Fler fängelsedömda skapar ökad brottslighet. En av de viktigaste målen med kriminalpolitik är att minska återfallsbrottsligheten. Efter avtjänat straff eller genomförd vård ska en tidigare dömd brottsling inte begår brott igen.
Det är en viktig sak för att minska brottsligheten i stort. regeringens nuvaranad politik vad det gäller brottsligheten motverkar allt arbete för att minska antalet återfall i brottslighet:
Den parlamentariska Trygghetsberedningen konstaterar i sitt betänkande att Kriminalvården är navet i det återfallsförebyggande arbetet och bedömer att Kriminalvården bedriver ett i hög grad kvalitativt och kunskapsbaserat arbete för att förebygga återfall i brott, såväl i anstalt som i frivård. Skyddsfaktorer i form av arbete, bostad, utbildning och missbruks- och psykiatrisk vård lyfts fram som avgörande.
Den brottsminskning som Tidöavtalet säger sig vilja åstadkomma hindras av fängelseexpansionen. De prioriteringar som görs på ökad säkerhet och utbyggnad av fängelserna motverkar direkt de åtgärder som framhålls som centrala av Trygghetsberedningen för att minska brottsligheten.
Genom att fängelserna blivit överfulla har det lett till att intagna tvingas till sysslolöshet inlåsta på avdelningar där de måste umgås med andra intagna med risk att en kriminell livsstil förstärks. Cllerna delar de alltid med en annan person. Sådant som tid i ensamhet, skolundervisning, yrkesutbildning, arbetsträning eller behandlingsprogram läggs ner eller så finns det inte möjlighet för alla att få ta del av det.
Det är trångt på fängelserna. I matsalarna, verkstäderna, i skolan, vid TV:n osv. Det skapar firktion och motsättningar. Konsekvensen är att våldet i fängelserna ökar. Antalet incidenter i form av hot, våld, våldsamt motstånd, trakasserier, kränkningar och otillåten påverkan har tiofaldigats i nom kriminalvården sen 2014. i Praktiken har fängelserna blivit utbildningsanstalten i brottslighet. Det mesta som ska motverka återfall i brott har tagits bort eller når bara ett fåtal av fångarna. Istället är de intagan hänvisade till varandra vilket innebär en förstärkning av den kriminella identiteten.
Den förda kriminalpolitiken är uppenbart vansinnig.
Läs mer:
- Minskande ungdomsbrottslighet och en vansinnig kriminalpolitik
- Fängelsestraff är meningslöst – den vansinniga kriminalpolitiken
- Brottsligheten ökar inte och en vansinnig kriminalpolitik
- En vansinnig kriminalpolitik
- Få mördare återfaller i brottslighet
- Mördare återfaller sällan – livstidsstraff meningslöst
- Befängd prognos från Kriminalvården – varför godtas den av Brand?
- Ett enkelt och billigt sätt att tömma fängelserna
- Sverige kommer inte att ha 35 000 fångar om tio år
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Bristfälliga eller näst intill obefintliga åtgärder för rehabilitering är dessvärre inte enbart relaterade till fängelsetiden. Minst lika viktigt är att det finns ett mycket konkret och väl planerat stöd då straffet väl är avtjänat. Finns inte det sistnämnda kommer inte ens de allra bästa rehabiliteringsprogram under fängelsetiden att räcka särskilt långt.
Den mest kritiska tiden för återfall är sannolikt tiden direkt efter frigivande. Om möjligheten till en ordnat tillvaro, med arbete och bostad, då inte finns torde det bli återfall för alldeles på tok för många.