Jag har inget mot höga skatter om det används för att skapa lösningar som gynnar folkflertalet. Men det finns inget självändamål med höga skatter. Sålunda kan jag tänka mig att sänka skatten i Sverige om vi lägger ner försvaret men inte om det går ut över den gemensamma välfärden som sjukvård och skola. Jag är mot privatiseringar av offentlig verksamhet därför att dessa gynnar höginskomsttagare och försämrar för vanligt folk, för arbetare.
Idag kastar centerns Maud Olofsson fram ett förslag om att förändra barnbidragssystemet och göra barnbidraget inkomstprövat. I sig låter detta bra. Men anledningen till att bidraget inte är inkomstprövat är att man vill försäkra sig om medelklassens och småborgarnas stöd för den offentliga sektorn och se till att dessa vill vara med och finansiera den. Det är möjligt att detta inte fungerar längre och att systemet kan göras om. Men riskerar det att minska stödet för de gemensamma välfärdssystem vi har, vilket man kan misstänka är Olofssons egentliga syfte med förslaget, så är jag definitivt emot centerns och Maud Olofssons förslag.
Jag är dessutom mot en höjning av bensinskatten och tvånget på att mackarna på landet ska tvingas sälja så kallat miljövänligt bränsle. Detta eftersom ingen av åtgärderna är speciellt bra om vi vill få ner bilismen i Sverige. Etanol är bara marginellt miljövänligare än bensin och dessutom skapar en ökande etanoltillverkning brist på mat för de fattiga i världen. Jag kan till och med tänka mig att ta bort reseavdragen helt och sänka bensinskatten. För reseavdragen används främst av bilister i storstäderna och det är där som bilismen måste minskas. Det är också där som det är lättast att skapa en vettig kollektivtrafik som kan ersätta en hel del av biltransporterna.
Jag misstänker också att man genom att ta bort avdrag och minska skatter kommer att minska byråkratin vilket naturligtvis är bra. Därför anser jag inte heller att privata ränteavdrag och liknande är bra liksom inte heller jobbavdraget. Istället borde lönerna höjas rejält för arbetare och lönerna sänkas för direktörer etc. Det sistnämnda låter sig knappast göras i ett samhälle där den ekonomiska makten innehas av ett fåtal och det demokratiska inflytandet över företagen och ekonomin är lika med noll. Det kräver alltså en utvidgad demokrati och vad jag skulle kalla socialism.
Miljöpartiets tidigare förslag om att slå ihop flera av de försäkringssystem vi har är också i grunden bra, då det förmodligen innebär en minskad byråkrati. Både för att det finns rationaliseringsvinster att göra när olika myndigheter och förvaltningar slås ihop och för att kontrollapparaten kan bli avsevärt mindre eftersom systemets uppbyggnad kommer att omöjliggöra eller försvåra fusk.
I första hand är jag alltså för ett helt annat samhällssystem. Så länge vi har kapitalismen kvar är jag för en omfördelning av rikedomar och inkomster från rik till fattig genom skatter och bidrag. Men det finns inget självändamål i att ha höga skatter, olika bidragssystem och avdrag från skatten. Syftet med systemen måste hela tiden vara att ge arbetare och fattiga bättre möjligheter att leva bra.
Intressant?
Bloggat: Jinge,
Borgarmedia: DN1, AB, SVD, SDS, Metro,
Andra bloggar om: Landsbygd, Skatt, Skatter, Barnbidrag, Maud Olofsson, Bensinskatt, Etanol, Biobränsle, Reseavdrag, Centerpartiet, Centern, Social välfärd, Social rättvisa, Bilism, Kollektivtrafik, Medborgarlön, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Högerpartiet tappade väl en hel del röster på sin tid genom att vilja dra in första barnbidraget.
En viktig anledning till generella välfärdssystem kan vara hanteringssvårigheter. Tidigare har det förmodligen varit billigare att pytsa ut generella barnbidrag än att ha en jättekader av tjänstemän som skulle kontrollera vilka som hade inkomster som kvalificerar till bidrag. Kontrollen skulle kosta mer än eventuella besparingar. I dataåldern kanske det är enklare att göra sådana avvägningar?
Idén att sänka löner för direktörer kan jag intellektuellt respektera om det är så att du verkligen har tänkt igenom saken. Du borde ha en konkret åsikt för hur du vill hantera andra höga löner, såsom egna företagare, musikstjärnor, sportproffs o.s.v.
I dagens samhälle finns ju en massa folk med höga löner, inte alls bara direktörer.
Daniel: Det borde man ha. Men jag misstänker att en del av de problemen inte går att lösa med ett kapitalistiskt ekonomiskt system (och förmodligen är det inte lösbart på ett snävt nationalistiskt plan heller utan kräver internationella lösningar). Och som en ensam individ som inte är ekonom är det svårt att ha färdiga lösningsförslag på allt inom ekonomi.
Kul att se lite vänsterkritik mot bensinskatt och etanolförsäljningstvång.
Den vänster som jag tillhör har varit mot etanol som ersättning för bensin länge. Just för att vi arbetar internationellt inom den rörelse, Fjärde Internationalen, som jag tillhör fick vi tidigt upp ögonen för problemen, i exempelvis Brasilien, med etanolproduktion.
Jag tycker att v behöver bli lite mer aggressiv.
Man kan säga t.ex. ja till ”platta skatter” m.m.
Men med reservationen att då ska också lönerna bli mer platta.
Det skulle bli en massa gnäll om massflykt av kunskap, att högskolestuderande har studerat så länge m.m.
Men för det första är såna saker ett val man gör.
För det andra så vill dom i ena andetaget ha högre lön, och i nästa andetag större subventioner. Vet dom inte vad deras utbildning har kostat skattebetalarna?
För det tredje så finns det massor av människor (t.ex. sjuksköterskor) som inte har så hög lön, trots att dom har studerat 4 år på högskola eller universitet.
Folk är såna egocentrerade grisar så man bara himlar med ögonen och undrar om människan framför en har tillräcklig med intelligens för att kunna knyta sina egna skor.