Är 4000 tiggare verkligen ett problem?

Till Sverige invandrar idag cirka 100 000 människor på ett år. Dvs det är så många som får uppehållstillstånd och uppehållsrätter. Denna siffra ska inte förväxlas med antalet asylsökande som beräknas bli cirka 90 000 i år. Förra året var antalet asylsökande ungefär 80 000. Sammanlagt avgjordes drygt 53 000 asylärenden i Sverige under 2014, varav 58% fick uppehållstillstånd i första instans. Dvs lite över hälften av de asylsökande får stanna. Jämfört med 90 000 asylsökande per år är 4 000 tiggare en försumbar siffra.

2014 fick 110 000 personer till Sverige uppehållstillstånd, 2013 var det 116 000. Siffran inkluderar samtliga kategorier av uppehållstillstånd och uppehållsrätter, bland annat underkategorier som gästforskare, egenföretagare, adoptivbarn och flyktingar. Till detta kommer dessutom EU-medborgare och nordiska medborgare som uppehåller sig i Sverige kortare än tre månader för studier eller arbete. De behöver inte registrera sig och det är alltså oklart hur många det rör sig om.. Till denna grupp hör flertalet av de som kommer hit för att tigga liksom många polska och litauiska byggnadsarbetare, många norrmän, finnar och danskar med tillfälliga jobb i Sverige etc. Jämfört med 110 000 uppehållstillstånd är 4 000 tiggare knappast något att fundera över.

Dessa siffror är inte heller jämförbara med antalet som invandrar och utvandrar.  Antalet som invandrade till Sverige, dvs flyttade till Sverige år 2014 var cirka 130 000. Av detta var cirka 20 000 svenska medborgare, cirka 11 000 syriska medborgare och 10 000 somaliska medborgare och cirka 5 000 medborgare i de nordiska länderna. Antalet utvandrare samma år var ungefär 50 000. Jämfört med 130 000 invandrare till Sverige är 4 000 tiggare verkligen inget att hetsa upp sig över.

Jämfört med 2013 minskade antalet personer som kom till Sverige som anhöriga eller för att studera eller arbeta, medan antalet som fick uppehållstillstånd av asylskäl ökade.

Invandring

Kategorin arbetsmarknad avser tillstånd som personer utanför EU/ESS området behöver för att arbeta i Sverige. Totalt fick närmare 16 000 personer uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl år 2014 (inklusive uppehållsrätter), varav drygt 12 000 kom hit som arbetstagare och cirka 230 fick det som egna företagare. För att få uppehållstillstånd som arbetstagare krävs ett erbjudande om anställning innan personen kommer till Sverige. Till de 16 000 tillkommer 10 000 anhöriga och de EU-medborgare som är i Sverige högst tre månader (cirka 20 000), dvs totalt 46 000 personer invandrade till Sverige på grund av arbete. Så kallad arbetskraftsinvandring.

Den totala anhöriginvandringen var 42 000, varav 10 000 alltså rör anhöriga till arbetskraftsinvandrare. 13 000 var anhöriga till flyktingar, 18 000 övriga anhöriga (giftermål etc, vanligast är thailändska kvinnor).

Invandringen på grund av asyl, dvs flyktinginvandringen, var år 2014 ungefär 35 000 plus 13 000 anhöriga till flyktingar. Totalt 48 000. Den registrerade arbetskraftsinvandringen och flyktinginvandringen är alltså av samma storlek.

Då ska vi dock komma ihåg att det finns en arbetskraftsinvandring som inte syns. Denna kanske är i samma storleksordning som den registrerade arbetskraftsinvandringen, men sannolikt mindre. Eftersom invandringen, dvs de som flyttade till Sverige omfattade cirka 5 000 nordbor, 5 000 polska medborgare och ungefär 2 000 tyska medborgare kanske vi kan anta att den är omkring 10 000 (en del av de nämnda har ju fått uppehållsrätter, cirka 8 000 sådana för arbete gavs år 2014).

Arbetskraftsinvandringen är idag alltså bara något större än flyktinginvandringen som just nu ändå är ovanligt hög. Innan kriget i Syrien var arbetskraftstinvandringen dubbelt så stor som flyktinginvandringen.

De 4 000 (en uppskattad siffra, kan lika gärna vara 2 000) som tigger på Sveriges gata är oavsett vad vi tycker om andra typer av invandring av ganska obetydlig storlek och därmed egentligen ett ganska obetydligt problem. Men det kan uppelvas som ett större problem än det är. Polska byggnadsarbetare som reparerar och bygger hus upplevs ju inte som ett problem i vardagen, men människor som vi stöter på vid affären och som vill att vi ger dem pengar märks ju helt klart mer. Det är klart att vi kan tycke det är jobbigt, speciellt om de uppträder lite mer offensivt och aggressivt.

Men egentligen, om vi tänker efter, så är ju inte det faktum att de tigger och syns i stadsmiljön det som är det egentliga problemet. Det som istället är problemet är fattigdomen och diskrimineringen i deras hemländer (främst Rumänien och Bulgarien). De tjänar bättre på att tigga I Sverige än att vara arbetslösa i Rumänien eller Bulgarien då de ju i det läget tjänar ingenting alls. medvetna om detta är det uppenbart att deras vistelse i vårt stadsrum inte är något som helst problem. Definitivt inget som kan åtgärdas med poliser, vakter och vräkningar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Kjell Böhlin

    Ska man vinka på problematiken så gör man som du gör här.. några bilbränder är det ett problem, lite skottlossning, är det ett problem… man kan vända och vrida på mycket. EU-tiggarna är ett problem som är stort och ska inte bara städas undan.

    • Tiggarna är inget stort problem. Inte i Sverige. Däremot i Rumänien och Bulgarien. Det kan bara lösas där och på europeisk nivå. Med en socialt ansvarsfull politik inriktad på full sysselsättning och ingen bostadsbrist.

      I Sverige lokalt kan det inte lösas på annat sätt än genom fler bostäder och minskad arbetslöshet. Förbud och annat leder ingen stans. Det är det jag skriver om i min senaste ledare i ETC Göteborg.
      http://goteborg.etc.se/ledare/det-ar-inte-tiggeriforbud-och-vrakningar-som-behovs
      Tiggare är ett symptom.

      Det andra diskuterar jag inte här. Men nej skottlossningarna i Göteborg är inget större problem. Problem, ja, men inget stort i en den stad som har Sveriges lägsta brottslighet bland storstäderna. http://blog.zaramis.se/2015/05/16/spelar-ingen-roll-om-skjutandet-skadar-goteborgs-varumarke/
      Skottlossningar och gangsteruppgörelser är ett symptom.

      Bilbränderna är dagens variant av luntning. För 10-15 år sen var det skolbränder istället. Det är också ett symptom.

      Problemen är fattigdom, arbetslöshet, bostadsbrist. Det andra är symptom på de problemen. Det är problemen, dvs orsakerna till de synliga problemen, symptomen, som måste åtgärdas. Prickarna är inte problemet med mässlingen, bara ett symptom. Prickarna orsakas av mässlingen.

  • Jag

    Jag tror nästan alla inser att det verkliga problemet är situationen för romer i Bulgarien och Rumänien. Folk är frustrerade över att EU-migranternas regeringar och EU inte tar sitt ansvar, men dessa institutioner är långt borta och det finns inget sätt för vanligt folk att utkräva ansvar från dem. Tiggeriförbud blir då ett alternativ, i brist på andra (det är dock inget jag själv skulle förespråka.)

    I ekonomiska termer är det inget problem för staten Sverige att det finns 4000 tiggare här. Men det kan mycket väl ha negativ påverkan på ”mjuka värden.” Vad händer med människors värderingar när tiggeri blir ett permanent inslag i stadsbilden? Svenska samhället har rätt starka värderingar kring generell, statlig/kommunal välfärd: fattiga ska inte vara utelämnade till bättre bemedlades välvilja. Men när detta blir de facto-tillståndet, tror jag många är rädda för att dessa värderingar sakta men säkert ska luckras upp.