Bra om samtyckeslag och våldtäktsbrott i Göteborgs Fria

Andréa Thibault och Anela Resic från Göteborgs Rättighetscenter skriver bra om problemen vid våldtäktsrättegångar och problemen med samtyckeslag. De understryker att huvudproblemet är hur lagarna tolkas, inte själva lagen. Att skriva in samtycke i lagen skulle sannolikt inte förändra nånting menar de:

De friande domarna har väckt kravet att införa en så kallad samtyckeslagstiftning. En sådan lagstiftning innebär kort att avsaknaden av samtycke för sexuella handlingar, oberoende våld, kan leda till fällande dom. Men problemen med friande domar ligger inte i sexualbrottslagstiftningen utan snarare i den praktiska tillämpningen i våra domstolar. Utan en djupare analys av könsmaktsordningen och patriarkala strukturer i samhället riskerar såväl nuvarande lagstiftning som en samtyckeslagstiftning att bli tandlös.

Så sent som 2010 presenterade en statlig utredning (SOU 2010:71) ett förslag på samtyckeslagstiftning i den svenska sexualbrottslagstiftningen. Kritik mot samtyckeslagstiftningen kom från bland annat advokatsamfundet, som pekade på bevissvårigheterna kring samtycke. Bevisningen i våldtäktsmål är ofta bristfällig. Vittnen saknas ofta och när rätten ska ta ställning till om samtycke förelegat, menar kritikerna att det kan finnas risk för ökade kränkningar av offrets integritet genom frågor om uppträdande eller om intima detaljer kring sexakten.

Styrkan med en samtyckeslagstiftning, som lyfts fram av förespråkarna, är att den kan ha en normerande effekt genom att lagstiftaren markerar att allt sexuellt umgänge kräver samtycke. Något som inte verkar vara en självklarhet när man läser den senaste tidens domar.

Även om de inte nämner det utgår jag från att de två författarn till artikeln i Göteborgs Fria förutsätter en samtyckeslagstiftning utan omvänd bevisföring. En sådan är möjlig, men som Thibault och Resic skriver skulle den i praktiken inte förändra mycket. Problemen ligger i domstolarna inte i lagstiftningen.

Thibault och Resic föreslår omfattande och ordentligs utbildning för alla som är nämndemän och domare. Det är bra, men jag tror inte att det räcker. Jag tror också rekryteringen av nämndemän borde ses över. Nuvarande system med politiskt rekryterade nämndemän har stora begränsningar. Kanske vore det bättre om nämndemän också eller enbart rekryterades på samma sätt som gode män och förvaltare. Dessutom bör vi kanske också fundera på om inte kvotering av nämndemän på grund av kön vore rimligt. Det är sannolikt att bedömningen av våldtäktsfall skulle bli annorlunda om det var hälften kvinnor bland nämndemännen i våldtäktsfall. Kvotering bör dock som jag ser det gälla alla rättegångar om brott.

En lagändring som skulle kunna vara möjlig är att ändra på skrivningarna om uppsåt eller ta bort uppsåt som nödvändigt för att våldtäkt ska betraktas som brott. Det fisnn andra brott för vilka uppsåt inte krävs så det vore inget unikt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads