Blandkulturellt Sverige – del 4

Vänstern och gruppmänniskan måste sluta fred. Vi måste kompromissa och lirka med den ambivalenta, dualistiska, egoistiska-osjälviska, individualistiska-kollektivistiska, ”goda-och-onda” mänskliga naturen”.

Som troligen aldrig kan få till stånd ett folk av 8 miljarder människor, inte skapa en nation av en hel planet, inte bygga en fungerande, utopisk, demokratisk, okorrumperad, makt-kontrollerad världsregering (om inte Mars anfaller).

För att inte återigen tala om den fasansfulla farliga diktatoriska maktkoncentration som en planetär regering skulle kunna innebära. Tänk Du sköna nya värld, Fahrenheit 451, Djurfarmen, Kallocain, Hungerspelen och 1984.

Den mänskliga naturen kräver tvärtom en decentraliserad ”gräsrotsrevolution” nerifrån i form av arbetarmakt och ekonomisk demokrati för att skapa en verklig demokratisk folksocialism. Det är min slutsats efter den reellt existerande socialismens misslyckande. Symboliserad av murens fall 1989.

Först med en socialism på huvudsakligen lokal och nationell nivå kan socialismen bli verkligt vardagskonkret, tror jag. Den falska statscentralistiska ”realsocialismen” avskräcker.

Vardagssocialism

Svenskarnas (och andras) politiska passivisering är nog delvis en slags protest mot vanligt folks maktlöshet. Jag känner själv samma politiska vanmakt. Därför behövs mer satsning på gräsrotssocialism, mer lokal demokrati och arbetarmakt på jobbet.

Efter alla utländska socialismer vi många i vänstern lurade oss själva att tro på, så vill jag istället framhålla Sverige och Norden – under välfärdsåren det kanske bästa samhället någonsin. Åter alltså till det nationella folkhemmet, intensifiera det nordiska samarbetet inom vår fredliga nordiska familj av fria och jämlika syskonnationer ­ ­– ett potentiellt föredöme för jordens klasser och folk.

På den historiska basen kan vi förhoppningsfullt diskutera och experimentera oss fram vidare till en socialism för vanligt folk. Demokrati på jobbet och i landet bör vara ledstjärnan. Med insikten att fabriken, kommunen och nationen är de mest realistiska formerna för att bygga demokrati, välfärd och en socialism värdig människan.

Men idag står ju debatten mellan ytterhögerns nationalism, och vänsterns och liberalernas mångkultur ­– hur går det ihop med vänsternationalism?:

Vänsternationalism

En värld av lika värda och ömsesidigt solidariska syskonnationer är en garanti för att den trista, pågående, likriktande, universella, kommersiella, materialistiska, globala USA-västerlandiseringen av världen upphör. En socialistisk värld av många nationer och kulturer bör vara vårt mål. Så försvarar vi och bygger vidare på en spännande mångkulturell värld.

De folk som saknar nationalstat bör erhålla en om detta kan ordnas fredligt ­– som för romer, kurder och många afrikanska folk (där man får arbeta med gränsförändringar). De folk som är för små för att upprätthålla en egen nationalstat bör få vidare konstitutionella och territoriella rättigheter för att, om de så vill, kunna bevara sin kultur = laglig rätt till mångkultur. Se Sapmi.

Mångnationell stat

Ibland är en mångnationell stat en bra lösning, där minoriteter och till och med majoriteter har dominerat staten. Jag tänker exempelvis på det idag socialistiska Bolivia där jag arbetat i flera år med indianrörelsen. Och där den nu officiellt. Mångnationella staten Bolivia erbjuder majoriteten av olika indianfolk lika rättigheter, som den ofta rasistiska vita gamla härskareliten hade monopol på.

Lagen stödjer därmed de olika folkens många kulturer. I framtiden kan man dock tänka sig att dessa ömsesidigt smälter samman till en samlad övervägande indiansk nation och kultur. Som samtliga folk och kulturer i Bolivia har bidragit till (enad mångkultur).

Mångetniska, mångkulturella, mångnationella länder präglas dock inte sällan av etniska gruppers (etniers) blodiga rovkrig om statens makt och resurser. Ofta de västliga imperialistiska kolonial-makternas brutala skuld genom de ”onaturliga” gränser de påtvingade Syd, och särskilt Afrika.

Etnonationellt homogena stater är oftare fredligare internt. Men inte alltid, se etniskt homogena Somalia. Men där är å andra sidan klanerna lite som etniska grupper och nationer – baserade på reellt (äkta) eller fiktivt (påhittat) släktskap.

Nord/Syd

Och överhuvudtaget bör det påpekas att Väst/Nord bröt den inhemska utvecklingen i Öst/Syd/Tredje världen/u-länderna. Som de rika länderna borde betala för till de fattiga länderna. Liksom Syds länder bör få klimatkompensation från Nords länder, som krävdes på en klimat-miljö-konferens nyligen. Och kompensation för slaveriet.

Ett annat resultat av den konstlade gränssättningen i Syd är så kallad etnokrati, i praktiken en etnisk diktatur av en dominerade etnisk eller religiös grupp – majoritet eller minoritet. Som Bolivia och Sydafrika förr, och Guatemala och Iran idag.

Det kräver etnisk samintegration och skapandet av en samnationell vi-känsla. Antingen inom det nationalstatliga territoriet, eller (mycket känsligare) via nya gränsdragningar.

Länge ganska homogent

Sverige är sedan länge en ihopblandad mångkulturell nation, och till 1960-talet ganska homogent. Så tidigt som på vikingatiden fick vi impulser från, handlade med, och tog slavar från andra kulturer. Sedan har vi bit för bit inkluderat bidrag från andra kulturer. Och så bör det vara. SD:s ideal av ”ren svensk kultur” är en omöjlig dröm.

En gång till: Sverige är redan obotligt mångkulturellt blandat. Ren kultur stoppar utvecklingen, och har inget egenvärde. Samlad (mångkulturellt ihopblandad) kultur tjänar dock att utveckla och ena nationen – hela befolkningen. Inga andraklassmedborgare!

Rätt egen kultur

Om nya svenskar vill behålla sin egen kultur, är de i full rätt att göra det inom ramen för lagen och de mänskliga rättigheterna. Detta ingår även i rätten till individuellt självförverkligade som även socialismen står för. Vilket även är en del av den självklara balansen av individuella och kollektiva rättigheter i en demokrati.

Folket ska ha makten, men folket består såväl av det nationella kollektivet, som av alla de individer som där ingår. Självklart har den svenska majoritetsbefolkningen samma rätt att behålla sin kultur. Och majoritetskulturen, den är dessutom en logisk del av folkens rätt till nationellt självbestämmande.

Samhället kan dock ha en linje i frågan, som de kan söka stöd för hos medborgarna. Och jag anser att samhället varken bör gynna en ren importerad, eller en ren inhemsk kultur (däremot gärna motverka den patetiska amerikaniseringen).

Det vore bäst, menar jag, om vi fortsatte som det var förr, att gamla svenskar/kultur växte ihop med nya svenskar/kultur. Ingen föds till svensk, man blir det. Och både infödda och invandrade svenskar kan bli blandade svenskar/kultur.

Istället för enkulturalism och mångkulturalism, så hellre en ibland stabil, ibland föränderlig blandkulturalism som enar nationsgruppen/folket via bidrag från svenskar med olika rötter. En ömsesidig blandande integration i det svenska samhället, folket och nationen.

Som gör oss till i första hand likvärdiga svenskar. I andra hand kan vi ha lokala, regionala, kontinentala (EU), och global identitet(er). Och kanske etniska ”underidentiteter” under svenskheten.

Kungen lutheran?

En specialfråga är religionen. Människors tro är en individuell fråga och en personlig rättighet. Där kan ingen kräva integration eller assimilering. Däremot kan vi frånkoppla våra svenska högtider från deras religiösa drag. Vi alla i Sverige har ett hedniskt, katolsk, protestantiskt kulturarv. Men kyrkan och den kristna tron bör frigöras ytterligare från den svenska staten. Ingen särställning för den så kallade Svenska kyrkan (är inte alla kyrkor, moskéer, tempel och synagogor svenska?).

Varför ska just den Evangelisk-Lutherska Svenska Kyrkan ha en egen lag? Varför ska kungen vara lutheran? Och är det inte hela det svenska folket som under tusen år bekostat kyrkorna, som bör äga dem?

Därför bör den svenska kulturen avreligioniseras och därmed bli tillgänglig för alla trosgrupper. I samma veva bör förstås våra högtider sekulariseras, avkristnas. Svenskhet ska inte längre kopplas till kristenhet, våra svenska högtider ska vara till för alla!

Social ingenjörskonst

Trots att jag är vänstersocialist (och oorganiserad gudstroende) beundrar jag det gamla svenska socialdemokratiska folkhemmet, ett bra exempel på social ingenjörskonst. Säg ett bättre samhälle i världen! Som självklart hade problem och brister och problem, men vilket samhälle har inte det?

Jag gör självkritik för min okunskap om folkhemmets positiva verkan för arbetarklassen. Jag gör självkritik för min tro att realsocialismen skulle vara positiv för arbetarklassen. Även den maoism jag trodde på var falsk. Men jag gör ingen självkritik för att jag var, är och förblir socialist (även kommunist men endast i den riktiga betydelsen, ett klasslöst samhälle). Det säger jag med stolthet.

Och det är eftersom jag är vänstersocialist som jag försöker bidra till att lösa den svåra etnonationella frågan som kan söndra arbetarklassen och folket. I sammanfattning:

Vi frimärkssamlare

Det finns många vi-grupper, vi fotbollsfans, vi frimärkssamlare, vi kristna, vi araber, vi ungdomskulturer, vi muslimer, vi kvinnor, vi män, vi arbetare, vi överklass.

En vi-grupp har lyckas knyta an till en djup historisk familje-släktkänsla oavsett om detta bygger på fakta eller fiktion: Nationen och dess lillebror Etnien. Oavsett hur stor nationen eller den etniska gruppen är.

Därför finner vi uttrycks som fäderneslandet, Moder Svea, brödrafolk, ”Söner av ett folk”, modersmål, förfäder, den nordiska familjen, fosterlandet, ”I fädrens spår för framtids segrar”, folkhemmet, hembygd etcetera.

Och det finns visserligen minoriteter av religiösa extremister och terrorister som krigar och offrar sina liv. Men nationen/folket/etnien är den enda vi-grupp där den stora majoriteten (män) är beredda att offra sina liv för att skydda och bevara den.

Därför gör vi återigen lumpen som värnpliktiga. Därför nationens potentiellt enorma styrka. Därav behovet att vrida den nationella kraften ur högerradikalernas händer. Därför behovet att under kontrollerade progressiva former använda den nationella vi-kraften i samhällsbygget. Nu och i framtidens svenska socialism.

Hans Norebrink

Läs också:

• Blandkulturellt Sverige – del 1
• Blandkulturellt Sverige – del 2
• Om blandkulturellt Sverige – del 3
• Blandkulturellt Sverige – del 5