Strängare straff har bara marginell effekt

Att helt utesluta teorin om straffets avskräckande verkan skall man nog inte göra.

Själv är jag notorisk och beräknande återfallsförbrytare på ett område – jag kör för fort på motorväg.

Jag vet att jag här inte är konsekvent med min egen övertygelse att regler är till för att hållas. I detta fall tar vetskapen om att motorvägarna är byggda för åtminstone 130km/h överhanden.

Dock vet jag att om jag kör mer än 30km för fort ja då blir jag av med körkortet. Detta är mycket avskräckande för mig varför jag planerar mitt brott därefter. Alltså är jag noga med att ha farthållaren på 130km (…ger en viss marginal) och att hellre sakta in och undvika omkörning istället för att ge mig ut i 140km/h i vänsterfilen.

Jag är fullt medveten om att detta mitt brott kan ge mig några 1000-lappar i böter. Även om detta kommer att svida så kommer det inte att kullkasta hela min ekonomi vilket gör att jag utifrån någon sorts sannolikhetsresonemang tar risken. Efter 10000-tals mil på våra motorvägar har jag ännu inte blivit ertappad men visst någon gång lär det hända.

Hade bötesbeloppen varit än högre än vad de är idag är det högst troligt att jag omprövat mitt brottsliga beteende.

Huruvida detta exempel, från en brottslighet som väl inte hör till den allra grövsat, har bäring även på annan brottslighet, ja det kan man fundera över.

Anders_S: När det gäller dödstraffet är jag helt enig med dig då det precis som du säger är få av dessa brott som är ”kallt” planerade och överlagda. I de fall de skulle vara det så är nog ofta brottslingen övertygad om att han har planerat ”det perfekta brottet” vilket gör att han tar den lilla risk som finns.

Dock, jag kan inte helt släppa tanken på att det även finns andra brott än mitt där påföljden konsekvens gör att man avstår…eller är det väl så att jag överskattar vår förmåga att tänka rationellt.

TB,
du tänker inte som en brottsling och fortkörning är exakt sämsta analogin för en brottsling. Visst kan brottslingar straffsatserna utantill, men det som de baserar sin bedömning på är först och främst, kommer jag undan eller inte. Bedömer de risken stor att inte komma undan så avstår de brottet. Straffsatserna kan däremot fungera som hjälp i deras ekonomiska kalkyler, vilken typ av brott som de bedömer som mest ”lönsamma”.

Det om planerade brott. Oplanerade dråp och sånt faller såklart inte inom ovanstående tänkande, men de besluten påverkas heller inte av strafflängden.

Så det är tydligt att det är få brott som påverkas av strafflängden överhuvudtaget. Inga impulsbrott och för planerade brott upptar strafflängden en perifer ställning jämfört med andra faktorer.

Gudmundsson är fantastisk.

1,3% mindre återfall med hotet om 1 månads extra fängelse får Gudmundsson att dra slutsatsen att ett års extra hot leder till en minskning på 15,6%. Hot om 77 månader längre straff bör således leda till en minskning av återfallsbrottsligheten med lite över 100%. Fantastiskt, va!

1. Studien tog visst hänvyn till ålder. ‚ÄúIndividual variables include education levels, age at the date of release, a dummy indicating marital status, nationality, juridical status, and employment condition before imprisonment.‚Äù

Läs ordentligt innan du uttalar dig.

2. ‚ÄúAtt de som suttit längst inte återföll i brott kan ju helt enkelt bero på att de är gamla och eller sjuka.‚Äù

Du missförstår återigen: Sambandet är mellan hur mycket tid man hade kvar innan man blev utsläppt, inte hur mycket tid man hade suttit inne. De som hade längre tid kvar (som därför skulle få längre straff om de begick nya brott) återfall mindre i brott.

3. Man kan inte bara utgå från en undersökningen, men effekterna här var ganska stora, knappast ‚Äúmarginella‚Äù. Du påstår att det inte är kostnadseffektiv, men jag ser inga beräkningar?

En ökning av fängelsetiden med 10% skulle motsvara ca 650 miljoner kronor per år, eller 70 kr per svensk. Om vi tror på den Italienska studien skulle det ge 7.4% lägre brottslighet genom avskräckande effekt (elasticitet på 0.74).
Säg att vi tror att det är överdriven, att det bara skulle ge 2% lägre brottslighet.
grövre brott som mord och våldtäckter kan man kanske inte dra slutsatser om från den här studien, säg att det skulle vara 0 effekt. Men det skulle vara 1300 färre grova misshandel, 2500 färre inbrott , 1000 färre bilstölder och 200 färre rån per år (och det här är anmälda brott bara).
Är det inte värt 70 kr per svensk?

4. Både SVD och den usprungliga artikeln redovisar effekterna linejärt. SVD gör det både i termer av år och månder. Man kan inte rimligen utgå från att effekterna håller för hur mycket extrapolering som helst. Att öka straffen med 120 månader kommer naturligtvis inte att ge 156% lägre brott.

Däremot missförstår många som tycks tro att Gudmunson gör ett misstag när han redovisar i termer av år. Så är det inte. Problemet med linjär extrapolering gäller både för år och månader. Det är helt korrekt att redovisa den uppmätta effekten i termer av år, däremot måste läsaren vara medveten om att effekten från studien inte kan överföras rakt av på mycket lägre straff.

Samtidigt är det så att en stor del av brottsligheten I Sverige är jämförbart med den undersökta gruppen I Italien, så att siffran 15% mycket väl kan vara en rimlig approximation.

Håller med första kommentaren av Erik Berglund.

Sätt elektronisk fotboja på alla grövre brottslingar efter att dom har släppts ut ur fängelset och låt dom behålla den tills en nämnd tar ett beslut om att personen inte längre utgör ett hot mot någon. Detta kan naturligtvis ske direkt vid frigivningen om man redan uppfyller kraven, som bör vara: be eventuella offer om ursäkt, uppvisa ånger, inte visa några tendenser till ny brottslighet och allmänt gott uppförande.

Med en fotboja kan vi spåra brottslingar som återfaller och vara helt säkra på att sätta dit dom igen om dom återfaller. Tar man av sig fotbojan så åker man in i fängelse igen en kortare tid. Det går ju också att kontrollera t.ex. besöksförbud mer eller mindre automatiskt om man sätter fotboja på personer som utgör ett hot mot någon specifik person.

Med ett sådant övervakningssystem kan man bevara eller i vissa fall korta dagens relativt korta fängelsestraff, och ändå drastiskt öka allmänhetens trygghet; samtidigt som man låter brottslingar få en ärlig chans att komma tillbaka.

Vårt rättsväsende måste finnas för offer och allmänheten i första hand och för att rehabilitera brottslingar först i andra hand! Med elektroniska fotbojor kan man enklare klara av både och på samma gång!

Anders_S:
Det tror jag ju inte. Alltså är det inte naivt. Poängen är ju att man VET om någon återfaller och kan ge allmänheten ett ökat skydd, till en relativt liten kostnad i form av minskad integritet för den dömde brottslingen, som i gengäld får kortare tid i fängelse. Alla nöjda?