En annan bild av Göteborg år 2011 – social oro och gryende motstånd

I mitt första inlägg om Göteborg år 2011 skrev jag om mutor, korruption och gangsters, svartjobb, vårdfiffel och vanvård. Inte så roliga saker. Självklart har det hänt andra saker i Göteborg också. Andra tråkiga saker såväl som roliga och bra.

En del av stadens fattiga förorter, exempelvis Backa, Brunnsbo och Tynnered, har periodvis under året haft små upplopp, anlagda bilbränder och stökiga ungdomsgäng. Inte lika mycket som under året innan, men de har funnits där. Och de har varit lika destruktiva som alltid. Den typen av handlingar, oavsett anledning, för i allmänhet inget gott med sig.

Däremot har det skett en del andra saker i förorterna. Ett gryende motstånd i det lilla mot nedskärningar, privatiseringar och problem. Ett gryende organiserat motstånd. I form av föreningar som Pantrarna i Biskopsgården, i form av  självorganisering för att värna sitt bostadsområde och göra det bättre som Initiativ Trygg Trappa i Bergsjön, föräldraprotester mot skolnedskärningar i hela Angered osv. Det finns säkert fler sådana motståndsembryon och protester som jag inte har kännedom eller kontakter med.

Sen får vi väl också nämna det stora stödet för religionsfrihet och mot rasism som visades upp av Göteborgs invånare när den nya moskén på Hisingen invigdes. Flera tusen antirasister från organisationer som exempelvis Göteborg mot rasism, visade upp sig och fick nazisternas och rasisterna patetiska församling på cirka 100 personer att framstå som just patetisk, löjlig och fjuttig. Det framgångsrika arbete som ständigt bedrivs i flyktingfrågan av organisationer som Ingen Människa är Illegal är också värt att nämnas. Det berör också många invånare i våra förorter.

Förhoppningvis kan motståndet mot nedskärningar, privatiseringar och den nyliberala politiken fortsätta växa under året som kommer.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Jinge, Raving,
Borgarmedia: GP1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Anonym

    Anders, hopplösheten i förorterna kommer att bestå så länge som det här -senkapitalistiska- tjänstesamhället inte förmår att skapa några nya jobb. Tyvärr finns det inte mycket som talar för att det kommer att ändras dom närmaste åren heller. Vi har under lång tid fått höra att 40-talisternas pensionsavgångar kommer att kräva ett enormt tillskott på arbetsmarknaden, men det visade sig som vanligt vara bullshit. Till den redan existerande arbetsmarknaden kommer invandring+PUT som sätter hårt tryck på både arbetsförmedlingar, socialförsäkringssystem och bostadsbristen.

    Tyvärr, men några glada pantrar i Biskopsgården eller Trygga trappor i Bergsjön lär inte åstadkomma mycket mer än symboliska yttringar.

    • Jag tror inte heller att sådan föreningar i grunden kan förändra något. Det krävs betydligt mer. Men det kan vara bra att ibland försöka se lite positivt på tillvaron.

  • Pingback: Innebandypojken som – Försvann, en Hoax? | Jinge.se()