Högberg – Sveas räddare

Del 8 av 13 i serien Finansfamiljer från Stockholm

1871 tog fyra grosshandlare i Stockholm initiativ till att bilda ett rederi som skulle komma att få namnet Rederi AB Svea.  Verksamheten startade med två segelfartyg, men snart beställde man de första egna ångfartygen. Trots en lovande start för rederiet kom man på obestånd och tvingades 1894 ombilda bolaget som nu fick namnet Nya Rederi AB Svea. Under den kommande perioden genomfördes ett stort antal uppköp av mindre ångbåtsbolag som trafikerade den svenska kusten och Östersjön.

1907 genomfördes köpet av Stockholms Ångfartygs AB (ibland kallat S:t Eriksbolaget). Det nya bolaget fick namnet Stockholms Rederi AB Svea. 1909 köptes det 1870 grundade rederiet Ångfartygs AB Sverige och detta bolags 17 ångare. Vidare övertogs Ångfartygs AB Fredrik i Gävle och Wicanders Rederi AB. Den viktigaste verksamheten för Svea låg inom kustsjöfart samt Östersjö- och Nordsjötrafik, men även transocean verksamhet var viktig för rederiet. Hjalmar Blomberg var VD under åren 1901-1917. Han efterträddes av Hans Ericson som stannade till 1933.

Efter första världskriget blev Finland självständigt och Svea återupptog passagerartrafik till Finland mellan Stockholm och Åbo. Trafiken drevs tillsammans med de två finska rederierna Finska Ångfartygs AB (Effoa) och Ångfartygs AB Bore, en verksamhet som kom att utvecklas till senare tiders Silja Line. 1915 köpte rederiet också Finnboda varv. Torsten Kreuger, bror till Ivar Kreuger skaffade sig under 1910- och 1920-talet kontroll över Svea. Vi broderns ekonomiska krasch 1932 innebar det att även Svea fick problem. VD Hans Ericson fick avgå och kontrollen i bolaget övertogs av Emanuel Högberg.

1923 tillträdde Emanuel Högberg posten som chef för Rederi AB Fredrika (grundat 1916), då ägt av Kramfors AB efter att innan dess ha arbetat för AB Erik Brodins Befraktningskontor. 1928 övertog Högberg en aktiepost som gav kontrollen i Rederi AB Fredrika som då upphörde att vara ett dotterbolag till Mannerheims Kramfors AB. Han bildade 1929 Rederi AB Manhem som dotterbolag till Freja. I Fredrika blev också sönerna Curt Högberg (1918-?), Åke Högberg (1921-?) och Rolf Högberg (1925-?) också delägare så småningom.

Efter kriget blev konkurrensen från vägtrafik och järnväg svår. De flesta inrikes passagerarlinjerna avvecklades och på 1950-talet var allt avvecklat.  Svea kom istället att fortsätta som fraktrederi med sin tyngdpunkt på de kontinentala linjerna men där även linjer till Medelhavet och Sydamerika ingick. 1939 bildade Svea också tankfartygsrederiet Rederi AB Saturnus på 50/50 basis ihop med Kooperativa Förbundet (KF). 1956 köpte Svea ut KF. Ansvarig för rederiets omdaning var Emanuel Högberg (1891-?) som blev VD år 1934 och stannade kvar i rederiets ledning tills det blev uppköpt av Ax:son Johnsons bolag Nordstjernan.

Emanuel Högberg bildade i början av 1930-talet de tre så kallade stjärnbolagen AB Aldebaran, AB Antares och AB Arcturus och övertog genom dessa bolag, som främst kontrollerades genom Rederi AB Fredrika, aktiemajoriteten i Svea. Minoritetsägare i dess bolag var bland annat familjen Engwall, familjen Hain och familjerna Ingelson/Yard/Hök (AB Transmarin). Svea ägde också vid denna tid andelar i olika stuveriföretag i olika hamnar i Sverige.

År 1935 grundade Emanuel Högberg också speditionsföretaget AB Svenska Godsbilcentraler (ASG). Bakgrunden var att Sveabolagets Ångbåtskontor i Göteborg 1932 gjort en utredning om
transportmarknadens framtida utveckling, vars slutsatser ledde till att bolaget köpte AB Bilgodscentralen, embryot till ASG. Företaget bedrev även egen åkeriverksamhet genom åkerierna Hellgrens Expressfrakt i Skellefteå och Malkolm Anderssons Åkeri i Värnamo. Hellgrens Expressfrakt köpte även WVB Åkeri i Göteborg och Rolf Holms Åkeri i Umeå. 1941 såldes bolaget till SJ. Idag är det denna åkeriverksamhet som bedrivs i företaget DHL. DHL är dotterbolag till Deutsche Post som år 2002 köpte ASG via dotterbolaget Danzas. ASG hade då varit börsnoterat sen 1990 och haft Statens Järnvägar (SJ) som moderbolag mellan 1941 och börsnoteringen.

På 1950-talet och fram till och med 1970-talet kom Emanuel Högberg liksom sönerna Åke Högberg och Curt Högberg att bilda en rad partrederier tillsammans med bland annat Richard Hain, Sven Engwall och G Magnusson. Däribland Hemisphere SteamshipRederi AB Amphion, Rederi AB Bellis och Rederi AB Ceres. I det sistnämnda rederiet deltog bankir Tage Cervin, friherre Wilhelm Klingspor, advokat Hugo Stenbeck, direktör Sven Engwall och kapten B. Barkman förutom Emanuel Högberg själv. Ägandet i de olika bolagen var invecklat och en del av fartygen finansierades med billiga statliga lån. Genom diverse transaktioner, fartygsförsäljningar via Liberia osv tycks kanske de olika partrederikonstruktionerna under 1960- och 1970-talen också ha fungerat som ett sätt att flytta pengar till utlandet och komma undan med skatt på samma sätt som för bröderna Johansson och K.G. Jansson. Även många av Sveas och Fredrikas fartyg såldes på samma sätt till Liberia och Panama. Emanuel Högbergs son Åke Högberg bodde vid denna tid i USA och kan eventuellt ha fortsatt som ägare till många av de sålda fartygen.

Efter det att kustlinjenätet lagts ner kom Svea att vara med om bildandet av modern färjetrafik även i dessa trakter genom sitt dotterbolag Linjebuss International som drev färjetrafik över Öresund till Danmark samt senare även i modern färjetrafik till Tyskland genom Trave Line. Delar av denna verksamhet har idag utvecklats till Scandlines. Även på västkusten deltog Svea i den moderna färjeutvecklingen genom att bl.a. sätta in passagerarfärjan Svea samt en modern lastfärja i trafik för England-Sverige Linjen som drevs tillsammans med Svenska Lloyd och engelska Ellerman Wilsons.

Förutom ägarintressen i rederi och speditionsbranscherna hade Emanuel Högberg också en större aktiepost i Försäkringsbolaget Thule, ett bolag dominerat av familjen Palme. Dessutom hade han en mängd styrelsuppdrag i en mängd olika företag i Sverige. Främst inom transportsektorn.

1967 startade Högberg också speditionsföretaget Frej Jonsson i Göteborg, som senare kom att utvecklas till en VVS-grossist.

1972 kontrollerade familjen Högberg direkt eller indirekt 53,3 % av rösterna i Rederi AB Fredrika, 23,3% i AB Aldebaran, 24,1% av AB Antares, 22,2 % i AB Arcturus och 21% i Andersson & Lundqvist. Via dessa bolag kontollerades 41,2 % av rösterna i Stockholms Rederi AB Svea. Familjen Engwall (som ägde Gevalia) kontrollerade 3,4% av Svea, familjen Hain (G & L Beijer), indirekt och direkt 15% av AB Aldebaran, 6,5% av AB Antares och 15,2% av AB Arcturus samt familjerna Ingelson/Yard/Hök 10% av AB Antares via AB Transmarin/Förvaltnings AB Transterra. Svea kontollerade i sin tur 9,3% av rösterna i Aldebaran, 9,3% i Antares och 9,3% i Arcturus. Ax:son Johnsons Nordstjernan kontrollerade å sin sida 10% i vart och ett av stjärnbolagen.Bland andra aktieägare återfanns Arne Henrikson, en av de som kom att ta över en del av verksamheterna i Kreuger & Toll Byggnads AB. Majoritetsägaren i Kreuger & Toll, Paul Toll var gift med Gerda Engwall, dotter till grundaren av Vict. Th. Engwall & Co. KB (Gevalia). Under 1970-talet förändrades ägandet ständigt i dessa bolag på ett sätt som påminner om de företagskaruseller som olika fifflare  som Kaj Kjellqvist, Seth Roland Arnér och andra ägnade sig åt under samma tidsperiod.

Under slutet av 60-talet började Svea avveckla sin lastfartygsverksamhet, 1970 såldes Finnboda varv till Saléns för att slutligen läggas ner 1977. 1975 köptes aktiemajoriteten (dvs stjärnbolagens andel) i Svea upp av redereriaktiebolaget Nordstjernan (Johnsons). Redan innan dess hade Ax:son Johnson och Nordstjernan köpt upp familjen Engwalls andelar i stjärnbolagen och 1975 köpte man upp en aktiemajoritet i Rederi AB Fredrika såväl som i stjärnbolagen. Med följde förstås då också kontrollen av Svea. Vid övertagandet bestod Svea av två större tankfartyg, några mindre tank- och lastfartyg, förutom alla passagerarfärjorna. 1981 avvecklades Svea helt som rederi och ombildades till fastighetsbolag. Rederiets fartygslinjer blev en del av Johnson, och Sveas välkända skorstensmärke kom att ersättas av Johnsons nordstjärna. Silja Line ägs idag av Tallink.

Andra källor:
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Thiel – bankirer, konstmecenater och donatorerKreuger – kanske Sveriges kändaste finansfamilj genom tiderna >>