När det gäller fiskerifrågor om hur fisket fungerar och dess påverkan på havet har politikerna och journalisterna i Sverige extremt svårt att begripa hur läget ser ut. De förstår inte sammanhang, orsaker och vad som kan göras. Inte heller begriper de hur fisket ser ut eller hur det fungerar.
Beståndssituationen för sillen/strömmingen
Bara för att enstaka kustfiskare, en mängd politiker och byråkrater samt en enskild forskare påstår att sillen/strömmingen i Östersjön är i fara behöver det inte vara så. Den enskilde forskaren har inga vetenskapliga belägg för sitt påstående. Det återkommer dessutom med så där fem års mellanrum utan att det visat sig ha någon som helst relevans.
De enskilda kustfiskarna menar att sillen/strömmingen är sällsyntare idag än tidigare baserat på att de har fått det svårare att få bra fångster. Det är inget bevis för nånting annat än att det blivit svårare för just dessa enskilda fiskare. Att använda det för bevis på nåt större problem är att använda så kallad anekdotisk bevisning. Det saknar helt vetenskapligt värde.
Baserat på sin felaktiga uppfattning om situationen för sill/strömmingsbestånden i Östersjön och Bottenhavet kommer politiker, byråkrater och enstaka kustfiskare och forskare med det ena befängda förslaget efter det andra utan att förstå konsekvenserna.
Trålfiskegränsen
Flytta ut trålfiskegränsen (den gräns innanför vilken det inte får trålas som idag är 3 eller 4 sjömil) till territorialvattengränsen som är 12 sjömil säger de. Det kommer att vara bra och slå mot det storskaliga pelagiska fisket hävdar de. De har fel.
De förstår inte att en generell utflyttning av trålfiskegränsen skulle slå ut nästan allt Sveriges småskaliga kustnära fiske såsom siklöjefisket i Norrbotten, kräftfisket i Halland och Bohuslän, räkfisket i norr Bohuslän, det småskaliga sill/strömmingsfisket i Östersjön och sillfisket för konsumtion i Skagerak.
En begränsad utflyttning av trålfiskegränsen i delar av Östersjön som en del politiker och byråkrater föreslår skulle inte få samma stora konsekvenser. Det skulle bara slå mot det småskaliga sill/strömmingsfisket i Östersjön och sillfisket för konsumtion i Skagerak.
Det sistnämnda kan verkar underligt men hänger samman med att ett avtal med Finland och Danmark om tillgång till varandras fiskevatten. Säger Sverige upp avtalet det förlorar svenska yrkesfiskare tillgång till danskt vatten vilket är nödvändigt för det nämnda sillfisket i Skagerak.
Inget av detta förstår politikerna i Sverige oavsett vilket parti de tillhör.
Individuella fiskerättigheter
Ett annat förslag politikerna brukar ha är att avskaffa systemet med individuella sälj och köpbara fiskerättigheter (TFC, ITQ). Detta system kallas det pelagiska systemet.
Ibland verkar det som politikerna bygger detta förslag på ett totalt missförstånd. De tycks inte ha förstått att det systemet inte omfattar det det kustnära småskaliga fisket. Det småskaliga kustnära fisket har en egen kollektiv kvot. Den har fiskebåtarna i TFC-systemet inte har tillgång till. Det kustnära småskaliga fisket använder idag inte hela sin kvot.
Dessutom bygger det på en felaktig uppfattning om systemets effekter. Tidigare fanns en stor överkapacitet i det pelagiska fisket. Genom införandet av det pelagiska systemet försvann mer än hälften av det stora pelagiska fiskebåtarna. Fiskerikapaciteten anpassades till resursen.
Samtidigt så innebar kustkvoten att antalet små båtar som fiskar pelagiskt inte minskade. På samma sätt innebar införandet av en regional kvot i Östersjön att antalet båtar minskade mindre i Östersjön än på Västkusten. Införandet av TFC var mycket lyckat. Det har också två utvärderingar konstaterat, en från Havs- och vattenmyndigheten och en från riksdagen.
Politikerna och TFC-systemet
Företrädare för borgerliga partier vill ofta ha kvar TFC-systemet men inte för att de förstått hur det fungerar eller vilka konsekvenser det haft utan bara på grund av principen om privat ägande som de tror att systemet symboliserar. I verkligheten en handlar det om enskilda nyttjanderätter. Vilket är något som de borgerliga partierna ofta är emot. Framförallt när det gäller samers rättigheter och andra typer av nyttjanderätter som strandskydd och allemansrätt.
Miljö- och vänsterpolitiker såväl som miljöaktivister vill ofta av princip avskaffa nyttjanderätterna i fisket fast de försvarar samma sak i andra sammanhang.
Inga politiker verkar begripa hur nyttjanderätter fungerar och de verkar därmed inte begripa hur det pelagiska systemet, regionalkvoterna och kustkvoterna fungerar. De tror att det pelagiska systemet innebär en överflyttning av fiskerättigheter (nyttjanderätt till fisk) från små båtar till stora pelagiska trålare. Den uppfattningen är grundläggande fel.
Sill/strömming från Östersjön för konsumtion
Många politiker, byråkrater, miljöaktivister och kustfiskare tycks också tro att det är det storskaliga pelagiska fisket fel att sill/strömming inte fiskas till konsumtion. Det är som om de inte kände till problemet med miljögifter i fet fisk från Östersjön. Mycket märkligt.
Det finns en enda anledning till att sill/strömming från Östersjön inte fiskas för konsumtion. På grund av miljögifterna finns ingen efterfrågan. Den går helt enkelt inte att sälja för konsumtion.
Egentligen är det skandalöst att politiker, miljövänner, byråkrater och kustfiskare försöker lura folk. Något som sker genom att de låtsas eller ljuga om att det finns möjligheter till konsumtionsfiske av sill/strömming i Östersjön och Bottenviken. Det finns i verkligheten inga sådan möjligheter och inga förutsättningar för nåt större konsumtionsfiske av sill/strömming i Östersjön och Bottenhavet.
Varför har de kustnära yrkesfiskarna vid Östersjön försvunnit?
Inte heller har det pelagiska systemet eller ens det pelagiska fisket påverkat antalet yrkesfiskare kring Östersjöns kuster. Med undantag för en marginell påverkan på vissa platser som Listerlandet och Simrishamn. Det har påverkat antalet yrkesfiskare på västkusten mer.
Yrkesfiskarna i Stockholm skärgård och söderut om Kalmar försvann redan på 1960- och 1970-talen. Orsaken har i huvudsak inte med fisket att göra. Den viktiga orsaken var istället nåt helt annat.
Yrkesfiskarna i området från Stockholms skärgård till Kalmar i söder fiskade i huvudsak i enlighet med enskild fiskerätt, dvs de ägde en fastighet/gård där rätten att fiska i havet ingick. De flesta var dessutom binäringsfiskare som en följd av att jordbruket var huvudnäring.
När gårdarna, torpen och skärgårdsfastigheterna såldes till rika stadsbor som en följd av strukturrationaliseringen av jordbruket innebar det att även yrkesfiskarna försvann. Detta framgår klart av en rapport om yrkesfisket i Stockholms skärgård som nyligen publicerats.
Huvuddelen av kvarvarande yrkesfiskarna försvann sedan på 1990-talet på grund av larmen om miljögifter i fet fisk.
Det storskaliga pelagiska fisket eller det pelagiska systemet har inte på nåt sätt en skuld för att yrkesfiskarna försvunnit på Östkusten.
Politikerna, byråkraterna, journalisterna och miljöaktivisterna har uppenbarligen noll koll.
- Det finns inga bevis eller belägg för att sillen i Östersjön är i kris
- Det finns inga förutsättningar för konsumtionsfiske av sill i Östersjön
- Förbluffande okunnighet bland partierna om fiske, gifter i fisk och trålning
- Sillbeståndet i Bottenhavet större än vad som tidigare antagits
- Visst kan Sverige flytta trålfiskegränsen, men …
- Sillen/strömmingen i Östersjön är inte hotad
- Varför sill/strömming från Östersjön inte fiskas för konsumtion
- TFC (ITQ) innebär en regionalt balanserad fiskeripolitik
- TFC (ITQ) gav färre stora båtar men ingen minskning av antalet små båtar
- Införandet av ITQ i det pelagiska fisket
- Den senaste tiden har dumheterna haglat när det gäller fiske
