Kammaråklagare Rolf Hillegren har skrivit ett försvar för sitt olämpliga uttalande om våldtäkter. Ett försvar som faktiskt inte främst är ett försvar utan mest en attack på Madeleine Leijonhufvud och ett intygande hur duktig och proffessionell han själv faktiskt är. Men det senare förstår inte Leijonhufvud menar han.
Hillegren hävdar vidare att han gillar att debattera, men jag tycker nog faktiskt att han borde låt bli. Inlägget som han skrivit och som främst tycks riktat mot Leijonhufvud är verkligen inte bra, även om Hillegren har rätt i att våldtäktsmål bör omfattas av samma hårda beviskrav som allting annat. Även en misstänkt våldtäktsman är oskyldig tills motsatsen bevisats. Därom tror jag de flesta är överens om jag ska vara ärlig. Och det tror Hillegren också.
Det hade inte behövts en hel jättelång debattartikel på SVD Brännpunkt för att be om ursäkt och vidhålla beviskravet. Hillegren saknar uppenbarligen gott omdöme (och är han verkligen lämplig som åklagare då) när han går till generalangrepp mot Madeleine Leijonhufvud istället för att bara helt enkelt be om ursäkt för sitt klantiga uttalande och vidhålla åsikten om starka beviskrav.
Intressant?
Bloggat: Ilona Sz Waldau,
Borgarmedia: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Våldtäkt, Madeleine Leijonhufvud, Rolf Hillegren, Åklagare, Lagstiftning, Rättsväsen, Samhälle, Politik
Relaterat:







Pingback: Det Stora Saab-Rånet | Jinges Web och Fotoblogg