Turkiet = EUropa?

Boknytt
Ingmar Karlsson
Europa och turken
Wahlström & Widstrand

Turkiet = EUropa?

Alltid kunnige författaren Ingmar Karlsson har från sin parkettplats som generalkonsul i Istanbul skrivit en initierad bok om Turkiet; historien, kurderna, armenierna, Cypern, islam och EU. Han stödjer ett turkiskt EU-medlemskap, men hans argument kan lika gärna användas för att släppa in Marocko, Tunisien och Israel i den europeiska unionen.

Personligen menar jag att dessa fyra afroasiatiska EU-intresserade länder geografiskt, historiskt och kulturellt snarare tillhör regionen arabvärlden/Mellanöstern. Än mer så Turkiet där kurdfrågan och regleringen av Eufrat-Tigris flodvatten naturligen binder landet till Mellanöstern. Istället för Turkiet i EU – ett samarbete mellan EU och Mellanöstern.

Läs mer: DN1, 2, EX, Jusektidningen, SVD, Kollega, GP,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Jo, det var tillräcklig katastrof att slå ihop de f.d. östländerna med EU – vilket resulterade i arbetslöshet i öst och ökade utgifter i väst. Som det måste gå när områden med helt olika ekonomisk struktur ska drivas efter samma doktrinära handbok.

  • Hans Norebrink

    Europa är en ganska tydlig geografisk, historisk, kulturell och språklig kontinental samarbetsenhet. Finskan och andra småspråk, samt Rysslands östgräns är det enda som bryter mönstret. EUropa bör vila på denna samhörighet.

    De tre kärnområdena germanskt-protestantiskt, latinskt-katolskt och slaviskt-ortodoxt har mer gemensamt med varandra än de omgivande arabiska, turkiska och mongoliska folken (de historiska fienderna).

    Turkiet hör inte till EUropa.

    Inte heller Marocko, Tunisien, Israel och Cypern.

  • ”Europa” är förstås vad man gör det till. Det som kännetecknar är ju de ytterst luddiga gränserna österut.

    Men blanda inte ihop Europa och EU nu. EU är en politisk och ekonomisk konstruktion med väldigt extrema lagar, inte en världsdel. På sitt sätt påminnande om det forma Sovjet på det viset att man har skrivit in en viss bestämd politik (den nyliberala) i konstitutionen, och avgjort redan i stiftelseurkunden vad det yttersta målet är, nämligen tillväxt, och att det självklara medlet för att nå detta är fri konkurrens och marknadsutsättning av livets alla områden.

    Det hoppas vi att turkarna ska slippa, så att de får möjligheten att bygga landet som de själva önskar. Och så att vi slipper betala för den ekonomiska kollaps som självklart kommer att bli följden när ett fattigt land ska tvingas följa samma regler som ett rikt.

  • Hans Norebrink

    Instämmer helt. Bara att jag tror att en europeisk demokratisk styrnivå är en bra idé, och nu har vi EU. Att kämpa för att avskaffa EU först och sedan bygga upp något nytt verkar onödig omväg. Ungefär som att avskaffa Sverige och börja om från början.

    EU bör förstås förvandlas från konstitutionell totalitär nyliberal marknadsfundamentalism till en demokratisk nivå. Makten bör utgå underifrån nationerna i praktiken. Bör mer vara ett decentraliserat samarbetsorgan mellan Europas nationer, menar jag. Fast med valt parlament, kanske USAs modell med en nationskammare och en folkkammare.

  • Det här drar iväg. Min kommentar handlar uteslutande om att ekonomisk integration mellan ett rikt land och ett fattigt leder till problem för båda parter. Om integrationen är påbjuden av en konstitution är också problemen påbjudna, och det är bättre att hålla sig utanför.

    Beträffande avskaffande eller demokratisering fungerar det nog ungefär som med demokratiseringen av nationalstaterna: bara genom att formulera en politik runt radikalt avskaffande (=arbetarrörelsens marxism) gick det att driva fram demokratisering som ett motdrag. Det fungerar nog så i det här fallet också.