Skärpt straff för 17-åring för mord i Hagalund

Skärpt straff för 17-åring. Svea hovrätt har skärpt straffet för en tonåring som dömts för mord och mordförsök. Fängelsestraffet blev dubbelt så långt som i tingsrätten.

I maj 2023 sköts en man i 35-årsåldern till döds i Hagalund i Solna av en då 16-årig pojke. Mannen avlider på platsen på grund av sina skador. Flera vittnen beskriver två svartklädda personer varav en av personerna hade en pistol och den andra personen ett större automatvapen intill platsen där skottlossningen sker.

Skärpt straff för 17-åring

En 17-åring dömdes till fem år och två månaders fängelse för mord och vållande till kroppskada av tingsrätten i maj 2024. Domen överklagades till Svea hovrätt som ändrade tingsrättens dom om påföljd.

I hovrätten hra 17-åringen även dömts för mordförsök för en händelse som gärningspersonen utförde innan mordet i Hagalund. Vidare dömde hovrätten likt tingsrätten att tonåringen inte ska dömas till sluten ungdomsvård med hänsyn till allvarligheten av brotten. Efter att hovrätten tagit hänsyn till 17-åringens unga ålder blir straffet tio års fängelse.

Fängelsestraffet sänktes med två månader för beaktande av den tid som tonåringen suttit häktad med restriktioner.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

2 svar på “Skärpt straff för 17-åring för mord i Hagalund”

  1. Vart är vårt samhälle på väg?

    Det finns en logisk kullerbytta i att fängelsestraff utmäts istället för sluten ungdomsvård givet brottets allvarlighet. Jag är full medveten om att lagen ger denna möjlighet MEN en 16-åring är inte myndig. Att samhället satt myndighetsåldern till 18 år beror på att personer under 18 år ur ett ”fullmognadsperspektiv” inte ses som fullt kapabel att bestämma över hela sin livssituation, en ”målsman” har fortfarande sista ordet ur ett antal aspekter. Och jag kan tycka att myndighetsåldern 18 år är fullt rimlig. Efter ett yrkesliv som gymnasielärare är jag den förste att instämma i många 16-åringar alls inte är ”fullmogna”.

    Ändå menar samhället – och här har vi kullerbyttan – att de ”fullmognas” straffutmätning (om än något nedsatta) skall tillämpas. Det inses att den gärning som begåtts är allvarlig och att samhället måste agera. Jag ser sluten ungdomsvård som den självklara påföljden i fall som dessa alldeles oavsett graden av allvarlighet. Gärningen som sådan är självklart mycket grov men att till den grad väga in allvarligheten innebär att ”hämndaspekten” väger allt för tungt vid val av påföljd.

    Det viktigaste borde rimligen, i en situation som denna, vara rehabilitering av den person, vilken som 16-åring, begick ett lika avskyvärt som förkastligt brott. Och möjligheten att rehabilitera inom ramen för sluten ungdomsvård torde vara betydligt större än i alternativet fängelse.

    Sedan är jag generellt sett av den åsikten att psykiatrin i många fall skulle vara bäst lämpad att rehabilitera. En människa, i detta perspektiv spelar åldern mindre roll, som begår mycket grav våldsbrott, utan empati och med begränsat konsekvenstänkande, är tämligen troligt behäftad med någon form av psykiatrisk problematik. Även här har dock våra lagstiftare satt upp regelverk som jag finner mycket betänkliga. ”Ribban” för att någon skall betraktas som ”sjuk nog” för att anförtros psykiatrin är satt mycket högt, alldeles orimligt högt enligt mitt förmenande. Denna utveckling har dock pågått mycket länge och började sannolikt redan under 1970-talets slut. Och det lika tragiska som dystra är att utvecklingen inte bara fortsätter utan att den också eskalerar …

Kommentarer är stängda.