Oavsett om det var missbedömningar i byggen runt rasplatsen eller ökat regn som till slut gjort den lerjord som motorvägen är bygd på flytande är symboliken blytung. Just kring denna väg fördes på 80-talet en stor miljödebatt där slutstriden stod i Ödsmål, bara en halvmil från jordskredet.
Det var där polisen släpade bort dem som tagit ordet ”trädkramare” till Sverige, aktivister från Motlänken, en bred koalition av miljöorganisationer, hembygdsföreningar och fackliga organisationer som även stöddes av alla politiska ungdomsförbund utom MUF.
Väglobbyn segrade återigen och motorvägen byggdes med stöd av S-regeringen, helt enligt planerna i rapporten Missing Links som 1984 lagts fram av Volvochefen Pehr Gyllenhammar och hans direktörsklubb Roundtable of Europan Industrialists. En väldig satsning på ökad vägtrafik i Europa med en lika väldig ökning av utsläppen som följd.
Klimat och klass
Ett bekymmer för klimat- och miljörörelsen har ibland varit att förena sina krav med klasskrav. Det borde inte vara det. Mer åt de rika, mer makt åt företagen och ökade utsläpp går hand i hand och förstärker varandra. Det gällde på 80-talet och det gäller idag. För högern är detta inget problem. Mer av samma är modellen som ska lösa allt. När Moderaterna nu till exempel tar fram en ”ny” klimatpolitik avslöjar den ansvarige Christoffer Fjellner i Svenska Dagbladet att det handlar om ”tillväxt där sänkta löne- och kapitalskatter är bra exempel.”
Den budget som regeringen nu lagt fram tillsammans med SD, vars klimatförnekande är lika illa dolt som partiets nazistiska rötter, är ett svårslaget exempel på denna politik. Den förenar en ovanligt arrogant hållning i klimatfrågan med tvångströja på kommuner och regioner. Mer avdrag för villarenoveringar och poolstädning och krympande resurser för välfärd och klimat.
En politik för ökade utsläpp
Den innebär till och med en politik för direkt ökade utsläpp, framför allt på grund av sänkt reduktionsplikt vid årsskiftet, men även skattesänkningarna på fossilbränsle. Det bästa som går att säga om budgeten är att reger- ingen talar klarspråk: ”Till följd av beslut som fattats mellan den 1 juli 2022 och 1 juli 2023, beräknas utsläppen öka med 5,9–9,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2030…”
I den klimatlag som antogs av riksdagen 2017, enhälligt så när som på SD, står att regeringen ”ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som… …är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.”
Brott mot svensk lag
En politik som uttalat ökar utsläppen är ettåriga anställningar, förkortad varseltid för permitteringar, minskad skyldighet att återanställa. Begränsningar av rätten till sympatistrejker och politiska strejker, kraftig höjning av strejkböter. Nedskärningar av den sociala tryggheten genom minskad ersättning till arbetslösa – det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet minskar med runt 350 euro i månaden för en industriarbetare, skriver Industrifacket. Hårdare arbetsvillkor för ersättning, svårare att få ledighet för studier, avskaffat stöd till vuxenutbildningen, försämrade alltså till och med ett brott mot svensk lag.
Förutom då att den driver på klimatförändringen och de katastrofer som följer i dess spår.
– Mänskligheten har öppnat helvetets portar, sa FN:s general- sekreterare António Guterres när han nyligen inledde toppmötet om klimatkrisen i New York som ägde rum mot bakgrund av den färska FN-rapport som visar
att 1,5-gradersmålet håller på att glida oss ur händerna. Den svenska regeringen deltog inte i diskussionen. Det är inte svårt att förstå med den budget de just lagt fram.
Lars Henriksson
Ursprungligen publicerat i Internationalen.
Läs mer:
