Fler och fler människor blir inte måltavlor för högerextremism

Ida Ali-Lindqvist skriver i Dala-Demokraten om rasism. Det är en dålig artikel. En artikel där hon hänger upp sig på ”vithetsnormen” och är förbannad över att Hanif Bali inte ser att han går vithetens ärenden. Men, han går överhetens ärenden, oavsett om denna är vit eller inte, oavsett om den representeras av Bicky Chakraborty, Salvatore Grimaldi, Antonia Ax:son Johnson eller Jacob Wallenberg. Bara en av de personerna uppfyller kraven på ”vithet” så som Ali-Lindqvist ser det. Men alla tillhör de eliten, överklassen, i Sverige. Ali-Lindqvists analys faller platt till marken. Det är inte vithetsnormen som främst delar upp det svenska samhället. Det är klass.

Klassamhället är den stora vattendelarna. Även om det inte fanns någon rasism i Sverige skulle klasskillnaderna vara kvar. Även om Sverige var ett fullständigt jämställt samhälle skulle klasskillnaderna finnas kvar. Det går att tänka sig kapitalism som icke-rasistisk och jämställd. Men kapitalism utan klasskillnader finns inte utan kräver ett annat samhälle. Därför är klass den viktigaste faktorn i analysen av ett samhälle. Det som vänstern bör ägna sig åt i först hand.

Sverige är enligt alla tillgängliga undersökningar ett av världens minst rasistiska länder. Färre är rasister i Sverige än i de flesta andra länder. Rasistiska överfall och diskriminering är så vitt forskningen vet mycket sällsyntare i Sverige än i de flesta andra länder. Det förekommer förstås, men varken rasismen eller det rasistiska våldet blir värre i Sverige. Trots att ett rasistiskt parti växt sig starkt. Vad som sker i Sverige är att rasismen minskar samtidigt som den lilla gruppen rasister har fått ett parti som representerar deras åsikter. Därför har vi ett växande rasistparti samtidigt som rasismen minskar enligt de undersökningar som finns (SOM-institutet, hatbrott, intoleransundersökningar etc). Fler blir alltså inte utsatta för rasism som Ida Ali-Lindqvist påstår. Det är ett falskt påstående utan grund i verkligheten.

Rasism är inte heller något som sitter i själen. Det har samhälleliga såväl som personliga orsaker. Det finns strukturell rasism, dvs personer blir diskriminerade på grund av etnicitet utan att de som gör det är rasister och utan att det finns någon intention att diskriminera. Strukturell diskriminering och rasism följer av omedvetna mönster, av strukturer och tankemönster i samhället och hos människor som sitter mycket djupt och som funnits under lång tid. Sannolikt är en del av dem inbyggda i kapitalismen så för att fullständigt kunna bekämpa rasism behöver vi först kanske förändra samhället i grunden. Bort från kapitalism och klassamhälle till ett mer jämlikt samhälle. Ett annat samhälle. En annan värld.

Samtidigt måste vi komma ihåg att Sverige är ett land där rasismen är mycket liten och där de flesta människor har mycket låg tolerans mot rasism. När vi diskuterar så måste vi utgå från detta faktum för annars kommer åtgärder mot rasism att bli fel och missriktade. Kanske kommer de till och med att motverka sitt syfte. Det tycker jag begrepp som ”vithetsnorm” och ”rasifiering” gör. De understryker skillnader istället för att fokusera på likheter och bidrar på så sätt till ökade etniska klyftor och rasism.

Till sist har Ida Ali-Lindqvist fel om klassresor. Klassresor är i grunden nåt positivt. De är möjliga i ett kapitalistiskt samhälle som är mer jämlikt. Som Sverige var på 1970-talet. Klassresor är bar på det individuella planet och de är ett belägg för ett mer jämställt samhälle om de är vanliga.

Intressant?
Mer: BT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads