Uppstyckning, vinstmaximering, konkurrensutsättning, vinststyrning och privatisering är orsakerna till att järnvägstrafiken i Sverige inte fungerar. Underhållet blir lidande av en rad skäl. De privata bolag som lägger anbud lägger låga anbud så de får jobben. Då får de problem. Avkastningskraven är mycket höga för dessa företag som ofta ägas av riskkapitalbolag.
För att kunna gör vinster när man lagt låga anbud så skärs personal ner, man ökar underhållsintervallerna (dvs minskar underhållet) och upphandlar i sin tur en del uppgifter från ännu mindre bolag, i slutändan kan det vara polska låglöneföretagen som faktiskt utför arbetet och ibland handlar det om företag som betalar ut svarta löner.
Uppstyckningen och uppdelningen har också lett till oklarheter kring vem som är ansvarig. Saker trillar mellan stolarna- när något händer bråkar man om vem som ska åtgärda det, vem som har snavar och ibland vet ingen vem det är som ska organisera upp ett arbete. Lösningen på situationen heter inte mer av samma sak som orsakat problemen från början. Utan lösningen är att återinföra det gemensamt ägda företaget och införa behovsstyrning istället för vinststyrning.
Läs också:
- Järnvägsprofitörerna
- Banprofitörerna
- Trafikprofitörerna – persontrafiken
- Trafikprofitörerna – godstrafiken
- Järnvägsprofitörerna – bussbolagen
Intressant?
Bloggat: Heidbrink,
Läs även andra bloggares åsikter om Tåg, Tågtrafik, Järnvägstrafik, Avreglering, Konkurrens, Vinststyrning, Behovsstyrning, Vinstmaximering, Styckning, Järnväg, Ekonomi, Privatisering, Kollektivtrafik, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på “Konkurrensutsättningen är en del av problemet, inte lösningen”
Kommentarer är stängda.