I Göra mig förtjänt skildrar Alice Dadgostar en ung kvinna, Darya, som hoppat av universitetsstudierna och nu håller sig flytande med hjälp av olika vikariat, bland annat i förskolan, medan hon försöker komma underfund med hur hon ska leva sitt liv.
På samma gång beskriver hon det samhälle i vilket huvudpersonen befinner sig, och särskilt den utsatthet på marknaderna (arbetsmarknaden, bostadsmarknaden etc.) som många upplever i dagens Sverige och som brukar beskrivas med termen ”prekaritet”. Inte minst berättar Dadgostar på ett mycket intressant sätt om den nyliberala plikten att vara sin egen lyckas smed, och hur tung den kan vara.
Även om Göra mig förtjänt på bildningsromanens klassiska manér slutar med att huvudpersonen uppnår (ett slags) insikt är berättelsen betydligt mer spretig än en traditionell roman. Istället för händelsekedjor bjuds läsaren ofta på rundgång. Detta ska nog tolkas som en kommentar till att det inte finns några vedertagna språkliga former för att hantera prekaritet i det samtida Sverige. När huvudpersonen av en bekant uppmanas att ”[f]örklara vad som är så hemskt på dagarna. På ditt jobb”, kan hon exempelvis inte svara, trots att detta är någon hon ständigt funderar på.
trots detta säger Göra mig förtjänt mycket om den verklighet Dadgostar skildrar. Och även om den inte är någon bladvändare (eller kanske just därför) stannar berättelsen om Darya kvar långt efter att man slagit ihop pärmarna.
Magnus Nilsson
Ursprungligen publicerat på Litteratur och klass. Publicerat här i enlighet med licensen CC-BY-NC 4.0.
