Det här med kravaller

De svenska tidningarnas fascination vid våld och kravaller är enastående. Det motsvaras inte av motsvarande intresse i media i andra länder. Där är rapporteringen ofats betydlit mer avvägd och representativ för vad som verkligen händer på en plats än vad den är i svenska media. Ibland är detta ju lätt att förklara, det finns ingen svensk media på plats och hur ska de då kunna rapportera rätt och riktigt. Men ibland, som exempelvis i Malmö vid Stoppa Matchen eller under ESF så finns det ju gott om svenska journalister på plats som borde kunna rapportera korrekt. Men så blir det nästan aldrig (i fallet Stoppa Matchen så var SVD:s nyhetssidor ett undantag som så att säga bekräftade regeln).

En annan anledning till fixering vid våld i samband med olika demonstrationer även när våldet är nästan totalt frånvarande, som vid Stoppa Matchen och under ESF, kan var den extremt lilla erfarenhet svenska journalister har av våldsamma protester. Som exempelvis när det gäller demonstrationerna mot NATO i Strasbourg och Kehl. I jämförelse med våldet och kravallerna i Göteborg 2001 så var det lugnt som en filbunke i Strasbourg. Dssutom stod polisen för den större delen av våldet om man räknar in skjutandet av flashbangs och tårgas samt användandet av vattenkanoner.

Jag har förmodligen varit närvarande vid och varit med om fler kravaller och kravalliknande situationer än någon annan idag levande svensk (med möjligt undantag för poliser och soldater som tjänstgjort för FN i olika delar av världen). De enda tillfällen där jag personligen upplevt rejäla kravaller som bör benämnas kravaller och inte bara bråk eller stökigheter är i Brixton en gång på 1970-talet, i Göteborg en gång i mitten av 1980-talet, Göteborg 1993 och Göteborg 2001. I Strasbourg, Rostock, under ESF eller vid Stoppa Matchen-demon handlade det inte om kravaller. Man var inte rädd helt. Vid kravaller, upplopp är man rädd och vad som helst kan hända. I Strasbourg var det främst allvarlig skadegörelse och polisövergrepp (precis som i London under G20-mötet), i Rostock var det som en slags teater, under ESF skadegörelse och under Stoppa Matchen ett korkat våldsutbrott som inte medförde några kravaller.

Ytterligare en anledning till fixeringen vid våld (från vänstern, något som ju är ovanligare än våld från högern) hos svenska media är nån slags ideologisk fixering som göt att man bortser från verkligheten och kräver alla möjliga bisarra avståndstaganden från vänstern för både ditten och datten. Avståndstaganden som i verkligheten inte spelar nån roll, inte har nån betydelse, inte löser några problem och bara framstår som förvirrade. Ibland kräver de att man ska ta avstånd från saker som faktiskt aldrig har hänt.

Borgerlig media, dess ledarskribenter och okunniga debattörer som Dilsa Demirbag-Sten och Magnus Sandelin är faktiskt mycket bisarra ibland. De brukar vara snabba att hetsa mot vänstern när det uppstår något som de anser är våld i samband med en vänsteraktion. Men i många andra fall är de helt tysta med sina fördömanden och krav på avståndstaganden (jag anser nu inte att man behöver gör sådana, men tycker nog att man borde vara konsekvent). Bisarrt är nog faktiskt bara förnamnet på svensk borgerlig medias agerande när jag tänker efter.

Intressant?
Läs mer: Dagens Konflikt,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Ingemar

    /*personlig förolämpning, borttaget*/ #AS

    Man måste vara ideologiskt förblindad om man inte kan se att vänsterns demonstrationer alltför ofta resulterar i skadegörelse, våld, sabotage, förstörda butiker och allmänt kaos. För att inte tala om idioterna i AFA som är ute och slåss så fort det är annat än vänsterextremister som marscherar i tågen.

    /*Påståenden som kräver källa eller faktaunderlag på något sätt, borttaget*/

    Att påstå att den s k högern är våldsammare är ju närmast pinsamt. Jag antar att du syftar på att nazister har gjort sig skyldig till politiska mord i Sverige. Det är polisens sak att ta hand om och jag hoppas innerligt att även extremisterna på den kanten sätts bakom lås och bom.

    Men det förringar inte det faktum att du, liksom många övriga inom vänstern, har ett märkligt förhållande till upplopp och förstörelse.

  • Anders_S

    Högerns brottslighet är alltså 3 – 10 gånger så hög som vänstern. Gäller all typ av brottslighet från enkel skadegörelse till mord. Ja, på mordsidan så är det 100 år sen vänstern dödade någon, nazisterna dödar nån nästan varje år.

    All brott är ju polisiära ärenden så jag vet inte riktigt vad argumentet har för relevans.

    Vad säger du som högeranhängare om kravallerna i Moldavien eller tidigare i Thailand. Eller för den delen tibetanernas attacker mot kinesiska poliser?

    Min inställning är ungefär densamma oavsett vem som ägnar sig åt upplopp. Jag försöker se orsaker till att det händer och sedan försöker jag åtgärda orsakerna (lägger en stor del av min fritid på sådant arbete).

    Oftast smatalar jag med polsi innan jag bedömer om något är att anse som upplopp/kravall av allvarligare art. Så har jag gjort i Rostcok, ESF i Malmö, Stoppa Matchen och vid de olika händelserna i Göteborg. I Strasbourg fanns tyvärr inte den möjligheten.

  • Ingemar

    Nja. Jag diskuterade vad vänstern har för sig i Sverige och möjligen Europa. För mig, liksom de flesta andra svenskar, så är det betydligt intressantare.

    Det är tråkigt att att vänstern gör bort sig gång på gång här hemma och argumentet att det finns politiskt våld i Moldavien är märkligt. Behöver du gå så långt bort för att hitta motvikter?

    /*off-topic, borttaget*/ #AS

  • Anders_S

    Motvikter? Inte intresserad av det. Vad jag vet kan de som stökade till det i Moldavien vara vänster dom också. Och Moldavien ligger faktiskt i Europa. Dessutom står som jag sagt högern för mer våld.

    Inget etablerat parti tar principiellt avstånd från politiskt våld. Och folk har anledning att vara förbannade som Wolfgang Hansson skrev i Aftonbladet. I Moldavien såväl som i Frankrike.