Hur bekämpar vi hederskultur?

På samma sätt som vi ska bekämpa andra yttringar av samma sak. Exempelvis maffiakulturen som breder ut sig i Sverige som är en yttring av hederskulturen. En slags vidareutveckling kan man säga. Som jag skrivit många gånger bekämpas sådant här med sociala insatser. Det är det enda som är effektivt på sikt.

Det betyder att samhället måste ge mer resurser till förskola, skola och fritidsverksamhet. Det betyder också att den privatisering och de nedskärningar som accentuerar skillnaderna i samhället också måste upphöra. Religiösa skolor måste stoppas i första hand. Därefter bör alla privata skolor avvecklas. Allt som missgynnar samhörighet och gemensamma lösningar måste bekämpas. Staten, samhället, måste helt enkelt bli starkare. Det är den bästa metoden för att bekämpa hederskultur och maffiakultur.

Att olagligförklara tvångsäktenskap kanske låter som en bra idé och jag har inget mot den i princip. Men det kommer inte att hjälpa ett dugg. Hur avgör man vad som är tvångsäktenskap? Om inte den bortgifta vågar klaga?

Alla överenskomna äktenskap är inte heller av ondo, jag känner personligen människor på Kreta som blivit mycket lyckliga i överenskomna äktenskap (exempelvis en kvinnlig vän som giftes bort när hon var 14 år gammal med sin brors bäste vän, hennes far var död sen många år, så brodern skötte det hela.)

Bloggat: Trotten,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SDS1, SDS2, SDS3
Andra bloggar om: , , , , , ,

Advertisements
  • GZ

    Och exakt hur skulle ”mer resurser till förskola, skola och fritidsverksamhet” motverka hederskulturen? Det är ju föräldrarnas attityder som behöver ändras, inte barnens?

    ”Hur avgör man vad som är tvångsäktenskap?” Kanske vågar den ovilliga parten protestera, ändå, då hon (ja, jag skriver ”hon”) vet att hon har myndigheternas stöd i ryggen? Annars finns det kanske folk i omgivningen som ställer upp och vittnar? En pojkvän, kanske? Andra brott går ju att leda till bevisning med utredning och ”lite gediget polisarbete”. Så varför bara ge upp direkt och tycka att det inte går?
    Att var och en själv ska kunna välja sin partner tycks så självklart att man inte ens ska behöva diskutera det. Att du känner lyckliga par som lever i arrangerade äktenskap är inget bevis åt något håll. Antingen har de haft tur eller också har de anpassat sig och ingen vet om de skulle blivit lyckligare i något annat äktenskap. Dessutom är det skillnad på arrangerade och tvångsäktenskap.