Vinter i paradiset

Boknytt
Välfärdslandets gåta
Lindblad & Lindgren
Carlssons

Vinter i paradiset

”Varför mår barnen inte lika bra som de har det?”. Det är den berättigade frågan som barnläkaren Carl Lindgren och barn- och ungdomspsykiatern Frank Lindblad ställer sig. Utan att ge några andra svar än att vi måste våga skärskåda vår kultur och dess värderingar. Och det kan man ju hålla med om.

Larmrapporter visar att barn och ungdomar mår sämre, trots välfärden. Författarna undrar om uppskruvade förväntningar på livet ligger bakom. Till exempel kravet på total hälsa. Kanske överdriven stresskänslighet? Minskade skolkrav? Individualism? Välfärdsapati? Kortare barndom? Bristande livsmening? Överdoserad trygghet? För stor tillit till samhället?

Boken tar upp en viktig fråga. Men jag anar ugglor i mossen och ett par hundar begravna.
Slutar inte detta i det vanliga nyliberala gnället om svensken som passiviserad trygghetsnarkoman? Med lösningen att individen själv måste lösa sina problem? Att välfärdssamhället har överdoserat och är överdimensionerat?

Läs mer: EX, SVD1, 2, 3, DM, DN,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Det är bara det att exakt samma fråga debatteras i det nyliberala England. Om jag hade tid skulle jag bidra med en massa länkar men jag kan i alla fall försöka med den här: http://www.monbiot.com/archives/2006/07/07/willy-loman-syndrome/

    Vilket tyder på att orsakerna är gemensamma. Och det kan mycket väl vara så som Monbiot påstår. Att ungarna utsätts för en kompakt mediainformation om att om dom inte har perfekta liv är det deras eget fel.