Helge Malmgren, läkare och professor emeritus i teoretisk filosofi, har skrivit en mycket bra debattartikel i GP där han tar upp vad flockimmunitet faktiskt innebär och varför hög dödlighet nu inte måste vara dåligt. Han skriver:
En smitta slutar att spridas okontrollerat när varje smittad person i genomsnitt smittar mindre än en annan person. Då dör smittan i längden ut av sig själv.
[…]
Genom att tillräckligt många blev immuna genom vaccination mot smittkoppor dog viruset ut. Och man behöver inte vaccinera alla mot mässling för att hindra viruset att få fotfäste i en befolkning. Det räcker att vaccinera en stor majoritet. På det sättet blir de som inte tål att vaccineras ändå skyddade.
[…]
Det finns en annan sorts flockimmunitet, nämligen den som uppstår naturligt då människor genomgår sjukdomen och bildar antikroppar mot viruset. Denna naturliga immunitet genom sjukdom spelar en viktig roll då de vanliga säsongsinfluensorna så småningom ebbar ut.
Det sistnämnda gäller covid-19 och coronaviruset SARS-CoV-2. Det finns inget vaccin så naturlig immunitet är vad som kan uppnås. När tillräckligt många blir immuna så dör smittan ut å det finns få personer som kan bli smittade. Detta kallas flockimmunitet. De som bör bli smittade är alltså friska barn och unga vuxna då de inte dör av covid-19 mer än i extrema undantagsfall. I de flesta fall blir de inte en sjuka. När de fått immunitet kommer smittan inte att spridas mer. Varken till personer i riskgrupper såsom äldre och sjuka eller till landsbygdsbefolkning.
När ett samhälle uppnått flockimmunitet kan det snabbt kan återgå till sina normala rutiner. Då behövs inte längre några egentliga karantänsregler och någon försiktighet mer än den som normalt behövs för influensa och vinterkräksjuka, dvs framförallt att händerna ska tvättas regelbundet.
Problemet med att låta smittan spridas i ett samhälle jämfört med om det stängs helt är att fler kommer att smittas i början av smittspridningen och fler kommer också att dö under denna period. Stängs samhället helt kommer färre att dö i början men smittan försvinner inte helt och varje öppning av samhället riskerar att leda till kraftigt eskalerande, ökade, problem som kräver nya karantänsregler. Ett sådant agerande riskerar att medföra stora kostnader för ett samhälle då det kan pågå under mycket lång tid. Malmgren avslutar sin vettiga debattartikel med:
Om den norska strategin är den bästa i längden kan ingen svara på. Men det är förhastat att säga att den svenska strategin är sämre eftersom den hittills medfört fler sjuka och döda per invånare än den norska. Folkhälsomyndigheten har förvisso gjort felbedömningar, och skyddet av de allra äldsta och svagaste har inte fungerat bra, men det betyder inte att man följt någon felaktig strategi.
