Nästan 70 procent av de påbörjade fängelsestraffen (dvs straff som börjat avtjänas) under 2022 hade en straff tid på upp till och med ett år. 29% av de som satt kvar i fängelse under 2022 var dömda för narkotikabrott. Av de som började sin fängelsevistelse under 2022 var 34% dömda för narkotikabrott. Denna siffra har stigit från 25% år 2014. Endast 18% var dömda för våldsbrott.
Jämfört med 1990-talet är det mycket färre som döms till fängelse och som påbörjar sin straff varje år. Det även om lagarna sen dess skärpts avsevärt. Det betyder i klartext att brottsligheten minskat sen 1990-talet. Antalet som påbörjade ett fängelsestraff på 1990-talet var cirka 14 000 personer per år. Under 2010-talet låg motsvarande siffra på cirka 9 000. År 2022 var det drygt 10 000. Det är en avsevärd minskning av brottsligheten som skett.
VI har alltså betydligt färre som döms till fängelse idag än på 1990-talet. Vad de döms för har också ändrats, Tillgreppsbrotten (stöld, inbrott) har minskat och gett mycket färre dömda medan narkotikabrotten gett många fler dömda. När det gäller övriga brott är antalet dömda lika stort ungefär.
Eget bruk
En stor del av narkotikabrotten är eget bruk och innehav för eget bruk. År 2022 var 42% av de anmälda brotten eget bruk och 50% var innehav. Endast 8% var överlåtelse (langning) och smuggling.
År 2020 fattades 29 500 lagföringsbeslut (domar, bötesförelägganden eller åtalsunderlåtelse) för brott mot narkotikastrafflagen som huvudbrott. Majoriteten (24 900 beslut) av lagföringsbesluten gällde ringa narkotikabrott. Jämfört med 2011 hade antalet lagföringsbeslut ökat med 37%. Ökningen förklaras av att ringa narkotikabrott och narkotikabrott av normalgraden ökat. Det handlar alltså i huvudsak inte om tungt kriminella eller gängkriminella. Utan om vanliga människor och missbrukare.
2014 satt drygt 4 300 personer i fängelse. 2020 var antalet cirka 6 100. Cirka 700 av denna ökning handlar om personer som dömts för ringa narkotikabrott. Lika mycket handlar om strängare straff för våldsbrott.
Under de senaste åren har straffen för ringa narkotikabrott, dvs eget bruk och innehav för eget bruk såväl som straffet för att sälja (langa) narkotika ökat kraftigt. Det är detta som i huvudsak lett till ökningen av antalet utdömda och påbörjade fängelsestraff.
Om eget bruk och innehav för eget bruk avkriminaliserades skulle antalet som döms till fängelse för narkotikabrott minska med 1 500 personer per år (fler än ökningen av antalet som avtjänar straff för narkotikabrott per år därför att många bara döms till kortare straff än ett år). Det skulle i princip innebära att fängelserna sakta tömdes trots att antalet dömda för våldsbrott inte minskar utan ligger still och därför orsakar fler människor i fängelserna på grund av hårdare straff.
En vinst för samhället
Eftersom hårdare straff inte minskar brottsligheten och inte får brukare eller missbrukare av narkotika att sluta använda narkotika skulle en sådan avkriminalisering kunna ske utan några kostnader för samhället i form av ökat missbruk eller bruk eller i form av ökad brottslighet. Dessutom skulle kostnaderna för polisen, domstolarna, åklagarmyndigheten, kriminalvården och för advokater minska.
Vi skulle inte behöva bygga ut fängelserna och vi skulle även så kunna spara en massa offentliga medel.
Det är alltså en solklar vinst för samhället att avkriminalisera eget bruk av narkotika såväl som innehav för eget bruk. Även missbrukare och brukare skulle vinna på saken.
Det är ett billigt, effektivt och enkelt sätt att se till att fängelserna inte behöver byggas ut. Som alla tjänar på förutom de kapitalister och storföretag som vill tjäna pengar på privata fängelser.
Läs mer:
- Det är regeringen som skapat de minderåriga mördarna
- Sverige kommer inte att ha 35 000 fångar om tio år
- Knarkbeslag i postflödet i Göteborg är slöseri med resurser
- Bekämpa gängen – sänk straffen
- Bekämpa gängen – avkriminalisera eget bruk av narkotika
Jag delar din uppfattning att fängelsestraffet används alltför vidlyftigt. Min uppfattning är att en ansenligt del av de som döms till fängelse för våldsbrott rimligen borde höra hemma i rättspsykiatrisk vård. Att straffa sjuka människor och människor med grava störningar är enligt min mening ett märkligt förhållningssätt.
Utifrån samma premisser ser jag det märkligt att straffa missbrukare då det gäller innehav för eget bruka. Att sparka på den som redan ligger är en genuint dålig idé. Däremot ställer jag mig frågande till att innehav av eget bruk renderar i fängelsestraff. Rättspraxis säger, såsom jag uppfattar den, att eget bruk i normalfallet bör ge bötesstraff. Detta är också något som framgår av Åklagarmyndighetens riktlinjer (https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/rattspromemorior-och-rattslig-vagledning/rav-2021-21.pdf) utgivna som stöd i tillämpningen av strafföreläggande.