Kriminella nätverk och gangstergäng genom Göteborgs historia

Publicerad denFörfattareAnders_S

I början av 1700-talet hade kriminella gäng stor makt i Göteborg. De hade officiella positioner och köpta landshövdingar. Många var affärsmän med legitima och lagliga verksamheter vid sidan av de kriminella verksamheter. De kriminella gängen var i flera fall legitimerade av staten. Gängens verksamhet var främst smuggling och sjöröveri. Det senare var delvis legitimerat av staten och kallades då för kaperiverksamhet. Bland de välkända kriminella nätverken fanns ett med bas på Onsalahalvön med släkten Gathe/Gathenhielm och deras släktingar i andra familjer som Knape. Vidare fanns kriminella nätverk kring affärsmän i släkten Habicht, kring släkten Utfall och kring Christoffer Hedenberg, Cornelius Thorsson och Berndt Örtegren.

Flera av dessa pirat- och smugglarfamiljer kom senare att bli aktiva i Svenska Ostindiska kompaniet på olika sätt. Grundförutsättningen för detta bolag var storskalig smuggling av te till England. I bolaget kom många erfarna smugglare och smugglingsfinansiärer med ursprung i Skottland också att engagera sig.

De som som profiterade på smugglingen av te och kriminaliteten var alla väl ansedda män i Göteborg och Sverige. Vi har Niclas Sahlgren som gett namn till Sahlgrenska sjukhuset, hans svärsöner med efternamnet Alströmer och hans ättlingar med efternamnet Silfverschiöld, William Chalmers (grundare av Chalmers) som förutom tesmuggling också var engagerad i smuggling av opium till Kina. Det var ganska många av de anställda i Ostindiska Kompaniet som var engagerade i opiumsmuggling. Delar av människorna i och kring Ostindiska Kompaniet kan utan tvekan ses som ett tungt kriminellt nätverk, som organiserad brottslighet. Andra som gjorde sig en förmögenhet på tesmuggling och i vissa fall även opiumsmuggling var släkterna Grill, af Sandeberg, af Petersens, Tham, Arfwedson, Hahr med flera.

Under 1700-talet kan det med fog hävdas att kriminella styrde staden Göteborg.

I början av 1800-talet liknade brottsligheten den som fanns på 1700-talet men med den kraftiga inflyttningen tills staden uppstod gatugäng i många stadsdelar på 1800-talet. Bland stadsdelar där gatugäng drog omkring och ofredade allmänheten kan nämnas Masthugget, Majorna, Haga, Annedal, Olskroken med mera. Gatugängen påminde i mångt och mycket om dagens gatugäng i olika stadsdelar. Alkoholkonsumtion var enorm, det dracks fyra till fem gånger mer alkohol per person än idag. Till och med hasch och marijuana förekom men på grund av bristande tillgång var det dyrt och användes kanske främst i överklassen där det ordnades fester med cannabis, alkohol som berusningsmedel och med prostituerade som sällskap. Johan Henrik Rosenschütz (1763-1828) var en av många män som ordnade sådana fester liksom James Fredrik Dickson (1844-98).

1800-talets andra hälft uppvisar en minskning av den anmälda brottsligheten i takt med minskad alkoholkonsumtion och ökad välfärd på grund av industrialismen, utvandringen senare spelade även framväxten av välfärdsstaten ens stor roll. Redan vid tiden för andra världskrigets slut (1945) förbyttes minskningen dock i en ökning. Då kunde unga män inte längre utvandra och det traditionella jordbrukssamhället med social kontroll och små sociala sammanhang bröt samman på grund av teknisk utveckling. Den ökade rörligheten spelade sannolikt också en stor roll liksom en ökad arbetslöshet bland unga män.

Bland flyktingarna från Ungern 1956 fanns en stor andel tidigare kriminella som under revolten kunde lämna fängelserna och en del av dem tog sig till Sverige där de fortsatte sin brottslighet. Med vietnamdesertörerna kom också personer med kontakter till gängkriminalitet i USA och Sydostasien. Smuggling av cannabis (främst hasch) och heroin ökade. Kriminella från Jugoslavien etablerade sig i Sverige på 1960-talet och länge dominerade gängbrottsligheten i Sverige av gäng med koppling till det forna Jugoslavien.

Brottsligheten steg fram till slutet av 1970-talet då den stagnerade varefter en minskning tog fart på 1990-talet. Orsaken till detta var troligen färre oönskade barn (preventivmedel och lagliga aborter) samt att bostadsbristen helt försvunnit.

Kriminella gatugäng fanns troligen under hela perioden men det är först på 1970-talet de syns tydligt i Göteborgsområdet, i nordöstra Göteborg fanns ett släktbaserat kriminellt nätverk kring släkten Magnusson och det fanns nätverk i bl.a. Biskopsgården och Stenungsund liksom kriminella gäng med bas bland rumäner, ungrare och jugoslaver i exil. Embryot till den senare så mäktiga Naserligan uppstod på denna tid liksom de första kriminella mc-gängen, Hising Island MC och Mandroms MC, som inspirerats framförallt Hells Angels MC. Snart etablerade sig Hells angels även i Sverige och Göteborg.

I Göteborg fanns också extremt många porrklubbar och porrbiografer. Dessa var kontrollerade av kriminella gäng med olika svenska gangsters i ledningen. En ingift farbror fungerade som indrivare för ett av dessa gäng medan ett gäng (kanske samma) enligt många uppgifter hade en överenskommelse med polisen om att de fick ha sina porrklubbar, sina illegal spelklubbar och annat i fred så länge de höll undan heroinet från Göteborg. Sannolikt ingicks överenskommelsen redan på 1960-talet och den fungerade fram till 1980-talet. En central person i ett annat gäng i Göteborg var Seth Roland Arnér. Gängvåldet i Göteborg var litet i jämförelse med situationen i Skåne och Stockholm på denna tid. Kanske spelade överenskommelsen mellan polisen och gängen en roll i detta. Bankrån var också en vanlig syssla bland kriminella gäng på denna tid. Clark Olofsson var en välkänd gangster från Göteborg som ägande sig åt detta.

De jugoslaviska nätverken drev ofta illegala spelklubbar vilket sen utvecklades till spelautomatmaffian kring Rade Kotur. I spelautomatbranschen fanns även ett svenskt nätverk som dessutom hade en koppling till porrklubbar och annat. På 1970-talet och 1980-talet tillkom kriminella gäng med koppling till latinamerikanska miljöer. Med ökad arbetslöshet i slutet av 1900-talet kom även nya invandrargrupper att dras in i kriminalitet och i Göteborg handlade det mycket om kurder och iranier men även latinamerikaner (ett gäng med latinamerikansk bakgrund låg bakom flera rån, däribland ett mycket uppmärksammat rån mot LL Livs på Wieselgrensplatsen på 1980-talet). Det uppstod nya gatugäng i flera förorter och med tiden kom det att finnas gatugäng i Frölunda, Bergsjön, Biskopsgården, Backa, Hammarkullen och flera andra stadsdelar. Fler kriminella mc-gäng skapades också genom att Bandidos MC etablerade sig i Göteborg.

Vid slutet av 1990-talet började konflikterna bli fler i dessa grupper då de nu fått tillgång till skjutvapen fån det sönderfallande Jugoslavien som smugglades till Sverige av kriminella nätverk med koppling dit. En våldsam konflikt utbröt mellan Naserligan och Original Gangsters, en annan konflikt mellan Rade Kotur-gänget och andra med intressen i spelbranschen liksom en konflikt mellan olika jugoslaviska kriminella nätverk engagerade i smugglingen av narkotika och tobak till Sverige. År 2000 är det hittills våldsammaste året i Göteborg när det gäller antalet dödade med skjutvapen.

Brandkatastrofen vid Backaplan 1998 bidrog till roligheterna i Göteborg gatugäng då många fick stora skadestånd vilket lede till krav på böter och att pengarna skulle delas. Att några tände på liksom att andra berättade för polisen vilka som tände på ledde också till ökade spänningar. Kravallerna i Göteborg 2001 där många förortsungdomar från bl.a Tynnered, Hammarkullen och Backa deltog fick en del ungdomskriminella att inse att polisen faktisk kunde besegras på gatan eller i all fall att dessa kriminella ungdomar fick mindre respekt för polisen.

Gatugäng som , , , , och   uppstod. I nordöst kunde vi snart andra gäng som Tigrarna, Backagänget och Gårdstensalliansen, uppstod. I fler fall skapades allianser för att bekämpa den expansion som Bandidos MC/X-team försökte sig på. Ur denna konflikt uppstod nya kriminella nätverk och dessutom kunde nätverket kring släkten Ali Khan växa sig starkt.

Göteborg ska idag ha fler gängkriminella än andra stora städer i Sverige. Men våldet är mindre. kanske just för att gängen är starkare i Göteborg och inte vill ha bråk, kanske för att polisen är bättre, kanske för att polisen har uppgörelser med gängen. Kanske handlar det om alla de nämnda sakerna, men helt kart är det svårt att se att ett möte av den typ som igår ägde rum mellan gangsterledare i Göteborg skulle kunna äga rum i nån annan stad. Att gängen skulle ha nåt större inflytande i staden liksom att de skulle styra i vissa stadsdelar är dock inget annat än dumheter.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.