Medier är aldrig oberoende

För att helt ta makten i ett land räcker det inte att vinna val. Då gäller det även att styra medieflödet. Den insikten råder det ingen tvekan om hos US-amerikanska regeringar. Omvänt kan kontroll av medieflödet också ge valvinst.

Därför har USA ingen public-servicemedia värd namnet. Med privata kapitlistägda mediekanaler behöver en regering i ett kapitalistiskt land ingen media som kan motverka de privata kapitalistiska intressena. De behöver inga mediekanaler som kan verka för det allmännas bästa genom att sprida information som privata kapitalintressen inte styr över.

När en regim utan skrupler har makten offras public service. Det är USA ett tydligt exempel på. USA visar också varför privatägda medier långsiktigt är en bristfällig garant för opartisk rapportering och maktkritik när konfliktnivån ökar i ett land.

Sverige är vid sidan av USA ett av exemplen på precis detta. Sveriges privatägda medier har sedan länge gjort det till normal nyhetsförmedling att sprida högerpropaganda och fördomar genom dåligt gjorda och bristfälligt bakgrundskollade artiklar. Public service har inte förmått motverka detta utan har slagit in på samma spår. Ett viktigt skäl är att public service inte har tillräckligt med pengar.

Privata medier är redan idag rena propagandakanaler för de kapitalintressen som äger dem. Varje gång de gör en satsning så handlar det om att föra fram propaganda för en åsikt som deras ägare vill driva. Ingen offentligt ägd och kontrollerad mediekanal, oavsett hur stark den är, kan konkurrera med de privata kapitalägarnas ekonomiska makt.

Privata medier i Sverige följer sällan en partipolitiskt oberoende linje men är garanter för att media förblir högervridet. De är alltid mot förändringar som är bra för vanligt folk. För stora medieägare och deras hantlangare är det lika lätt att lägga sig i statliga mediers skötsel som i sina egna privata mediehus. Det är bara att skriva om det, bara att sprida sin privata propaganda för att undergräva public service.

Det har fungerat bra i Sverige där public service bara är ytterligare en röst som för kapitalisternas, de rikas, talan. Privat finansiering innebär beroende av rika kapitalägare, oavsett om det gäller USA eller Sverige. Deras intressen blir helt styrande för medias innehåll och inriktning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Olof Larsson

    ”Public service har inte förmått motverka detta utan har slagit in på samma spår. Ett viktigt skäl är att public service inte har tillräckligt med pengar.”

    Jag delar i huvudsak din syn på media i vårt samhälle men brist på pengar (Public Media har en budget på storleksordningen 7 miljarder) får aldrig någonsin bli ett skäl att överge uppdraget. Huvudproblemet är att Public Media, och kanske alldeles särskilt Televisionen, verkar se som sin främsta uppgift att konkurrera om tittarsiffror och medlet att göra detta är att skapa blåkopior av kommersiell medias lättsmälta och grunda utbud. Granskande och kritisk journalistik prioriteras bort till den grad att t.o.m. kommersiell media ibland förmår att skapa sådant som har större djup.

    Enligt mitt sätt att se det är det styrningen och inte pengarna som är grundproblemet. Resurser kommer alltid att vara begränsade. Utmaningen är att göra något vettigt av de resurser, som finns. Det är här det gått riktigt snett.

    • Du har nog kanske rätt. Men pengar är ofta ett problem för public service. I USA är pengar det huvudsakliga problemet. Artikeln är an parafras på Cwejmans artikel i GP om Public service.

      • Olof Larsson

        När pengar är ett problem, för självklart är det en del av utmaningen, är det ännu viktigare att använda dem på ett vettigt sätt. Då mediesamhällets strukturer lär bestå inom överskådlig behövs ”öar” av alternativ, som kan ge någon liten balans. Grävande och undersökande journalistik kan i bland, trots knappa resurser, åstadkomma något, som åtminstone kan vara ett litet steg i rätt riktning.