Korruptionen i Sverige är minimal

Enligt en rad internationella undersökningar så är korruptionen i Sverige minimal. Sverige är fortsatt ett av världens absolut minst korrupta länder. Korruptionshärvor som kring Peab och bygget av nationalstadion i Solna, kring olika kommunala bolag och förvaltningar i Göteborg och kring fängelsebyggen förändrar inte situationen nämnvärt. Sverige är och förblir ett land med mycket liten korruption. Sannolikt lite högre i Göteborg än i andra delar av landet, främst beroende på en annan politisk kultur i den trevliga staden på västkusten. Så här ser det ut enligt de senaste undersökningarna om korruption och i brottsstatistiken:

  • Den mest respekterade undersökningen av korruptionen i världen är Transparency Internationals årliga mätning. Sverige har hört till gruppen av minst korrupta länder år efter år, så också i den senaste rangordningen, där vi ligger på plats 4 (av 178 länder).
  • ”The World Justice Project”, som producerar ett index över kvaliteten på länders rättsväsende, placerade i år Sverige på första plats som minst korrupt bland 66 länder.
  • I Världsbankens ”Governance Indicators” ligger Sverige tvåa av de tjugosju europeiska länderna i fråga om samhällsstyrets kvalitet överlag och trea i fråga om korruptionskontroll.
  • SOM-institutet vid Göteborgs universitet ställde frågan om medborgarna under de senaste 12 månaderna tillfrågats om att betala någon form av muta av en offentlig myndighet/tjänsteman. 1,2 procent svarade ja.
  • I den omfattande enkät av kommunala politiker och tjänstemän som gjorts vid Linnéuniversitetet uppgav 93 procent att maktmissbruket i kommunen minskat eller förblivit oförändrat.
  • I Byggchefsbarometern 2011 uppgav visserligen 64 procent av de tillfrågade att det ”hände” att leverantörer med flera erbjöd tjänster eller produkter för att de skulle få en konkurrensfördel. Det går dock inte att veta hur ofta detta ”händer”.
  • Också i Brottsförebyggande rådets officiella statistik framstår ”korruptionsökningen” som en chimär. Antalet domar och andra former av lagföring av mutbrott har nämligen sjunkit drastiskt de senaste åren. De var 2006 77; 2007 73; 2008 36; 2009 4; och 2010 3.

Detta innebär självklart inte att Sverige är utan problem. Inte heller betyder det att det inte går att göra saker bättre. Enligt Claes Sandgren från Institutet mot mutor (IMM) borde den lagstiftning som finns tillämpas bättre. De företag där chefer döms för mutbrott bör inte efter det kunna få offentliga upphandlingskontrakt, samhället måste bli öppnare och ansvaret för mutbrott kan läggas på ett företags högsta chefer på samma sätt som vid arbetsmiljöbrott. Öppenheten motverkas av privatiseringar då meddelandeskydd inte omfattar privat anställda. Detta kan lösas med kollektivavtal enligt Sandgren, men effektivare vore säkerligen lagstiftning så att alla har samma rättigheter. Det skulle också lösas sig om vi avprivatiserade och återreglerade verksamheter som inte mår bra av att vara privata, som exempelvis sjukvård, skolor, eldistribution och järnvägstrafik.

Nu vet jag inte hur trovärdigt just Institutet mot mutor är. Det är en näringslivsorganisation och har förmodligen intressen av att tona ner företags inblandning i olika skumma saker. Kanske är det så att en del av det som allmänt anses vara mutor och korruption inte enligt lagen är det och därför inte är det enligt IMM.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Anonym

    Jag tror inte man behöver vara så misstänksam mot en näringslivsorienterad organsation i just det här fallet. Korruption i samband med upphandlingar är inget som man som paraplyorganisation uppskattar. Att det finns ruttna äpplen i just den här korgen påverkar knappast IMM. Mutor innebär nämligen ökade kostnader och ökade risker för företagen.

    Hade korruption och mutor varit en attraktiv affärsmetod, (på samma sätt som låga löner kan attrahera investerare till ett underutvecklat land), hade företagen sökt sig till korrupta länder.

    Det gör de bevisligen inte. Svårt korrupta länder har enormt svårt att dra till sig goda investerare som genererar arbete och på sikt välstånd (nu lägger jag inget ideologiskt perpsektiv på hur vi ser på kapitalism och dess svårigheter att fördela välstånd). Istället för man in ”scumbugs”, Pontzischeman och i negativ bemärkelse ett politiskt kontrollerat näringsliv. I en sådan miljö är det oerhört riskfyllt att göra serisa långsiktiga investeringar.

    I exemplet Kambodja som jag har mångårig erfarenhet på nära håll, så är det uppenbart att ”goda” företag från väst som har krav på både riskminmering och undvikande av mutor, tenderar att dra sig ur och ersätts av kinesiskt anonymt ägda sweatshops som sliter livet ur arbetarna. Dessa investerare kan utan risk muta sig till licenser och upphandlingar och en följd av detta är en kraftigt försvagad arbetarrörelse de senaste åren och där goda försök till arbetarskydd har börjat raseras. Den nya växande medelklassen i Asien har inte tagit till sig  idéer om arbetares rättigheter vilket givetvis gör det svårt för västföretag med konsumenternas ögon och lagstiftning på sig, att driva sina krav.

    Korruptionen genomsyrar varje transaktion och det är nästan alltid okända företag med okända ägare som får de lukrativa avtalen. Ett resultat är att storföretag efter storföretag gett upp den kambodjanska marknaden, inklusive för oss ökända busar som gruvföretaget Billiton (som har ställts inför rätta i USA för misstänkt mutbrott i ett icke namngivet asiatiskt land som antagits vara Kambodja). Kambodja är idag en maffiastat där alla som kan roffar åt sig.

    Med min syn på Sverige efter drygt 5 år i ett av världen absolut mest korrupta länder är jag benägen att hålla med: Sverige är ett extremt okorrupt land i det här avseendet. Det jag läser i kommentarsfält och och i politiska utsagor visar på en obefogad misantropi.

    En thailändsk kollega skojade med mig häromveckan: ”När man ser stora bilar och dåliga vägar, då är det ett korrupt land. När man ser små bilar  och fina vägar, då har man ingen korruption.” Själv tycker jag det är bra sätt att beskriva det. Oavsiktligt beskrev han också en annan indikator för ett icke-korrupt land: om alla har små bilar så är det ett jämlikt land. Så vi kan hålla korrutptionen stången om vi arbetar för minskade klyftor i samhället.