animalieproduktionen, både i Sverige och globalt. Gris är huvudsakligen industriell även om småskalig grisuppfödning lever kvar i stora delar av östra och sydöstra Asien.
Idisslare
Av de idisslande djuren, nötkreaturen, kameler, renar, getter, får med flera finns ett mycket stort antal djur som sköts i traditionella system och en mycket liten andel i rent industriella system. Av världens 4 miljarder tama idisslare uppskattas cirka en tredjedel skötas av ett hundratal olika herdefolk (pastoralister). Det är främst mjölkproduktionen som industrialiseras i snabb takt, både i Sverige och utomlands, men huvuddelen av världens mjölkproduktion kan inte klassas som industriell.
Det finns mycket man kan kritisera den industriella djurhållningen av fågel och gris för, men inte för metanutsläppen. Metanutsläppen handlar främst om idisslarna eftersom det är en helt naturlig del av deras matsmältning. Mycket högt räknat skulle man möjligen kunna hävda att metanutsläpp från industriell djurhållning står för två procent av de globala växthusgasutsläppen, sannolikt är det närmare en procent.
Industriell och intensiv djurhållning släpper ut mer koldioxid och lustgas per kilo produkt än mer extensiva system, medan de extensiva systemen släpper ut väldigt mycket mer metan per kilo produkt. Afrikanska kor på bete, vilket är det vanliga, släpper exempelvis ut ungefär sex gånger mer per kilo kött eller mjölk än europeiska kor.
Utsläpp
Även om de producerar mindre så är ändå de totala utsläppen från Afrikas kor dubbelt så stora som från de europeiska korna. Genom ett ensidigt fokus på minskning av metanutsläpp är det den minst industriella djurhållningen, svenska dikor, får och renar som betar naturbetesmarker, indiska heliga kor (en femtedel av världens kor!) och fattiga nomader som hamnar i skamvrån.
Greenpeace väljer att redovisa det mest negativa sättet (GWP-20) att räkna om metan till koldioxidekvivalenter. Om man väljer det mer vanliga (GWP-100) är metanets uppvärmande effekt en tredjedel så stor. Men båda sätten att räkna gäller för nya utsläpp av metan.
Eftersom metan bryts ned på ett tiotal år i atmosfären orsakar inte konstanta metanutsläpp någon ytterligare global uppvärmning utan mängden som tillförs och bryts ned balanserar varandra. Detta är helt olikt koldioxid och gör att inget sätt att räkna om metan till koldioxidekvivalenter ger en riktig bild av utsläppens effekt på klimatet.
Ingen stor ökning av antalet kor
Greenpeace påstår att antalet kor har ökat ”lavinartat” de senaste 50 åren. Men antalet kor har ökat med 50 % på femtio år medan befolkningen har ökat med 110 % under samma tid, det kan knappast uppfylla kravet på lavinvarning. I Sverige har antalet kor och deras metanutsläpp minskat kontinuerligt under hundra år, vilket gör att de inte alls bidrar till ytterligare uppvärmning.
Greenpeace verkar anta att om man slaktade ut alla idisslare så skulle man få en nettominskning av metanutsläpp motsvarande deras utsläpp. Men det stämmer givetvis inte. Biogent metan är en lika naturlig del av de biologiska kretsloppen som den koldioxid som vi andas ut eller syret vi andas in. Det gräs som inte längre betas av kor, kommer att ätas av vilda djur och insekter vilka också släpper ut metan.
Om klimatet är fuktigt kommer det gräs som inte äts ruttna och bilda metan och om klimatet är torrt kommer det brinna och avge metan. Precis hur mycket vet varken jag eller Greenpeace. Idisslarna tillför också betydande mängder protein och annat nyttigt till livsmedelsystemet, långt mer än vad som finns i det foder de äter, till skillnad från de industriellt uppfödda djuren vilka är nettoförbrukare av mänskligt ätbart protein.
Greenpeace namninsamling syftar till att minska metanutsläppen till hälften de kommande 20 åren. Det är bra, men det finns ett enklare sätt att göra det på än att slakta ut renar, får eller kor: Om man avvecklar de fossila bränslena minskar man samtidigt metanutsläppen till hälften och man minskar samtidigt de stora utsläppen från tillverkning och användning av konstgödsel.
Gunnar Rundgren
Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden
