Under 2007 har fackföreningarna förlorat en mängd medlemmar, 200 000 har lämnat fackförbunden och ännu fler har lämnat a-kassorna. Men ingen av de fackliga ledare som uttalar sig i DN verkar ha nån medicin som fungerar. Det är mest intetsägande floskler som kommer ur Sture Nordhs, Anna Ektrsöms och Wanja Lundby-Wedins munnar. Istället gläds de åt att de inte lyckats höja sin medlemmars löner speciellt mycket.
Att borgarregeringen på olika sätt vill försvaga facket är väl självklart. I motsats till Monica Green tror jag dock inte detta är de svenska fackföreningarnas huvudproblem. Utan huvudproblemet är att de inte längre företräder sina medlemmar intressen som exemplet med lönerna ovan visar. LO företräder snarare det socialdemokratiska partiets och dess maktelits intressen än något annat. Det är här problemet ligger.
I en situation när klasskampen hårdnar, när motsättningarna i samhället hårdnar så abdikerar facket från sin uppgift på olika sätt och vis. Eller, rättare sagt, det gjorde man för länge sen. På samma gång som facket byråkratiserats har man också begränsat demokratin i organisationerna. Medlemmarna känner att de inte kan påverka eller ha inflytande i sin organisationer längre.
När sen fackföreningarna inte längre försvarar medlemmarnas intressen så är det klart att många tröttnar och lämnar. Om facket varit en kämpande organisation med medlemmarnas intressen framför ögonen i första hand hade säkerligen medlemstappet kunnat undvikas.
Folk hade säkerligen då, precis som i Danmark, varit beredda att betala betydligt mer för sitt medlemsskap. men ingen är beredd att betala mer när man inte får nåt för pengarna. Det finns ingen anledning att pengarna ska hamna i några byråkraters fickor. Byråkrater som bara ser till sina egna eller det socialdemokratiska partiets intressen.
För att facket ska kunna vända utvecklingen behöver de svenska fackliga organsiationerna bli mer demokratiska, mer kampinriktade och bättre företräda medlemmarnas intressen. Det är också nödvändigt för att arbetarklassen i Sverige ska kunna försvara sin intressen i en allt mer hårdnande tid. Facket måste helt enkelt bli bättre för sina medlemmar.
Läs mer:
”Facket måste bryta med socialdemokraterna”
Att ena arbetarklassen i kamp för sina intressen
Det behövs konkreta krav
Därför behövs fackföreningar
Fackföreningarna kan tvinga fram ett nytt samhälle
Facklig Opposition, en genomgång…
För demokratiska och kämpande fackföreningar
Medlemmar vill ha tuffare fack
Medlemmarna ska bestämma – ta strid för kollektivavtalen
Samförstånd eller kamp, två linjer i facket
Vad facket ”måste” – Men varför gör de inte det ?
Intressant?
Andra bloggar om: Wanja Lundby-Wedin, Anna Ekström, Sture Nordh, Fackföreningar, SACO, TCO, LO, Arbetarkamp, Arbetarklass, Facket, Fackligt, Politik, Samhälle







Pingback: Facket vid ett vägskäl