I framtiden blir de vita i USA, enligt många prognoser, för första gången minoritet (49 procent). Denna så kallade ”Browning of America” ligger till stor del bakom den starkt växande högerextremismen och den aggressiva vita nationalismen i landet.
I våldsamma rasistiska manifestationer ropar deltagarna naziliknande slagord som ”Blod och jord” och ”Vi vägrar att bli utbytta” (mot svarta, judar, latinos, asiater).
– Många vita amerikaner ser hellre USA:s demokrati kollapsa än att dela den med svarta”, säger den svarta ekonomen och politiska kommentatorn Heather McGhee i samtal med DN:s Martin Gelin.
Amerikanska media säger att hon skrivit årets viktigaste bok, som väckt stor debatt om USA:s självbild: ”The sum of us – What racism costs everyone and how we can prosper together”.
Hon säger att rasismen dödar svarta, förgiftar samhället, belastar ekonomin och förgör tanken på nationell gemenskap och solidaritet. Barack Obama är en av många som ställt sig bakom hennes kritik av det amerikanska samhället.
USA är det enda OECD-landet där medborgarna inte har garanterad tillgång till sjukvård, allmänna dagis, avgiftsfria universitet och föräldraledighet. Miljoner har låga löner. Men detta var inte alltid accepterat av det amerikanska folket.
1960 ansåg hela 60 procent av de vita amerikanerna att staten borde ta ansvar för stora investeringar i det gemensamma, garantera jobb, och en lägstalön för alla. Fyra år senare hade det fallit till 35 procent. Skillnaden? De svarta började kämpa och få medborgerliga rättigheter på allvar, säger Heather McGee.
Raskamp före klasskamp
De vita hade inget mot stora statliga offentliga investeringar och höga skatter i sig, men bara så länge det främst gynnade de vita själva. Idag röstar många vita arbetarväljare på de rikas och de vitas parti republikanerna. Även om de själva gynnas av statliga bidrag och statliga ingrepp i ekonomin.
De vill hellre ha offentliga nedskärningar än att tvingas dela sina skattepengar med de svarta. Rasismen överflyglar klasskampen. Därför det lantliga, sydstatliga och delvis proletära stödet för Trump.
Heather McGhee exemplifierar sina förklaringar med simbassängerna i USA. När Sammy Davis Junior på 50-talet badade i en hotellsimbassäng i Las Vegas, så stängde personalen poolen och tömde den på vatten.
Denna ”den tömda poolens politik” fortsätter idag på flera områden, förklarar författaren.
När sydstaternas raslagar slutade tillämpas på 60-talet stängde många kommuner de offentliga bassängerna eftersom de vita inte ville dela dem med de svarta. En del kommuner fyllde till och med simbassängerna med cement, berättar hon.
Idag koncentrerar de konservativa sig på att motarbeta omskrivningen av historien på skolor och universitet.
Den har varit ”vit i sitt” väsen, men nu vill de svarta ta upp slaveri, ”indianerna” (uramerikanerna) ockupationen av deras land och latinos den diskriminering de utsatts för – för att nämna några sociala orättvisor. Det skrämmer USA-högern.
Det handlar om existentiella frågor, om landets nationella identitet och grundval.
Ska USA fortsätta att vara rasistiskt vit-dominerad i sin självbild, eller ska minoriteterna bjudas in till att skapa en inkluderande anti-rasistisk färgblind nation-alism. Som alla skulle ha nytta av, inte minst ekonomiskt, enligt Heather McGhee.
”Vit stat är bra”
Mina kommentarer: Mot vad många tror har (vita) amerikaner alltså inget emot staten om den gynnar dem själva. Reagan sa att ”Staten är inte lösningen, den är problemet”. Men detta sades i polemik mot de stora välfärds-investeringarna som gjordes i 60-70-talets USA (vilka gynnade fattiga och icke-vita)
Nu sker dock en omsvängning bland republikaner och konservativa. Men upplever sig under attack från demokraterna, socialisterna, och det liberala intellektuella elit-etablissemanget. Deras omskrivning av historien skapar panik bland högerborgarna.
För att rulla tillbaka denna vänstervåg och multikulturalism förordas nu på konservativt republikanskt håll en starkare högervriden stat i USA. (högerpopulistiska Orban i halvdiktaturen Ungern ses som en förebild på högerhåll).
Många menar att Trump än en gång kan bli nominerad av republikanerna, och dessutom att han kan vinna. 80 procent av de republikanska väljarna tror fortfarande att Trump vann valet. De tror alltså på konspirationsteorin om valfusk – alltså en statskupp.
När i själva verket den högerextrema stormningen av kongressen utgjorde en del av en Trumps egen planerade statskupp. Undantagslagar skulle införas och Trump förklaras som vinnare av valet. Men i slutändan ställdes kupplanerna in.
Uppenbarligen är demokratin i USA inte huggen i sten. En del Trump-anhängare älskar den förre presidenten mer än de älskar demokratin. I det nya kalla kriget med Kina kan man på högerhåll också tänka att en starkare stat också i USA kan vara ett vapen (min spekulation).
Latinos blir vita
Men åter till rasgrupperna i USA: Man har ju regelbundna undersökningar över hur många de olika ras-kulturella grupperna växer och minskar (i USA pratar man om ras).
De vita är idag majoritet. Latinos (ett kulturellt begrepp oavsett ras – de kan ”rasligt” vara vita, svarta, bruna) kring 13 procent. De svarta (inklusive mulatter som Obama) kring 12 procent. Asiater kanske 6 procent. Indianer och inuiter 1 procent.
Traditionellt är republikanerna de vitas, överklassens, de högerkristnas och de allmänt konservativas parti. Demokraterna är traditionellt minoriteternas, den fackliga arbetarklassens, och den vänsterintellektuella liberala medelklassen på östkustens parti.
Men nu visar färska undersökningar att hälften av latinos (med blandade rötter i Latinamerika ofta katoliker) identifierar sig som vita, och i opinions-undersökningar instämmer de i frasen ”Det är viktigt att bevara USA vita arv”.
Det finns flera orsaker till denna halvrasistiska politiska omsvängning, som ofta innebär ett partibyte från demokraterna till republikanerna. Många latinos är konservativa katoliker (och vita katoliker erkänns efter Kennedy som tillhörande den vita dominerande folkgruppen).
En hel del latinos har efter invandringen till USA avancerat från de första fattiga jobben till en bekväm medelklasstillvaro.
De har integrerat sig men ändå delvis behållit sin kultur, och spanskan – som håller på att bli ett andraspråk i USA efter engelskan.
Många latinos har alltså lämnat arbetarklassen, fått mer konservativa värderingar och integrerat sig i USA. Som en följd har en del av de traditionellt demokratiska katolikerna gått över till republikanerna (där redan många evangeliskt kristna latinos befinner sig).
Till det kommer att många antikommunistiska latinos lämnat vänsterstyrda länder de inte gillade; Kuba, Venezuela, Nicaragua. Det gör dem till konservativa republikaner eftersom det är det parti som mest motsätter sig vänsterregimer i Latinamerika.
Ett mer rasistiskt USA
Så långt från olika artiklar jag läst: Men vad får detta för konsekvenser för amerikansk inrikespolitik, undrar jag? Det har jag inte läst något om.
Men fler än mig borde rimligtvis ha dragit slutsatsen att de vitas kommande minoritetsställning kanske inte blir av. Om de vita erkänner, inkluderar och integrerar hälften av latinos (över 6 procent) som riktiga vita, så kommer ju de vita att ha majoritet i USA för lång tid framöver. Speciellt som latinos (hispanics) är den ras(kultur)grupp som ökar mest i landet.
Om Trump, de vita rasisterna, republikanerna, de konservativa radiolyssnarna, högerextremisterna, de bokstavstrogna tevesända protestantiska kyrkorna, och allmänt den borgerliga överklassen utnyttjar denna unika möjlighet att spräcka den demokratiska fler-minoritets-dominansen kan USA förbli höger, och vitt för många år framåt.
Det är ju dessutom inte endast ”kulturlatinos” som kan ha en hudfärg mellan vit och svart. Detta eftersom även mulatterna räknas som svarta, fast en del av dem är ljushyade (alltså är även svart en kulturell identitet).
Och det har alltid förekommit ”racial passing” där ljushyade ”svarta” accepterats som vita. Och alltså har även de ”fyllt på” den vita majoriteten.
Tyvärr, jag hoppas att jag har fel. Att jag missat något i mina politiska kalkyler. Men som jag ser det hotar USA att bli ett vitdominerat halvrasistiskt land med en höger-auktoritär stark stat. Och med en allt svagare demokrati.
En utveckling som liknar hela världens pågående politiska omvandling, där demokratin förtvinar under attackerna från högerpopulister, invandringshatare, rasister och hatisk islamofobi.
Hans Norebrink
# Det finns flera förklaringar till att den politiska och fackliga arbetarrörelsen varit svagare i USA än i Europa. Det finns ett kulturellt arv av individualism och företagande i USA, ”alla kan bli rika bara de jobbar hårt” är ett sätt att resonera som motverkar kollektivt och socialistiskt tänkande i USA.
Och så förstås ras-splittringen mellan vita och svarta. ”Republikanerna har skapat en lojalitet som bygger på hudfärg snarare än klasstillhörighet”, säger Heather McGee i Martin Gelins DN-intervju.
# Den växande politiska polariseringen i USA mellan liberaler & demokrater och konservativa & republikaner har skapat sådana klyftor i samhället att vissa bedömare fruktar för ett inbördeskrig. Något radikala milisgrupper önskar och tränar för.
Läs mer av Hans Norebrink
Man skulle kunna gissa att det är blockeringen av klasspolitiken som ligger bakom det här. I USA genom att de en gång framgångsrika facken gav fan i den oorganiserade arbetsmarknaden som med tiden blev till norm. I Sverige genom att klasskamp förbjöds via ombudsmannavälde och förvandling av fackföreningarna till försäkringsbolag.