Wanja Lundby-Wedin försöker snacka bort sig själv

I Ekots lördagsintervju hävdade Wanja Lundby-Wedin att AMF-skandalen inte varit det som dragit ner opinionsstödet för socialdemokraterna. Vilken värld lever hon i, inte är det då samma som min? Pensionskandalen har självklart spelat en roll för socialdemokraternas tapp i opinionen och så länge Lundby-Wedin sitter kvar som LO-ordförande och i socialdemokraternas partistyrelse så kommer den att fortsätta göra det. Det spelar liksom ingen roll att han försöker snacka bort detta faktum, det försvinner liksom inte ändå.

Men jag kan ge henne rätt i att det kanske inte är den största orsaken och inte den enda orsaken. Socialdemokraternas uppenbara oförmåga att formulera en politik som på någon avgörande punkt skiljer sig från borgaralliansens är det som för mig är den avgörande frågan. Det är är socialdemokraterna förlorar. Av två borgerliga alternativ väljer man gärna originalet då detta normalt framstår som det trovärdigaste. Med en svag socialdemokratisk ledning så ser det inte ut som om denna situation med svag trovärdighet ska kunna förändras. Vilket är synd, för de små skillnader som trots allt finns mellan de två blocken gör ändå socialdemokraterna och deras allianspartners till det bättre alternativet.

För fackföreningsrörelsens del skulle det inte innebära något speciellt om Wanja Lundby-Wedin avgick. Inte när det gäller dess funktionssätt och möjlighet att bli en fackförening som är villig att ta kamp i arbetarnas intressen. Eftersom facket inte kan sägas fungera demokratiskt så kan socialdemokraterna sitta kvar på alla poster och ha en totala dominans i fackföreningsrörelsens ledning. Den byråkratiska ledning som skapats inom fackförbunden och LO under årtiondena kan sitta kvar och använda facket för sina egna och sitt parti intressen, snarare än i arbetarnas.

Socialdemokraterna åsikter om arbetarkamp tydliggörs klart när den ledande socialdemokraten i Göteborg, Anneli Hulthén går ut i en debattartikel och angriper Göteborgs hamnarbetare som ju har en stridbar fackförening som tar kamp för sina medlemmars interssen och som styrs demokratiskt av sina medlemmar. Inte nog med, hon angriper arbetarna tillsmmans med en rad borgerliga företrädare. Det är sådant som gör att stödet för socialdemokratin verkligen minskar.

För att försöka skapa ett nytt alternativ till vänster med en plattform som gör skillnad och som är antikapitalistisk så har några vänstergrupper, däribland Socialistiska Partiet, och en hel del oberoende kandidater startat en vallista inför EU-valet vid namn Arbetarinitiativet. Den ingår i en europeisk kampanj och koalition där de största partierna är Besancenots NPA i Frankrike, PPP i Polen och Bloco Esquerda i Portugal. Minst två av dessa partier kommer att få platser i EU-parlamentet.

Intressant?
Mer läsning: Dagens Arena, Dagens Konflikt,
Borgarmedia: AB1, 2, EX, SVD1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Z

    En helt annan sak, men jag tänkte lägga in den som kommentar iaf: Se GPs artikel om Huliganvåld och hur prioriterade de är, jämfört med andra fall om våldsamt upplopp.. helt galet.

  • TB

    Studerar man resultatet av det senaste halvårets opinionsmätningar (se t.ex. diagram i dagens SvD) finner man att tidpunkten då det började gå utför är vid skapandet av den rödgröna alliansen. Vid ungefär samma tidpunkt började finanskrisen bli uppenbar.

    Sedan ökar farten i utförslöpan i samband med det Lundby-Wedinska spektaklet men, och det är viktigt, trenden är tydlig även innan.

    Det socialdemokraterna gjort är att de totalt misslyckats med att presentera ett trovärdigt alternativ. Den mycket förenklade argumentation, ofta framförd av den främste politrucken av alla, Thomas Östros, går näst intill ut på att hela finanskrisen är regeringens fel. Problemet är dock att väljarna är klokare än så och förstår att denna verklighetsbeskrivning inte stämmer.

    Vidare vet den som minns tidigare kriser och krishantering att även socialdemokratiska regeringar tvingats att hålla hårt i plånboken. ”Den som sitter i skuld är inte fri” sa den förre partiledaren G. Persson. Även nuvarande partiledaren M. Sahlin var djupt inblandad i åtgärder som utifrån ett vänsterperspektiv inte var helt populära. För den minnesgode väljaren klingar givetvis därför politruck Östros argumentation falskt.

    Dock, det mest strategiska misstaget socialdemokraterna gjort, om de stävar efter regeringsställning, är att ha tagit med vänsterpartiet i båten. Vänsterpartiet har aldrig fullt ut tagit avstånd från kommunismen vilket givetvis skrämmer många väljare.

    Valanalysundersökningarna efter förra valet visade på ett direktflöde mellan de två stora partierna, socialdemokraterna och moderaterna. Det är sannolikt denna lättrörliga grupp av väljare som även kommer att avgöra nästa val. Genom att gå in i ett formaliserat samarbete med vänsterpartiet ger man en tydlig signal om vänstervridning och fjärmar sig från, denna för valutgången, så viktiga grupp.

    Detta dilemma är givetvis tydligt och uppenbart för de socialdemokratiska partistrategerna samtidigt som det gör det omöjligt att presentera en tydlig politik med tydliga alternativ.

    Visst vore det bra om man kunde presentera ett tydligt tydligt vänsteralternativ. Debatten skulle bli mycket enklare samtidigit som detta, från mitt perspektiv, väsentligt skulle öka möjligheterna för fortsatt förtroende för vår regerande Allians.

  • lasse

    Det är fullständigt oförklarligt varför S gick in i allians med småpartierna, ett 40-procents parti behöver inte göra så. Man kan fråga sig om det var villrådighet och osäkerhet hos Sahlin, hennes önskan att göra S till ett grönt parti, hon såg att de borgerliga hade haft framgång med en allians och hon skulle plagiera detta? Också framkommer det att man anlitat Obama PR folk, för att försöka plagiera dennes framgång?

    Det hela signalerar osäkerhet och osjälvständighet och det är definitivt inte bra i kristider. Man har länge varit ett 40-procentsparti på egna meriter varför förminska och bakbinda sig själv i en meningslös allians med lilleputtpartier, dörrmattan V har de ju alltid ändå. Hur mycket de än stampar på dem så kommer de viftandes på svansen när husse/matte kallar.

    Som det är nu står Sahlin där nästan som en bifigur när det tas gruppbilder av den rödgröna alliansen. Begriper inte varför man tillåter det lilla Mp att bre ut sig med två representanter hela tiden. S väljare röstar på S för att de vill ha S och inte de populistiska småpartierna.

    Det är inte V som är problemet det är alliansen med lilleputtarna.

  • Om vänsteralliansen:
    Jag tror faktiskt att det var taktiskt rätt att knyta upp MP, eftersom man aldrig annars vet var man har den partiet. Det kunde lika gärna stött en borgerlig regering efter valet. Däremot tror jag det var taktiskt helt galet att dra in V i samverkan och av V att kräva eller gå med på det. V hade säkert vunnit på att stå utanför, för att efter valet började diskutera en ev. regeringssamverkan och eventuella regeringsposter, om partiet hade gått ordentligt framåt.

    Om S:s alternativ: Jag har förstås fått för mig att Lissabonfördraget stipulerar en nyliberal ekonomisk politik, vilket i så fall betyder att S inte kan komma med någon alternativ politik och definitivt inte traditionell socialdemokratisk sådan (alltså inte den som fördes av GP).