När regeringen i förra veckan tillsatte en utredare för att föreslå åtgärder för att underlätta för förstagångsköpare på bostadsmarknaden presenterades det som ett sätt att lösa bostadsproblemen.
Problemet är verkligt, det vet alla som försöker flytta hemifrån i storstadsområdena. 60 procent av alla bostäder är idag köpta, aningen som egna hem eller bostadsrätter. Och med för få bostäder på de platser dit människor söker sig blir resultatet lätt att förutse. Så har också bostadspriserna ökat snabbare än hushållens inkomster.
För att parafrasera Verner von Heidenstam: Det är skam, det är fläck på Sveriges baner, att boenderätt heter pengar…
Skattepolitik
Svensk skattepolitik har på många sätt drivit på denna utveckling. När människor bedömer hur mycket de har råd att betala för sitt boende är frågan inte vilka siffror som står på lånepappren utan vad man betalar varje månad i verkligheten. En viktig del av denna kalkyl är ränteavdragen. De räntor man betalar för sina bolån som får dras av från bruttoinkomsten innan skatten dras. Resultatet blir att det går att köpa en bostad för ett högre pris än vad man annars skulle kunna ha råd med till en lägre månadskostnad. Vinnare är de som ger lånen, alltså bankerna.
Ränteavdrag
Med den ständigt ökande koncentrationen till storstäderna som inte motsvaras av bostadsbyggande innebär ränteavdragen också ett omvänt landsbygdsstöd. Merparten av avdragen hamnar i de storstäder där de dyraste bostäderna finns. Det som för de flesta framstår som ett välkommet bidrag till boendet är i själva verket en subvention av finansmarknaden. De svindlande vinsterna för bankerna bygger i stor utsträckning på den kraftigt ökade utlåningen till bostadsköp.
Bara de senaste fem åren har bolånen ökat med en tredjedel och ligger nu på nära 4 000 miljarder kronor. Under 2021 kostade räntesubventionerna 17 miljarder för staten. Om räntorna nu höjs kommer varje procentenhet att kosta runt tolv miljarder. Förutsatt att den totala lånesumman ligger stilla. Vilket den inte kommer att göra. De stora vinnarna på systemet finns som vanligt i toppen. Det är de 20 – 30 rikaste procenten, de som verkligen inte behöver få sitt boende subventionerat, som gör de stora avdragen. Som av en händelse är det detta toppskikt som också äger aktier och på så sätt är inbjudna till bankernas vinstkalas.
På samma sätt är de förslag som nu lanseras som en hjälpande hand åt ungdomar ännu ett sätt att hålla uppe priserna och i sin förlängning ett dolt bankstöd.
Lars Henriksson
Tidigare publicerat i tidningen Internationalen
Läs mer om bostadspolitik:
- En socialistisk bostadspolitik
- För en ny bostadspolitik – billiga hyresrätter utan marknadshyror
- Fastighetsmagnaterna som inte har behövt lyfta ett finger
