Ulf Bjereld har formulerat fyra regler för hur man motverkar framgångar för Sverigedemokraterna (SD). Det är enkla och fönuftiga:
- För det första bör man inte göra det högerpopulistiska partiet till en partipolitisk stridsfråga mellan sig.
- För det andra bör man inte lyfta upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan, eller försöka vinna till sig opinionen genom att anamma högerpopulisternas språkbruk.
- För det tredje bör man inte bjuda in högerpopulisterna till debatt i forum dit de själva inte vunnit tillträde av egen kraft
- För det fjärde bör man inte bemöta hotet från högerpopulisterna med blocköverkridande överenskommelser.
Det betyder att Sverigedemokraterna inte ska bjudas in till debatter, inte borde ges utrymme imedia så som Aftonbladet gjorde med Åkesson och man ska definitivt inte öppna upp för samarbete mellan det borgerliga blocket och oppositionen. Det senare ger Sverigedemokraterna möjligheten att framställa sig som ”den enda oppositionen” och det är helt säkert sätt att garantera dem en plats i riksdagen. Vansinnigt helt enkelt.
Man ska inte heller som Fredrik Malm och Maud Olofsson, ta någon debatt med SD i offentliga medier. Tar man debatten ger man dem utrymme och de enda som tjänar på det är SD. Att som Aftonbladet ge dem utrymme att sprida sin rasism i form av islamofobi är också heltokigt. Människor vet att SD är rasister och risken är att det främst blir SD som tjänar på uppmärksamheten. Isolera dem och nonchalera dem är kontentan av Ulf Bjerelds recept.
Men Ulf Bjerelds recept är inte tillräckligt. Det behövs mer. För att dra undan grogrunden för Sverigedemokraternas grumliga tankar och för det växande stödet till dem behövs en fokusering på ekonomisk jämlikhet. Istället för en borgerlig politik som ökar klyftorna i samhället, företrädd av både regeringsalliansen och oppositionens två största partier, socialdemokraterna och miljöpartiet, behövs också en politik som baseras på arbetarklassens intressen. Istället för en postmodern identitetspolitik behövs en arbetarklassbaserad politik. Endast då kan grogrunden för rasismen som utgör SD:s näringslösning och grogrunden för stödet till dem ryckas bort. Det är helt enkelt rikingarna som är problemet.
Intressant?
Läs mer: Motbilder, Forum för frihet, Jinge, Röda Malmö, Internationalen,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, DN1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4, BLT,
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Fredrik Malm, Jimmie Åkesson, Ulf Bjereld, Maud Olofsson, Rasism, Politik, Samhälle
Relaterat:









Pingback: Problemet med SD är inte klantig maktutövning « Kafpa??zo
Pingback: Statsvetare vill att SD ska komma in i riksdagen | Svensson
Pingback: SD kan tacka Aftonbladet | Svensson
Pingback: Hur bekämpar man fascister och högerpopulister? | Svensson
Pingback: Är politiker dumma i huvet? Politikerna och högerextremismen | Svensson