Sverige som land, stat, folk och nation började så smått och sakteligen att bildas kring det lilla ”fröet” kristen kyrka plus stärkt och mer utbredd kungamakt, för runt tusen år sedan. Allt under tidvist folkligt motstånd från landskap och bönder.
Sedan gick det stegvis ”framåt” med allt starkare centralstat och en ny men mycket svag nationell identitet. På sikt uppstod en vertikal lojalitet med kungen. Från 1800-talet en begynnande horisontell nationalkänsla. Med demokratin och välfärden en nationell solidaritetsgemenskap – folkhemmet.
Symbolisk början
Den symboliska början av nationen/nationalstaten i den första kungens kristna dop är en ganska vanlig koppling, utom i Sverige. Där firas endast kyrkans tusenåriga historia.
Det svenska kungaparet närvarade 2009 vid nationen Litauens 1000-årsjubileum. Kyrkorna i östra Europa har firat 1000 år av kristnade. Ofta kom statsbildningsprocessen igång vid denna tid, med samband till den kristna kyrkan.
Mänskliga sociala gemenskaper behöver riter, symboler, traditioner, kultur och historia som enar dem till en vi-grupp. Tyvärr har detta ”innefattande och avgränsningsbehov” ofta lett till historieförfalskning och minnesmanipulation. Och till reaktionär lögnaktig högernationalism.
Dessa faror ser jag dock inte i om vi föreställer oss kyrkan-kungen som vårt lands första lilla startpunkt. Men då måste syftet vara god inkluderande (vänster)nationalism, där alla har del i våra tusenåriga svenska historiska rötter (från första kungen-kyrkan).
Gamla och nya svenskar
Alltså skapa en delad historia av gamla svenskar, och nya svenskar som bidragit med så många utländska och invandrade mångkulturella impulser. Vilka har förbättrat och förenat vårt samhälle, vår kultur, våra riter och våra högtider.
Med tusenårstanken avgränsar vi och konstruerar socialt ett historiskt och geografiskt rum för Sverige. Och vi lyfter fram kungastaten med inspiration från det kristna Rom. Och den judiska kristendomen från Mellanöstern.
Inget vitt rent Sverige
Det finns inget ”rent” Sverige som rasister, nazister, fascister och ”vitmaktare” drömmer om alternativt vill återuppväcka. Det är för länge sedan för sent att åter göra Sverige vitt, nordiskt, germanskt och ariskt (vad nu det är). Och vore det möjligt att isolera oss från omvärlden och odla vithet och renhet så skulle vi bli ett stillastående tankeförtorkat u-land.
Vi är tack och lov alla hybridblandningar av gammalt svenskt arv, och hela tiden importerade och invandrande impulser. Och i slutändan bildades Sverige efter istiden av flera vågor av invandrare, bland dem samer.
Alla svenskar är således att räkna som invandrare eller ättlingar till invandrare – samtliga har historiskt sett en urgammal invandrarbakgrund (och själv är jag en åttondel norrman, med en far född som amerikan av svenska föräldrar).
Alla vi svenskar och andra folk har förstås våra yttersta rötter i Afrika – människans urhem. Och vi bär utanför Afrika med oss gener från våra nära utdöda artsläktingar neanderthalare och denisovaner. Vi är alla oåterkalleligen och troligen i grunden rejält ”rasblandade”.
Blandad nation
Alla försök att i nationsbyggen skapa ”rena” kulturer och folk är hittepå och historieförfalskningar. Det skapar bara konflikter mellan olika etniska grupper, mellan infödda svenskar och utlandsfödda invandrare, mellan olika nationer – som krav på gränsändringar (typ kräva det svensktalande Åland till Sverige).
Men av den ständigt pågående blandningen av gammalt och nytt kan och bör vi skapa ett antirasistiskt folk där sprickan mellan gamla och nya svenskar läker samman i en gemensam ”blandrasig” nation.
Vi måste inse att alla vi medborgare är likvärdiga delar av det gemensamma Folket, av den blandade Nationen. Då slipper vi farlig Vi-Dom-mentalitet, som försvagar Allas Vårt Land. Det ska bara finnas ett Sverige.
Etniska klyftan bort
Vi måste därför överbrygga den klyfta mellan svenskar och invandrare som åtminstone en femtedel av Sveriges befolkning upplever (ex. SD). Och förstås många invandrare också se deras upplevelser av diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Säg att åtminstone 20 procent är invandringsfientliga etniska svenskar och säg att tio procent är invandrare som känner sig utanför samhällsbygget.
Det är nästan en tredjedel av Sveriges befolkning som inte känner att Sverige håller samman i en av alla delad nation. Det är förstås förskräckligt och oacceptabelt.
Tänk om vi istället kunde se Sverige som en ständigt pågående nu tusenårig mångkulturell nationsbildning, där gammalt och nytt hela tiden förenar sig i nya och blandade former av ”svenskhet”.
Där alla accepteras, inkluderas, integreras och assimileras till en enad nationell vi-het. Där vi svenskar inbjuder invandrarna och flyktingarna till att bli jämlika delar av vår svenska nationella familj – och de tackar ja. Blir nya likvärdiga svenskar.
Om vi kan mildra eller avskaffa den antinationella söndringen mellan vissa svenskar och vissa invandrare så kan den etniska frågan förpassas till marginalen för den lika viktiga sociala frågan, klassöndringen.
Rik och fattig
Den växande klyftan mellan rik och fattig, mellan arbetare och medelklass-överklass försvårar givetvis arbetarklassens enhet och kampstyrka. Den splittrar Sverige och försvagar de delar av välfärd och folkhem vi ännu har kvar.
En etniskt uppdelad arbetarklass står än mer försvagad mot en enad överklass. Se skräckexemplet USA där den starka och ännu kvarstående rasistiska klyftan mellan vita och svarta arbetare ständigt försvagar arbetarkampen.
Och därigenom motverkar uppkomsten av gemensam välfärd, starka fackföreningar och militanta socialistpartier. Vit nordamerikansk medelklass vill inte alltid betala för svart och arbetarvälfärd (utbildning, sjukvård, äldreomsorg). Men nu över till Sydamerika:
Klass och Nation
”Klass och Nation” var slagordet för Bolivias framgångsrika ”indiansocialistiska” urfolk/bonderörelse CSUTCB, där jag arbetade som volontär i tre år. Och blev inspirerad till att förutom Klass också uppmärksamma Nation.
Om (indian)nationen Bolivia enas mot den vita minoritetens historiska förtryck av den infödda befolkningsmajoriteten och deras kultur (mest bondeklass). Så kan alla arbetande samtidigt stärkas i den folkliga klasskampen för välfärd och (”andinsk-amazonisk”) socialism tillsammans med den lilla (fabriks- och gruv)arbetarklassen.
Krossa rasismen. Ena Nationen. Avskaffa klassamhället. Bygg social rättvisa, välstånd, folkhem och socialism. I alla dessa fall måste vi samtidigt ena majoriteten – Folket.
I Sverige som i Bolivia.
Hans Norebrink
Läs mer:
