Göteborg, västkustens pärla är en av Europas mest segregerade städer. En av Norra Europas mest industridominerade städer. För Göteborg är en industristad, med den största anhopningen av arbetarklass bland Nordens 5 storstäder. Nog är staden vacker, men den har också mer problem än andra nordiska storstäder. Det hjälper liksom inte att staden lyser när maffiagängen berder ut sig, när fattigdomen och blir djupare, bostadsbristen större och desperationen värre.
När man för några år sen gjorde en undersökning av fattigdomen i Sverige och jämförde olika bostadsområden så visade det sig att av Sveriges 10 fattigaste områden fanns 6 i Götebrog, Det finns ingen anledning att tro att detta ändrat sig sen dess. Dessa 6 områden är Bergsjön, Hjällbo, Hammarkullen, Gårdsten, Lövgärdet och Biskopsgården. De andra miljonprogramsområden i Göteborg, Backa, Frölunda, Tynnered, Högsbo och Kortedala kom dock inte långt efter på fattigdomskalan.
De fyra andra utav de tio fattigaste områdena i Sverige återfanns i Malmö, Stockholm (2 st) och Örebro.
Andra tecken på Göteborgs extrema segregation är den något högre arbetslösheten och den enorma bostadsbristen. När ett 30-tal hyreslägenheter längs med Mölndalsvägen annonserades ut anmälde sig 37 000 sökande. Alla dessa är inte bostadslösa, men förmodligen majoriteten.
Samtidigt som Göteborg har de fattigaste områdena har staden också fler lyxrestauranger med stjärnor i Guide Rouge (tidigare Guide Michelin) än nån annan svensk stad. Flera av dess ligger i de kvarter nära Avenyn, där också volvochefen bor. Något som understryker de olika världar som göteborgs överklass och arbetarbefolkning lever i. Arbetarna har sin Kvibergs marknad och sitt Frölunda Torg, överklassen har sitt Fokus.
Det är denna segregation och detta utanförskap som gör att regeringens politik som är riktad mot de fattigaste slår hårdare i Göteborg än på andra ställen. Det finns fler fattiga i västkuststaden och de blir ännu fattigare när regeringen omfördelar från fattiga till rika. Regeringens politik skapar än värre utanförskap och utslagning. Göteborg var också staden där borgarpartierna inte vann valet, utan istället gick sossarna fram. Det finns ett samband mellan detta och fattigdomen.
Det är dessa saker som är grunden till det vi har sett flera exempel på i Göteborg under senare tid. Det är fattigdomen och utanförskapet hos den göteborgska arbetarklassen som leder till att de kriminella gängen kan rekrytera nya unga människor hela tiden. Jinge skriver att det verkar finnas en desperation, ett samhällshat i Göteborg som får många uttryck och han kopplar de vanligt förekommande skolbränderna till detta. Nu vet jag inte om man kan koppla det så, för Gråbo är ju inte direkt en miljonprogramsförort.
En sak är dock i dessa sammanhang klar för mig, varken sossarna och Mona Sahlin eller borgarna och Fredrik Reinfeldt är intresserade av att lösa arbetarklassens problem, inte i Göteborg och inte nån annan stans heller.
Intressant?
Bloggat: Ett hjärta rött, Peter Karlberg
Borgarmedia: SVD1, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3
Andra bloggar om: Fattigdom, Segregation, Utanförskap, Skolbränder, Brott, Göteborg, Social Välfärd, Gråbo, Samhälle, Politik
Relaterat:
Pingback: Svensson » Blog Archive » Vänstermajoritet