Tottie & Arfwedson

Thomas Tottie flyttade 1688 till Sverige och grundade en tobaksfabrik i Stockholm. Denna övertogs av änkan vid hans död 1724. Hon drev rörelsen till 1730 då den övertogs av sönerna Charles Tottie och William Tottie som utvecklade rörelsen till en handelsfirma. Tobaksfabriken lades ner 1749.

I början av 1760-talet utträdde William Tottie (1705-66) ur firman och Charles Tottie (1703-76) drev firman ensam i några år innan sonen Anders Tottie (1739-1816) blev delägare. 1772 övertog sönerna Anders Tottie och Thomas Tottie tillsammans med Carl Cristopher Arfwedson (1735-1826) firman som nu fick namnet Tottie & Arfwedson. Arfwedson blev i praktiken firmans ledare. C.C. Arfwedsson var brorson till Charles Totties fru Maria Arfwedson (1705-91). Efter Anders Totties död kom firman att ledas och domineras av familjen Arfwedson.

Från 1750 tillhörde Tottie Stockholms tio största exportföretag. Charles & William Tottie ägde till en början också ett fåtal järnbruk. Koskis i Finland var ett. Det såldes vid mitten av 1750-talet till Jennings & Finlay. Tottie sysslade också med förlagslån, bland annat till Semla bruk  och dess ägare Gabriel Timm, 1767 till Gyllenborgska arvs- och konkursmassan, 1768 till Gerhard Willemoth, ägare av Billsbro och Spånga bruk (senare sålda till Christian Eberstein i Norrköping), samma år till Johan Runer (Siljansfors och Kräggeholms bruk).

Från 1772 och resten av 1700-talet och början av 1800-talet till åtminstone 1820 var Tottie & Arfwedsson det allra största handelshuset i i Stockholm och Sverige med som mest 23% av det totala exportvärdet när det gäller exporten från Stockholm och som minst 17%.

Från 1772 till 1820 var Tottie & Arfwedson den största järnexportören i Stockholm och med några undantag i slutet av 1700-talet var firman också störst i Sverige. Av Totties exportvärde stod järnet för mellan 76 och 98%. Några år på 1790-talet var istället John Hall & Co i Göteborg den största exportören av järn i Sverige.

Tottie & Arfwedson var också den klart största exportören av tjära från 1772 till 1820-talet. På 1790-talet utmanades företaget av Bohman, Hassel & Görges som vissa år under årtiondet hade större export av tjära än Tottie & Arfwedson. Som brädexportör var Tottie & Arfwedson också störst i Stockholm under hela perioden från starten av företaget till 1820. Handelshuset var också en stor exportör av koppar, vissa år till och med större än B.M. Björkman som ändå var specialiserad på kopparexport.

Tottie & Arfwedson var i huvudsak en exportfirma men hörde ändå vissa år till de större importföretagen i Stockholm, exempelvis de mycket speciella åren under kontinentalblockaden som ju förändrade handelsmönstren på avgörande sätt, mer så i Göteborg än i Stockholm. Den viktigaste importvaran vara salt.

Firman Tottie och dess efterföljare Tottie & Arfwedson exporterade huvudsakligen till Storbritannien, i allmänhet svarade exporten dit för 75-85% av handelshusets export. Andra länder som firman exporterade till var Nederländerna (i snitt 5% ungefär), Frankrike (17% år 1790, vanligen 3-6%), Portugal (omkring 3% per år, vissa år mer), Medelhavet resten.

Genom förlagsgivning, en slags förskott mot ränta finansierade handelshusen i städerna ofta järnbrukens tillverkning. Förlagsgvningen innebar också att handelhsuet hade rätten till exportv av det järn vars tillverkning man finansierat. Det blev därmed också ett komissionärsskap. Tottie var en stor förlagsgivare, 1777 var Tottie & Arfwedson kommissionär för 25 bruk med en tillverkning på  4 900 ton järn, 1797 för 35 bruk resp. 5 300 ton, 1806 25 bruk resp. 6 900 ton och 1813 42 bruk med en tillverkning av 8 900 ton. Förbindelserna med de flesta bruk var stabila och långvariga.

Totalt  var Tottie & Arfwedson under perioden 1777-1813 kommissionär till endast 42 bruk. 10 bruk förekom samtliga år bland de som Tottie & Arfwedson hade förbindelser med. Viktigast för firman var de stora uppländska bruken, Leufsta (1 200 ton järn per år), Gimo & Rånäs (430), Forsmark (430), Schebo (420), Wattholma (300) och Älvkarleby (270 ton), men även mindre bruk och en del större bruk på andra håll förekom bland de stadiga affärsförbindelserna. Exempel på det senare  är Graninge i Ångermanland (300 ton), Ludvika i Dalarna (360) och Bredsjö i Västmanland (200 ton).

Andra stabila förbindelser hade Tottie & Arfwedsson med Upplandsbruken Harnäs (105 ton), Ortala (120), västmanlandsbruken Skinnskatteberg (105), Fagersta (130), Storbo (150), Prästhammar (30), Kåfalla (195), Hammarby (185) och Wallbricka (150), med Skogaholm (140) och Frötuna (90) i Närke, Furudal i Dalarna (165) och Krämbol i Södermanland (10). Många av dessa bruk, framförallt kanske bruken i Uppland hade tidigare haft förbindelser med Jennings & Finlay.

Av de uppländska bruken ägdes Schebo och Ortala från 1769  av Jacob Grill. Denne blev under 1770-talet också ägare till Österby och Söderfors i Uppland samt Iggesund i Hälsingland. Från cirka 1780 övertog Tottie & Arfwedson också exporten av järn från de sistnämnda från firman Claes & Christian Grill som handhade den innan. 1782 övergick Schebo och Ortala (tillverkningen var sammanlagt 640 ton järn per år) i Tottie & Arfwedssons ägo som betalning för skulder. Till bruken hörde andelar i Dannemora Gruva samt Norrtälje gevärsfaktori. Några andra bruk tycks firman inte ha ägt med undantag av Dahlfors ( 210 ton) i Dalarna som ägdes en kort tid.

Däremot ägdes flera av de bruk för vilka Tottie & Arfwedson var komissionärer av närstående personer. Thomas Tottie ägde Öhn, Harnäs och Älvkarleby, John Tottie innehade Långvind och J.C. Tottie ägde Graninge ihop med Johan Clason.

Som stor exportör var också Tottie & Arfwedson en stor redare. Man ägde andelar i sammanlag 19 fartyg år 1779. Endast två av dessa fartyg var helt ägda av handelshuset.

Handelshuset Tottie & Arfwedson kom också att genom ett från början ofrivilligt engagemang också att bli ägare till Carelius tobaksfabrik. I och med det blev firman också en betydande tobaksimportör.

Läs också:
Arfwedson – skeppsbroadel och grosshandlare
Tottie – skeppsbroadel av skotskt ursprung

Andra källor:
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

6 svar på “Tottie & Arfwedson”

  1. Pingback: Sykes | Svensson

Kommentarer är stängda.