Rysk kontrarevolt

Boknytt
Putins Ryssland
Anna Politkovskaja
Ordfront

Rysk kontrarevolt

Franska revolutionen var undantaget i sitt klara brott mellan feodal och borgerlig makt. Normalt glider en klassmakt gradvis över i en annan. Som i Kina där gamla kommunisteliten sammansmälter med ny kapitalism. Och samma sker nu med viss fördröjning i Ryssland. Med Putin har ytterligare delar av den gamla hycklande sovjetiska nomenklaturaeliten återtagit makten.

Det skildras med skrämmande övertydlighet i modiga ryska journalisten Anna Politkovskajas intervju- och reportagebok: Fattigdomen, korruptionen, cynismen, statsrasismen mot speciellt tjetjenerna (tyvärr understödd av vanligt folk), maffiaväldet, laglösheten, rättsosäkerheten, MR-brotten, förfallet, toppstyret.

Boken tappar i fart av detaljer om ruttna rättsmål och invecklade maktstrider (hur kan hon veta allt?) Jag efterlyser mer av teoretisk analys. Men boken visar klart att dagens Ryssland är en slags rå halvsovjetisk halvdiktatur i gammal-tsaristisk KGB-anda. Knappast en äkta demokrati som fjäskande västmakter låtsas. Stats-maffia-byråkrat-kapitalismen är ”etter värre” än kommunismen, menar Politkovskaja.

Intressant?
I media: SVD1, 2, Dagens Bok, AB1, 2, DN1, 2, Johan Lund, Blaskan, SDS, GP, SVT, Fokus, Bokbloggen, EX, Tommy Hansson, Kulturen, Journalisten, MV, NM,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Hans Norebrink

    I alla stater kan vi nog förvänta oss maktkamp mellan personer och klasser (eller potentiella klasser). Vi är av naturen sociala och samarbetande, som jag alltid framhåller. Men vi är inga myror som totalt uppoffrar oss för stacken/samhället.

    Därför kommer vi aldrig någonsin att nå historiens slut i form av ett helt harmoniskt klasslöst slutgiltigt kommunistiskt samhälle. Det finns hela tiden även personliga ambitioner som ibland går emot samhällets gemensamma intressen. Karriäristerna samarbetar för sina elitära intressen, och folket/massan försvarar sig mot dem = en evig klasskamp.

    Det betyder inte att vi inte skulle kunna uppnå ett socialistiskt samhälle. Bara det att vi ständigt måste försvara det. Risken för en borgerlig kontrarevolution kommer ständigt att vara närvarande. Precis som Mao sa, även om hans kulturrevolutionära motåtgärd blev en katastrof.

    Förutom detta Naturliga Arv vi inte kommer undan (tendensen till att några få vill skaffa sig klassprivilegier), har vi ett likaledes trögt Kulturellt Arv. Som i Rysslands fall bristen på demokratiskt tradition, och många århundraden av statligt auktoritärt styre: Tsaren-Stalin-Putin.

    Även detta var ju något den misslyckade kulturrevolutionen skulle bemöta. Att det inte är så lätt att omforma ett kulturellt mönster via politisk revolution visar inte minst en jämförelse mellan Kuba och Nordkorea, och de kulturellt olika socialismer de har utvecklat.
    I Nordkoreas fall är kommunismen som en tunn hinna över gammal religiös och auktoritär statsfeodalism.

    Trögheten i vårt naturliga och kulturella arv är viktigt att begrunda i den politiska kampen för socialismen. Inga nyheter precis, men ändå värda att påminnas om.

  • Och då ska vi komma ihåg att Putin är ett fall frammåt jämfört med Jeltsin.

  • Martin

    Anledningen till det stora stödet för Putin/Medvedev i Ryssland är inte bara att de totalt dominerar mediabilden utan framförallt att de är ett mycket bättre ledarpar för Ryssland än deras föregångare Jeltsin.

    ‘Frihet’ är ett relativt begrepp som ryssar egentligen aldrig fått uppleva och därför har de svårt att förstå varför vi i Väst tyckte Jeltsin var en bättre president än Putin. För ryssar var Jeltsin en alkoholiserad ‘frihetsdåre’ som kröp för Väst och sålde ut landets tillgångar för kaffepengar och dessutom skämde ut landet offentligt.

    Putin innebar en återgång till ett Ryssland som inte böjer sig för Väst, som gör upp med oligarkerna, som har vett nog att ta betalt för sina naturtillgångar … kort sagt ett Ryssland att vara stolt över. Att ‘friheten’ som man alltså inte vet vad det är har inskränkts är ett billigt pris att betala.

  • Särskilt som det inte fannst större frihet under Jeltsin än under Putin.