Det är synd om Per Gudmundson på SVD, han hittar inga flotta restauranger för elitmänniskor och rika på Kuba. För den genomsnittlige kubanen är detta knappast ett problem idag. I motsats till sina fränder i många andra latinamerikanska länder slipper de riskera att stå utan mat. Länder där det samtidigt finns oerhört flotta restauranger med oerhört dyr och god mat för de rika och privilegierade.
Frågan är vilket som är bäst för den fattige. Brist på lyxrestauranger eller brist på mat. Jag vet svaret, men vad anser egentligen Gudmundson när han far runt på Kuba med sina ilandsproblem.
Därmot är jag överens om att planekonomi i den mening att verksamheten för små restauranger och caféer ska planeras i centrala statliga institutioner, är mycket ineffektivt just när det gäller sån småskalig verksamhet som detta är. Jag anser att marknadsekonomi också har en funktion i ett socialistiskt samhälle. Därmed anser jag också, i likhet med nationalekonomen Sten Ljunggren och Johan Ehrenberg på tidningen ETC att marknad och kapitalism inte är samma sak.
Gudmundson raljerar också över att Kuba är det ekologiskt hållbart samhälle. Men det har inte med det han raljerar om att göra (om det han skriver överhuvudtaget är sant). Det har med hur jordbruket fungerar och med att privatbilismen inte är utbyggd och prioriterad att göra. Det är grymt tröttsamt med såna okunniga ledarskribenter som Gudmundson. Som gnäller över ilandsproblem och som sprider rena dumheter i sina ledarstick, blogginlägg och ledare.
Intressant?
Andra bloggar om: Kuba, Planekonomi, Fattigdom, Marknadsekonomi, Per Gudmundson, Lyxrestaurang, Ilandsproblem, Politik, Samhälle
————————————————————————-
Lite lästips i bloggosfären: Alliansfritt Sverige om JAS, Björnbrum om valet i Nepal och RoyaMatilda om polisen.
Relaterat:
