Segregation som grogrund för extremism

SVD Brännpunkt skriver idag forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos om hur segregation kan leda till en tillväxt för extremistiska åsikter (något de kallar radikalisering, ett i mitt tycke tveskamt ordval). Den uppfattningen delar jag helt. Så här skriver de bland annat:

Samtliga respondenter, oberoende av varandra, pekar på samspelet mellan olika gemensamma externa och interna drivkrafter som grund för den ökade radikaliseringen de senaste fem åren.

Den främsta externa drivkraft som identifierades handlar om det som brukar kallas ”the single narrative”. I första hand gäller det Irakkriget och i andra hand det som många muslimer uppfattar som Västvärldens övergrepp mot muslimer i Irak, Afghanistan och i andra regionala konflikter.

Frustration och ilska i kombination med rädsla och ångest förekommer ofta hos individer med bakgrund från konflikthärdar såsom Irak, palestinska områden, Libanon och Somalia.

Den främsta interna drivkraften handlar om den extrema segregation och det utanförskap som upplevs i områden som Rosengård.

Övergreppen i Irak, Afghanistan och Palestina upplevs starkt och den bristande kontakten med samhälelt i övrigt innebär att detta får männiksor att inta extremistiska ståndpunkter. De två forskarna menar att kommunerna måste motverka detta genom att bryta segregationen. Det är dock inte så lätt gjort. Speciellt inte när politiken idag går ut på att öka segregationen. Inte som uttalat mål förstås, men som en praktisk konsekvens av den nyliberala privatiseringspolitik som dominerat Sverige de senaste 20 åren.

Privatskolorna innebär ökad segregation genom att olika grupper i samhället väljer eller genom att inte välja skola hamnar i olika skolor. Arbetarklass där, kristna här, muslimer där borta, engelskltalande i specialskolor osv. När man inte konfronteras med andra grupper än den egna blir förståelsen för andra därefter. För att segregation och motsättningar ska minska krävs, som jag ser det, en återgång till en enhetsskola.

Paradoxalt nog innebär nog också det faktum att de flesta inte längre gör värnplikt att segregationen ökar. Under värnplikten tvingades man samarbeta med och leva tillsammans med människor från helt andra sociala miljöer än den egna. En skola som definitivt motverkade segregation och rasistiska åsikter skulle jag tro. Ett införande av civil värnplikt skulle kunna innebära att man inför något som kan fungera på samma sätt idag.

Bostadssegregationen ökar i takt med privatisering, omvandling till bostadsrätter, enfunktionelal områden, ökade inslag av marknadslösningar osv. Genom att fattiga tvingas bort från ”finare” områden när de inte har råd med eller vill delta i en omvandling till bostadsrätter eller inte har råd med de högre hyror som en marknadsanpassning innebär. Enfunktionella och klassmässigt enhetliga områden utan fungerande sociala miljöer, som många av våra förorter är (såväl miljonprogrammet, som villaförorter) innebär också att människor med olika bakgrund och klass aldrig träffas. En förändring av stadsplanering och bostadspolitik mot en politik för multifunktionella områden och räntesubventioner till byggande av hyresrätter kan vara vägar att gå för att förändra politiken på detta område.

Den nuvarande politiken ökar alltså segregationen i samhället och det kan inte forskarrapporter göra nåt åt. Utan bara en förändring av politiken kan minska segregationen. Bort från marknadsanpassade och privata lösningar som ökar skillnaderna och in med kollektiva och solidariska lösningar som kan minska avtåndet mellan människor.

För segregation och främlingsskap kan var en grogrund för extremism av olika sorter, islamism, nazism, fascism, rasism etc och det är ju något de flesta inte är intresserade av.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements