Ekologiskt jordbruk kräver GMO-grödor

Kanske är det att ta i när jag skriver att ekojordbruk kräver GMO-grödor. Men det är i alla fall en sanning i stort. Ekologiskt jordbruk har idag en lägre avkastning än icke-ekologiskt. En stor del av det beror på att grödor på ekologiska jordbruk ofta är känsliga för sjukdomar. Potatis drabbas exempelvis av en allvarlig sjukdom som innebär att skörden slår fel och inbringar mindre pengar. Bladmögel med efterföljande brunröta på knölarna. För att bekämpa denna sjukdom krävs gift. För att kunna odla potatis på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt och samtidigt ekologiskt är därför svårt.

Ett sätt att råda bot på detta problem är att använda genteknik för att får fram potatissorter som är resistenta mot bladmögel och brunröta. Det skulle göra det möjligt att odla utan gifter samt öka avkastningen på ekologiska jordbruk. Det finns även försök att på annat sätt få fram bladmögelresistenta potatissorter med hög avkastning, men sannolikt skulle det gå snabbare med hjälp av genteknik (GMO). Men hittills har dessa alternativa försök inte lett till några framgångar eller någon ökad odling av ekologisk potatis.

Intressant?
Bloggat: Ingdahl,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken Tomorrow’s Table hos Bokus

Köp boken Tomorrow’s Table hos Adlibris 

About these ads

  • . .

    Ekologiskt jordbruk har inte alltid lägre avkastning.
    För frukt är skillnaden runt 5%, det kan det kanske vara värt. Men för grönsaker är siffran runt 50%. Problemet är snarast att det inte säkert är någon miljönytta med ”eko”.

    Det ligger egentligen i hur ekologiskt definieras. Jag trodde förut, säkert som du gör, att ekologiskt är bättre för miljön. Det kanske det är ibland. Men det är inte så man bestämmer vilka metoder man ska välja! Vad som görs är att man väljer metoder man anser ”naturliga”. Vad som är ”naturligt” känner man sedan inom sig, vad jag kan se.

    Ekologiskt har alltså inget som helst att göra med hållbarhet eller miljöpåverkan. Det har att göra med uppfattad naturlighet. Man har helt enkelt gjort antagandet att hållbarhet och låg miljöpåverkan följer automatiskt ur ”naturlighet”. Det var säkert ett helt korrekt antagande på sjuttio- och åttiotalet. Men nu? Idag har man möjlighet att bedriva konventionellt jordbruk både bättre (mindre miljöpåverkan, uthålligare) än eko-jordbruk, som sämre. Även sett till ett genomsnittligt bruk så är, om man ser det per kilo producerad vara,  det konventionella jordbruket helt enkelt bättre idag. Sett per hektar ligger nog eko fortfarande lite på plussidan. Jämför man båda dessa med ett rationellt jordbruk som bedrivs med miljöhänsyn skulle båda kunnat vara omsprungna!

    Eko-bönderna och konsumenterna bortser dessutom från system-effekterna. På Irland är det till exempel stor debatt om just bladmögel. Där besprutningen, och därmed kostnaden, för de konventionella bönderna har ökat markant eftersom ett fåtal eko-bönder som inte använder effektiva bekämpningsmedel agerar ”reservoar” för smittan. Om även eko-bönderna sprutade med fungerande medel, så skulle totalanvändningen minska kraftigt! Detta är som när vaccinmotståndarna övertalade ett antal länder att motsätta sig massvaccination mot Mässlingen: Nu måste vi fortsätta att vaccinera alla mot den, istället att ha fått den utrotad en gång för alla, så som vi utrotat smittkoppor. Om målet verkligen varit att vaccinera mindre: Vilket skulle vi valt?

    Jag har därför kommit till slutsatsen att ”eko” helt enkelt är skadligt!
    Det är vilseledande för konsumenterna, och driver opinion och resurser till en typ av jordbruk som helt enkelt inte är det bästa för miljön. Samtidigt som det polariserar jordbrukarna och minskar incentivet för de ”konventionella” brukarna att bättra sig; de kommer aldrig att kunna föra över en merkostnad för att ha valt den bättre metoden på konsumenterna, när ”eko” oförtjänt tagit den marknaden!

    Vad vi behöver är att ta fram en enkelt tolkad siffra som anges på maten vi köper. En betyg som anger hur mycket resurser som gått åt får att producera den varan. Och då bör vi vikta betyget så att det inte endast är kostnaden för framtagning, utan att man även i viktningen tar hänsyn till att vissa resurser är ändliga. Då skulle konsumenterna ha möjlighet att välja bättre produkter. Baserat på fakta, inte på ideologi och falska antaganden.

    Vag gäller just GMO är det egentligen ännu värre. Det finns på EU-nivå en lista på genteknik-metoder där vissa anses ”naturliga”, och vissa inte. Väljer man metoder ur den första klassen orsakar de juridiskt ingen GMO. Det är atså inte vad man gör för ändring i arvsmassan som räknas, utan hur. Man kan alltså göra samma med båda typer av metoder, men alla bolag har inte tillgång till alla metoder (patent), och de metoder på listan med ”naturliga” är mindre precisa och/eller dyrare. De på listan med ”naturliga” metoder är ofta dessutom sådana att det är svårt att se att något skett: vilket inte ligger i företagens intresse. De GMO-produkter som framställts med de godkända metoderna släpps alltså ut på marknaden helt utan tester eller kontroller, för de räknas inte som GMO. Med andra ord så odlar de flesta eko-bönder redan GMO, i alla avseenden utom juridiskt.

    Tyvärr gör problemen kring patent och profit att storbolagen inte har intresse av att ta fram de mest avancerade produkterna utan att de får GMO-märkning. Varför lägga mångfalt mycket mer pengar på att kringgå märkningen, när ingen eko-bonde skulle få för sig att köpa utsäde från Monsanto i alla fall? Och till vilken nytta för företaget? Lösningen har hittills varit att helt enkelt inte vara så aktiva på den europeiska marknaden.

    Begränsade möjligheter till patent och kortare patenttider samt delvis statsfinansierade licensförfaranden skulle kunna ge möjlighet för mindre aktörer och universitet att att ta fram GMO som är bra för mänskligheten. Idag tar storföretagen fram sorter som är bra för kvartalsrapporten. Ibland är det samma sak, men långt ifrån alltid.

  • Lägre avkastning alltså. Även om det är relativt lite för frukt.

    Vad jag tror om ekologiskt vet du inget om och det har jag inte heller skrivit nåt om i detta inlägg. Jag anser att man ska använda så lite gifter som möjligt, det är miljövänligt. Oavsett om det är ekologiskt eller inte. Lokalt producerat nötkött i Sverige är i allmänhet ekologiskt. Alla riktigt stora köttgårdar med nötboskap är ekologiska.

    • . .

      Helt klart lägre avkastning. Generellt kan sägas att ju mer metoderna skiljer sig mellan Ekologiskt och Konventionellt, dess större skillnad. Odlar man vall är det tex ingen skillnad alls. Det görs på samma sätt.

      Jag ville inte på något sätt belägga dig med någon åsikt i frågan om eko, jag ville bara dela med mig om min insikt om att det finns en oerhörd skillnad mellan ekologiskt jordbruk och det som märks med ”ekologiskt” i affärerna! Märkningen är som sagt ideologisk och baserad på en uppfattad ”naturlighet”. Idén är att naturligt = bra för miljön. Vilket inte behöver stämma i alla lägen.

      Jag tror inte heller att det nödvändigtvis är något större fel på konventionellt lokalproducerat nötkött, lite beroende på hur det görs naturligtvis. Men det kommer inte få lov att märkas ”eko” eller ännu mindre ”krav”. Faktiskt kan sådant som får den märkningen vara sämre för miljön än ett omärkt ”konventionellt” som sköts rätt!

      Hur som helt så har jag läst i de länkar du ger till liknande inlägg i din blogg och jag tror inte vi är alls långt ifrån varandra i denna fråga. Vad nu det gör för skillnad. Ursäkta även ett alldeles för långt inlägg.

      • Jag tror också vi är ganska överens i denna fråga.

  • Pingback: För säker livsmedelsförsörjning krävs kanske GMO-grödor | Svensson()

  • Pingback: GMO-grödor är bra | Svensson()