Förlåt samer!

Boknytt
Lennart Lundmark
Stulet land
Ordfront

Förlåt samer!

Jag har gjort det förr, och jag gör det igen i denna recension av upprörande ”Stulet land – svensk makt på samisk mark”: Ber som representant för den svenska majoritetsbefolkningen om ursäkt för behandlingen av det samiska folket. Jag känner skuld och skam över övergreppet mot vår urbefolkning. I andra länder skedde markrofferiet med våld, i Sverige med legalt-administrativt hokus-pokus, som fortfarande pågår! Men politikerna hukar tysta inför den röststarkare norrländska egenintresse-rasismen. Viktig läsning för medborgare med samhällsansvar och moral.

Intressant?
Läs mer: Bokbloggen, DN, Dagens Bok, Boktokig, DAST, SR, Wikipedia,
I media: SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, SVT, SR, Folkbladet, VK, VI,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Torberg

    Hans ! Nu är du ute och cyklar i nationalitetsfrågan igen. Är verkligen ”Sverige” din överordnade grupp ? Varför be om förlåt för nåt du inte ansvarat för ? Det kan verka sympatiskt att erkänna att samer som grupp behandlats illa, men du är väl inte ansvarig för vad andra svenskar gör ? Din nationalism ställer åter till det. Personligen identifierar jag mej främst med världens arbetare av olika slag men ber inte om förlåt för vad LO ställer till för det.

    • Anders_S

      Hans N: Det är helt klart att vi vanliga invånare i Sverige inte har nåt att be om ursäkt för vad det gäller samerna. Det är makthavarna, de rika och staten som ska be om ursäkt, inte vi andra. Precis på samma sätt som en vanlig US-amerikan inte är ansvarig för USA:s krig i Irak är inte heller en vanlig svensk ansvarig för förtrycket/dikrimineringen av samerna, varken idag eller historiskt.

  • Hans Norebrink

    Jag håller inte med. Svenska folket som helhet har tjänat på landstöld och förtryck av samer, precis som det amerikanska folket i helhet har tjänat på samma behandling av indianerna. USA skulle inte ens existera om inte indianernas land tagits och de själva nästan folkmördats.

    De vita som helhet i Sydafrika har förstås tjänat på apartheid. De rikedomar de vita har i Sydafrika idag bygger på vad tidigare vita piskat ur de fattiga svarta med blod, svett och tårar. Om de svarta skulle bestämma sig för att konfiskera den vita minoritetens rikedomar vore det moraliskt rätt. Samma om indianerna gjorde det i Bolivia gentemot de vita.

    De vita kan inte sitta på de hopstulna rikedomarna och säga: ”Det var inte jag, det var mina förfäder, det har jag inget ansvar för, rör inte mina rikedomar”. Inte heller kan vita svenskar göra det med gammal stulen mark i Norrland. Ändå dömer domstolar enligt den logiken och vägrar ge samer tillbaka land.

    Alla svenskar har ett kollektivt ansvar för hur vi som folk uppträtt mot samerna. Precis som alla tyskar betalade skadestånd till judarna och andra, oavsett om de var rika eller fattiga, nazister eller inte.

    Man kan inte reducera tillvaron till klass, det är för enkelt. Den sociala verkligheten är mer komplicerad. En sådan vänster når inte framgång.

    Det socialdemokratiska välfärdsliga folkhemmet appelerade både till folk och klass. Samma gör indian/arbetar/bonderörelsen i Bolivia (”clase y naci??n). Det går hem hos vanligt folk.

    • Anders_S

      Hans N: I ditt resonemang har i så fall jag inget som helst ansvar för diskriminering och plundring av samer. Jag är invandrare i det sammanhanget. I stort sett ingen av mina förfäder fanns i Sverige innan år 1900. Andra var resande och finnar. I stort sett kan du alltså räkna bort cirka 25% av dagens svenskar eller kanske ändå fler.

      I övrigt har de flesta av USA:s invånare bosatt sig på mark som tillhört indianer. Men de felsta invånare i Sverige har inte bosatt sig på samisk mark. Utan bara en liten del. Inte heller har samerna i någon större utsträckning bebott de områden som innan år 1850 var de områden där Sverige utvann skog, malmer, mineraler, vattenkraft osv. Med kapitalismens genombrott blev det annorlunda. Men de som tjänar på kapitalismen är framförallt kapitalisterna och det är knappast diskrimineringen av just samerna som bidragit till det svennarnas rikedom i nån större utsträckning. Det fanns utnyttjande och lansdstölder innan dess, men de berörde en bråkdel av svenskarna och en bråkdel av marken.

      Sen är ju det samiska samhället också ett klassamhälle där de flesta samer inte har rätt att äga renar, inte har del i någon sameby osv. Dessa majoritetsgrupper av samer har mer gemensamt med svenska och finska jägare/bönder/gruvarbetare än med renägareliten bland samerna. Och deras partier är bland de största i sametinget. Detta förhållande är väl iofs en skapelse av det svenska smahället och kapitalismen.

      Men all tyskar har inte nåt ansvar för vad som hände med judarna. Det är trams och dumheter. Kommunisterna har fan inget ansvar. De slogs ju och de började ju dessutom mördas innan judarna började dödas. Andra kommunister hjälpte judar att fly ur läger (Ernest Mandel flydde tre gånger, en gång med hjälp av kommunister bland lägervakterna). Alla tyskar har inte betalat skadestånd. Det är inte ett korrekt påstående. Om staten betalar så innebär det inte att alla accepterar att de ska betala eller betalar.

      Sen är det inte så lätt med Sydafrika heller. Det mesta tyder på att Zulu- och Sothofolken kom till stora delar av nuvarande Sydafrika ungefär samtidigt som boerna. (enl. bl.a. Basil Davidson). De körde också undan och mördade khoikhoi och sanfolk såväl som andra. Om Khoikhoi och Sanfolken beslagtog allt som all andra i Sydafrika har så vore det moraliskt rätt kan man lika gärna säga och mer lika situationen i exempelvis Bolivia. Moral är i princip ett värdelöst begrepp i såna här sammanhang som jag ser det.

  • Torberg

    Hans: ”Alla tyskar betalade skadestånd..”. Och det tycker du var OK ? Men det stämmer ju faktiskt med din tidigare ståndpunkt om att etnisk rensning av Sudettyskarna inte var så farligt. Kollektiv bestraffning på etnisk grund. Som sagt, din artonhundratals-nationalism leder åt pepparn som vanligt.

  • Hans Norebrink

    Vi är oense. Alla svenskar har tjänat på att Sverige ockuperade delar av Sapmi, sameland. Att det är en liten sak ekonomiskt hindrar inte principen. För samerna är det dessutom viktigt.

    Om din släkt flyttat till Sverige senare så får ju även de del i den del av rikedomen som kommer från svensk imperialism-kolonialism mot Sapmi. På samma sätt som nyinflyttade vita i apartheids Sydafrika fick del i rasutplundringen av de svarta. Precis som våra svenska bönder som emigrerade till USA (och deras efterlevande) fick nytta av den mark som stulits av indianerna.

    Det finns en rörelse i USA som vill att de svarta ska kompenseras kollektivt för slaveriet. Uppenbart har de svarta än idag sin låga socioekonomiska ställning till stor del på grund av det historiska arvet från slaveriet. Och de vita har kollektivt en del av sin socioekonomiska ställning delvis på grund av historisk resursöverföring från vita till svarta.

    Alltså har dagens vita kvar stöldgods från dagens svarta. Det anser jag vara omoraliskt. Moral anser jag vara bra. Det vore moraliskt bra att ge en historisk kompensation från de vita (här USA) till de svarta, för att rätta till den historiska orättvisan.

    Jag stödjer alltså denna svarta rörelse. Gör ni?

    En liknande tanke finns i Afrika, att Västerlandet ska kompensera dem för de rikedomar som överfördes. Och vilka ännu gör dagens västerlänningar (inklusive oss) rikare än vi skulle ha varit annars. Och som gör dagens afrikaner fattigare än de skulle vara annars.

    Jag stödjer alltså denna afrikanska rörelse. Gör ni?

    Från indianskt tvångsarbete i Potos??-gruvan i Bolivia fraktades enorma mängder silver till Spanien, som via landets skuldsättning kom att finansiera Europas modernisering, något vi alla europeér än idag har nytta av. Från indianskt håll har man också tagit upp frågan om ersättning från Spanien.

    Hela Västerlandet har i 500 år tjänat på utsugning av Tredje världen/Syd. Vi vita idag är lite rikare på grund av det, de gula, bruna och svarta i Syd idag är lite fattigare på grund av det. Bra argument för historisk kompensation tycker jag. Åtminstone för en total avskrivning av alla de fattiga ländernas skulder till de rikare länderna.

    Jag sitter med en broschyr från jordbruksverket med en karta över renskötselområdena i Sverige: Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Jämtland, Härjedalen. Över en tredjedel av Sverige. Och därifrån kommer malmer, vattenkraft och skog än idag till Sveriges goda. Som indianer tvångsarbetade med silver i gruvorna i Bolivia, så tvångsarbetade samer med silver i Norrland.

    Visst, khoisan var före bantus i Sydafrika. Bantus har anledning att ta upp även detta och hur det än idag präglar situationen för bantus respektive de ursprungliga khoisans.

    Willy Brandt knäböjde vid Auswitch för den tyska skulden, men han var oppositionell. Putin knäböjde nyligen vid de sovjetmassakrerade 17.000 polska officerarnas massgrav i Katyn, fast han representerar det efterkommunistiska Ryssland.

    Efterkrigs-Kroatiens president bad nyligen om ursäkt inför Bosniens parlament för den kroatiska expansions-politiken i Bosnien under kriget. Den nya serbiska regeringen bad om ursäkt för massakern i Srebrenica. Australien bad nyligen om ursäkt för behandlingen av aboriginer tidigare.

    Utmärkta exempel på att efterkommande ber om ursäkt för deras lands tidigare försyndelser. Precis som Turkiet bör göra visavi Armenien. Dessa gester har en mycket stor betydelse för mellanfolklig förståelse, fred och samarbete.

    Om ett folk, en nation är ett klassamhälle eller inte rättfärdigar inte brott mot det folket

  • Torberg

    Hans: Är ditt resonemang nån slags ”post-maoism” ? Skuldbaksmälla för medlöperi med diktaturer ? Måste du be om förlåtelse för nåt som du inte är medskyldig till bara för att Brandt och Putin gjorde det ? Knäppt.

    Jag stöder ekonomiska insatser för alla behövande i USA och i hela världen, solidaritet, men inte att fattiga vita tolvåringar i Ohio ska känna skuld för slaveriet. Inte deras föräldrar heller. Det här klassamarbetet inom nation och etnicitet du ivrar för står i motsättning till klass-solidaritet och fördummar. Du bygger vidare på nationalism som måste bekämpas, inte bejakas för att Per-Albin och andra ägnade sej åt det.

  • Hans Norebrink

    Det finns rika svarta i USA och fattiga vita i USA. Det finns rika svarta i Afrika, och fattiga vita i Västerlandet. Men ser vi till kollektivet är den ena gruppen rikare den den andra. En del av denna skillnad beror på historisk utsugning, som gynnat den ena gruppen och missgynnat den andra.

    Det är ju självklara fakta svåra att förneka. Liksom att dagens svarta och vita ännu har fördelar/nackdelar av denna historia. Det är ju likaledes det självklara fakta svåra att förneka om man är villig att objektivt se sanningen och verkligheten utan (klass)ideologiska färgade glasögon.

    Sedan har jag åsikten, man kan dela eller inte (diskutera), att det vore rätt och moraliskt att göra något åt dessa kvardröjande historiska orättvisor. Detta eftersom även dagens vita-svarta står på olika sidor av stöldgodset. Som de som blev rikare, och som de som blev fattigare.

    Vänstern verkar ha totalt missat att överklassen sedan många långa årtionden lämnat nationalismen för kosmopolitiskt landsförräderi. Se hon Svetlana eller vad hon heter som skriver så bra från Ryssland. Oligarkerna struntar helt i hur det går för deras land, de tänker roffa åt sig och sticka till väst. Samma med eliter över hela världen. Se bland annat ”Eliternas uppror och sveket mot demokratin” av Christopher Lasch.

    Vänstern verkar totalt ignorera att det finns två höger. Elitens kosmopolitiska EU-globala nyliberala. Och det missnöjda småfolkets högerpupulism. Två helt olika saker. Vi socialister och arbetare bör kämpa för nationell solidaritet och anklaga överklassen för deras svek mot Sverige och det svenska folket.

    Folkhemsnationalismen var kanske det i praktiken bästa samhälle som någonsin funnits. De samhällen kommunister och liknande (som jag stött) upprättat har blivit rena katastrofen. Så lite mer ödmjukhet vore verkligen på sin plats i vänstern.

    Det finns bra och progressiv nationalism och dålig reaktionär. Det är den enkla historiska vetenskapliga sanningen om verkligheten som vänstern är total blind inför.

    För femtielfte gången: Nationalism har ingen politisk färg i sig. Nationalismen har ingen politisk färg i sig. Nationalismen har ingen politisk färg i sig. Det liksom bara är så. Man blir så jävla trött.

    Och jag vet väl hur det är att reducera verkligheten till klass. Det gjorde jag som maoist. Det inskränkta synsättet är fördummande.

    Läs ”Vad är nationalism?” av Öyvind Österud, istället för att komma med gamla vänstriga ryggmärgsreflexer i nationalitetsfrågan.

  • Hans Norebrink

    Hur vänstern någonsin ska kunna enans om ett gemensamt samhällsalternativ övergår mitt förstånd, när alla ständigt är så styva i korken och fanatiskt låsta i icke-ödmjuka åsikter som inte går att diskutera som människor.

    Det är väl därför jag inte lockats att åter engagera mig. Vänstern kan ju för helvete inte ens fixa till en gemensam stark tidning. Det behövs om den hopplöst sovande arbetarklassen ska vakna.

    Tyvärr, det verkar kört med socialismen och arbetarklassen. Och inte får jag något hopp av att delta i de här diskussionerna (som retar mig att tyvärr svara med samma trista hårda samtalston).

    Och vi ska vara kamrater i kampen…

    Vilket samhälle skulle vi bygga…

  • David

    Vad som missas i debatten om renägarna är att dessa idag driver i praktiken kommersiellt drivna rancher. Idag är det helt enkelt större hjordar än det varit tidigare p.g.a. ökade efterfrågan på renkött, vilket bland annat innebär att de sliter något enormt på markerna. Det skiljer sig itnte från vilken annan kapitalistisk logik som helst som tar hänsyn till tillgång-efterfrågan. Som mycket riktigt konstaterats tidigare i kommentarerna så är samesamhället en återspegling av det kapitalistiska eftersom det är en del av ett kapitalistiskt samhälle, en minoritet av samerna (och även en minoritet renägare i samebyarna för den delen) har blivit stormrika främst genom att renskötseln blivit en storindustri. Det går inte att jämföra dagens situation med den på 1600-talet då renhjordarna var mycket mindre. Vidare har samerna rätt till att stoppa gruvdrift och långt större rättigheter till sina marker än övriga svenskar, samtidigt som de faktiskt inte kan påstå att marken BARA är deras av hävd.

    Debatten om utsugningen av tredje världen är egentligen samma som under de senaste 500 åren: Splittringen mellan centrum och periferi. Det finns ett centrum som dominerar ekonomiskt (genom att basen för ekonomiska operationer, högkvarter m.m. sker på ett ställe), kulturellt och även militärt i många fall. Dessa normer pådyvlas periferin och dess ekonomi styr periferins. Debatten är densamma oavsett om vi talar om västvärldens utsugning av Afrika som de eternitarbetarna i Lomma som fick lungorna förstörda. Jag ser ingen enkel kompensationslösning ty även om man kvantifierade kostnaderna och betalade av dem skulle det inte tjäna något till om relationen centrum-periferi bestod.

  • Torberg

    Hans. Jag vet inte din ålder, men jag börjar bli lite gammal. Tillräckligt gammal för att ha sett maoismen i Sverige i sin krafts dagar och känner den, kanske bättre än du känner min syn. Jag har sen ungdomen tillhört Socialistiska partiets politiska tradition och är inte förvånad över att det finns en enorm spännvidd inom vänstern ideologiskt. Mitt ideal vore, om jag fick önska, ett enda arbetarparti på socialistisk grund, med stor bredd politiskt och med respekt för klassens alla traditioner och riktningar. Demokratiskt, levande. Men jag lärde mej tidigt att en sån organisation inte är aktuell på länge. Inte heller en gemensam tidning för hela vänstern. De ideologiska skillnaderna inom vänstern är helt enkelt för stora. Därför är jag inte heller så besviken och förvånad som vissa över splitringen. Vi får vara glada om relativt närstående organisationer klarar samarbete och hoppas på att vi och andra drar lärdomar ur framtidens kamp som på ett kanske idag okänt sätt för oss närmre varandra. De olika vänstertraditionerna kommer inte idag att kunna enas om ett gemensamt samhällsalternativ, vi är för olika, det tror jag är en grundläggande kunskap att bygga på, men det hindrar inte att vi samarbetar efter förmåga i enskilda frågor.

  • Hans Norebrink

    David: Du har väl rätt. Det bästa vore en total systemförändring som gjorde allt från och med nu rättvist i hela världen. Men som ett något mer realistiskt delmål kan man tänka sig kompensation. Det kan få ett bredare stöd än världssocialism nu.

    Torberg: Bra skrivet, jag instämmer. Jag är inte förvånad, men otroligt besviken på vänsterns splittring. Att mitt gamla parti KPML(r) ens finns kvar längre med sitt Stalin- och Nordkoreastöd är otroligt. Varför kan de inte göra som det holländska socialistpartiet, lämna dogmatismen.

    Jag är 60 – snart har jag varit på vänsterkanten i ett halvsekel. Tänk allt vi tjatade om på arbetsplatsen på 70-talet (nu tänker jag på allmän socialism). Idag är det borta med vinden. Det politiska intresset bland mina arbetskamrater är mycket mindre nu. 30 år har gått och utvecklingen har gått bakåt på jobbet…

    • Anders_S

      Till frågan om nationalismen. Bjrön Eriksson skrev om nationalism så här år 1998:

      http://www.rodarummet.org/arkiv/bjorn_e.htm

      Många ivriga socialister gör idag misstaget att undervärdera nationens roll när det gäller arbetar-rörelsens strategi. Man gör det genom att hävda att utrymmet för nationell politik skulle vara slut. I stället behövs ‚Äì enligt det synsättet ‚Äì internationell facklig samordning kring enande krav på gemensamma villkor; exempelvis gemensam arbetstidslagstiftning, gemensamma villkor för arbetsmiljö och minimilöner. Det behövs gemensamma kollektivavtal, en likartad social trygghet, och så vidare. Kort sagt allt som enar arbetarklassen, om så ock en gemensam valuta. Frågan om förhållandet till den egna regeringen och politiska byråkratin blir härvid underordnat.

      Man kan sammanfatta denna syn med att det krävs ett arbetarklassens eget EU-projekt! En inriktning som tar sin utgångspunkt i kampen mot de så kallade konvergenskraven, men som har till syfte att ena Europas arbetare istället för att splittra dem nationellt. Europa är fokus för kampen och klassens maktövertagande gäller makten i en gemensam europastat, och den går över formerandet av en samlad europeisk arbetarrörelse med gemensamma organisationer.

      Mot detta synsätt ställer jag ett traditionellt revolutionärt program, till exempel som det skissas i Socialistiska Partiets programskrifter: reorganisera arbetarrörelsen och bygg breda folkliga rörelser, bygg kamp kring krav som enar hela arbetarklassen såsom förkortad arbetstid, utveckla i all kamp förståelsen för att arbetarklassen ska ta över hela samhällsmakten. Notera att det traditionella programmet gäller lokal och centraliserad kamp i varje land för sig. Därtill kommer att stödja och hämta inspiration från kamp i andra länder, att ta de chanser som erbjuder sig att samordna kamp över landsgränser, gärna sluta gemensamma kollektivavtal i olika företag tillhörande samma koncern när detta råkar gå, att visa upp sin kampberedskap inför portalhändelser som regeringskonferensen i Amsterdam.

      […]

      Det är värt att påminna om detta i en tid när det talas mycket om ‚Äùglobalisering‚Äù och när hemmamarknader allt tydligare byggs upp i världsdelar snarare än inom nationer. Globaliseringen studerades alltså av marxister för över hundra år sedan, och då drog man viktiga slutsatser om otillräckligheten i nationella segrar. Men det kvarstod att klasskampen måste ledas över i att arbetarklassen störtar den borgerliga staten i det egna landet och bygger sin egen stat. Varför? Jo, dels för att den borgerliga statsmakt man ska störta och ersätta väsentligen är nationellt organiserad, dels för att arbetarklassen mest tänker och känner inom sin egen nations ramar eller ännu snävare.

      I dagens globaliseringsdiskussion finns en tendens att tala om all gammal kapitalism som mer nationell, och att framställa internationaliseringen som en väsentligen ny företeelse. Därmed skulle följa ett behov att organisera kampen mer över landsgränserna än förr. Detta menar jag är en förvrängning av verkligheten. Orsaken till ett nationellt fokus har aldrig varit att kapitalet skulle ha varit i övervägande grad bundet till varje nation.

      http://www.rodarummet.org/arkiv/bjorn_e.htm

  • Annica

    Intressant – du skriver:
    ”Alla svenskar har tjänat på att Sverige ockuperade delar av Sapmi, sameland. […] Om din släkt flyttat till Sverige senare så får ju även de del i den del av rikedomen som kommer från svensk imperialism-kolonialism mot Sapmi.”

    Men den ”rikedomen” har v?¶l oxå kommit de flesta samer till del?
    En stor m?¶ngd av de samer som inte sj?¶lva får lov att driva storskalig rensk??tsel har ju faktiskt valt alternativa livsstilar som kanske inte hade varit lika l?¶tt tillg?¶ngliga utan ett utvecklat storsamh?¶lle. Några har s?¶kert blivit tvungna, men det går inte att blunda f??r att v?¶ldigt många, s?¶rskilt kvinnor, faktiskt lockas av valm??jligheterna som finns i Sverige – eller V?¶rlden om du så vill…

    Menar du att vissa typer av folk borde f??rv?¶gras (alt. skyddas från, ber. preferenser) utveckling medan andra blir tvungen att f??lja med – beroende av ”RAS”?

    Måste erk?¶nna att jag, som lite naivt dr??mmer om en framtid d?¶r alla i m??jligaste mån har samma m??jligheter, tycker att det låter som en skr?¶mmande tankegång.

  • Hans Norebrink

    Jag vill citera Björn Eriksson: ”…arbetarklassen mest tänker och känner inom sin egen nations ramar…”. Precis. Sin nation, inte bara borgarnas nation som i vänstertugget.