Ett seriöst företag strävar efter kontroll – över råvaror, anställda, teknikutveckling, lagar, institutioner och marknader. Inte efter största möjliga kortsiktiga vinst, det slutar bara som för Frödings bondsnåle. Om man har kontroll kommer vinsten automatiskt.
Men kontroll är problematiskt. Alla led kan inte kontrolleras. Ofta måste kontroll av ett köpas med att man ger efter på kontrollen på ett annat.
Så menade Winfried Ruigrok och Rob van Tulder, ett par holländare som skrev om 80-90-talens globalisering.
Globalisering och kontroll
Poängen var att visa varför företag betedde sig så olika. Företag som outsourcar tillverkning till låglöneländer satsar på att kontrollera de anställda, genom att splittra dem fackligt. Vilket köps genom mindre kontroll av t.ex. råvaror, lagstiftning, institutioner och teknikutveckling. Andra företag satsar på kontroll av lagstiftning och institutioner genom att sy upp sin stat i ett nära samarbete, som t.ex. japanska, sydkoreanska och kinesiska företag har gjort, och de västeuropeiska gjorde för ett par generationer sen.
Även om kanske initiativen i Ostasien främst har kommit från staten – resultatet blir detsamma: trygghet och kontroll.
Ytterligare andra företag, främst japanska, satsar på att bygga kopior av sig själva i andra länder och försöka integrera dem i dessa länders förhandlingskultur.
För kontrollen består sällan av renodlad ordergivning. Den består av förhandlingar, av att ge och ta. Tydligast är detta för kontrollen över lagar och institutioner. Alla företag är beroende av att ha en stat som skydd, försvar och förälder i allmänhet. Men om företaget behöver staten så behöver staten företaget för att få skatteintäkter. De är båda intresserade av att regler och institutioner gör det enkelt att verka.
Förlorare på globaliserad handel
Så långt Ruigrok och van Tulder. Emellertid står det klart att det inte bara är enskilda företag som har förlorat kontroll genom outsourcing av verksamheterna; det har även staterna gjort. Inte minst har kaoset runt covid-19 avslöjat hur sårbara vi har blivit när globala varukedjor har brustit – förstås med värst konsekvenser i fattiga länder men inte heller vi i vårt rika hörn av världen har sluppit dem helt. Globaliserad handel är en skör verksamhet som inte tål stötar. Den är för slumpmässig och okontrollerbar.
I Sverige är vi nu till exempel helt beroende av världsmarknaden för maten. Så sent som på 80-talet hade vi 80 % självförsörjning men enligt branschen själv är denna nu nere på noll.
Det är därför begripligt att det kommer krav på ökad kontroll. Inte minst från dom som har varit vana vid att kunna kontrollera, dvs Nordamerika och Västeuropa. Dess stater gav redan för femton år sen NATO uppdraget att stå för sådan kontroll – varvid NATO, med medlemsstaternas samtycke, kom fram till att ”störningar av tillförseln av viktiga resurser” var ett skäl till militärt angrepp, se ett tidgare inlägg.
Rimligen var de alltså redan då klara över att deras egna företags outsourcingpolitik skulle göra dem sårbara och kräva våld. Även om de var ur stånd att i ett klimat av hård konkurrens sinsemellan sätta upp hinder för företag som ville ägna sig åt sådan.
Det är lika begripligt att stater som betackar sig för nordamerikansk/västeuropeisk kontroll på alla sätt försöker sätta käppar i hjulet. Även på sätt som också är våldsamt destruktiva, både för dem som råkar stå i vägen och på lite sikt även för dem själva.
Konfliktskapande
Om vi inte vill ha upptrappat våld och nya kalla och heta krig bör vi alltså se till att beroendet av global handel minskar. Handel är inte fredsskapande, som liberaler tror, åtminstone inte om handeln är konkurrensstyrd och nödtvungen.
Med ”produkt och konsumenter i samma nationella, ekonomiska och finansiella organisation” (dvs samma land) går det att ha en rimlig kontroll utan att konflikterna för den skull ökar, som Keynes insåg för snart hundra år sen. Vi bör sträva efter att ta oss ditåt.
Och om det är omöjligt fullt ut så i alla fall till en viss gräns, som Keynes uttryckte det.
Jan Wiklund
Första delen av två om att global handel är konfliktskapande. Ursprungligen publicerat på bloggen Gemensam.
Läs mer om globalisering:
