Boknytt
Blueprint
Nicholas Christakis
Little, Brown Spark
Gener och samhälle
Under mina 25 år som recensent har jag aldrig sett en så entusiastiskt prisad bok. Den inleds med 29 översvallande citat från framstående forskare och författare. Och detta fast boken just kommit ut detta år (våren 2019). Jag instämmer i lovorden, så måtte detta praktverk översättas till svenska.
Författaren är läkare, sociolog och professor i social- och naturvetenskaper vid berömda Yale university i Connecticut, där han förestår ”The Human Nature Lab”. Han forskar om människans och samhällets natur, och ger här en 500-sidig, kunnig, väldokumenterad och inspirerande bild av vår individuella och sociala mänskliga natur (evolutionspsykologi och evolutionssociologi).
I ”Blueprint – The Evolutionary Origins of a Good Society” väver författaren samman en heltäckande bild av det mänskliga samhället med material från filosofi, historia, antropologi, sociologi, genetik, evolution, biologi, hjärna/neuroforskning, laboratorieförsök och även storskalig forskning på olika platser världen runt.
Bland annat ett jätteprojekt i Honduras som involverar mängder av byar och tusentals människor följda under många år av forskarna. Som en del i det senare har man till och med skapat ett välfärdsprogram för de fattiga byarna.
I motsats till den så vanliga negativa bilden av människans natur – självisk och aggressiv – så slår Nicholas Christakis fast att människan är ”fundamentalt god” – liksom det mänskliga samhället. Min översättning:
”Människor överallt är skapade (prewired) för att upprätta en speciell typ av samhälle – fyllt av kärlek, vänskap, samarbete och lärande. Trots allt det dåliga i vår historia och samhällen så lutar vi människor evolutionärt åt godhet”
Vi människor har helt enkelt en genetisk planritning (blueprint) inom oss som styr delar av vårt sociala beteende i positiv solidarisk riktning. Vårt individuella och kollektiva beteende är format av evolutionens naturliga urval. Och liksom många andra sociala djur har vi beteendetendenser som gynnar ett prosocialt uppförande.
Gener har format ett framgångsrikt kooperativt människosamhälle. Sedan har samhället självt blivit en allt viktigare del av vår omgivande miljö. En moralisk social miljö som har förändrat oss än mer i hjälpsam kollektiv riktning.
Vår kapacitet att slå oss samman och skapa samhällen är en biologisk aspekt av vår art, en instinkt som tjänat oss väl. Det är inte något vi väljer att göra, det är något vi måste göra. Detta förenar alla människor överallt och alltid och visar hur lika vi är i grunden bortom de kulturella variationerna i samhällsbyggena, menar författaren.
Alltför länge har de (existerande) negativa sidorna av människonaturen betonats, liksom skillnaderna mellan olika kulturer i tiden och i rummet. Nicholas Christakis vill därför istället lyfta fram våra många goda sidor och vår gemensamma allmänmänsklighet (human universals).
Han menar att alla mänskliga samhällen i grunden bygger på åtta genetiska sociala basregler (blueprint-ritningen):
- Förmåga att kunna igenkänna individuell identitet
- Kärlek till partner och barn
- Vänskap
- Sociala nätverk
- Samarbete (kooperation)
- Preferens för den egna gruppen (ingroup bias)
- Mild hierarki, alltså relativ egalitarism (jämlikhet)
- Socialt lärande och undervisande
Det hjälplösa människobarnet kräver ett långsiktigt omhändertagande. Ur det behovet skapas moderns kärlek till barnet, sedan vidare till faderskärlek och parets kärlek mellan sig för att tillsammans ta hand om barnet.
Vidare i större sociala cirklar till vänskap och släktsammanhållning samt kärlek till ”vår egen grupp”, och ända upp till nationen (men varför nämns då inte släktskapsaltruism & nepotism specifikt i de sociala grundbeteendena, undrar jag).
Vidare i min kritik av en i grunden utmärkt och upplysande bok som betonar vår socialitet: Om den antisociala tendensen ”Vi-mot-Dom” tas med i de grundsociala människo-samhällsreglerna varför nämns inte även den antisociala tendensen till individuell själviskhet? (Själviskhet som självansvar är bra, däremot inte egoism på andras bekostnad, min sidokommentar).
Vad gäller social hierarki (klassamhällets yttersta rot, i form av stora prestige-, makt- och ekonomiska skillnader, min förklaring) så menar författaren med hierarki främst ett gott ledarskap (så använder han upprepat ordet).
Så fungerade det också i det långvariga jämlika och ganska jämställda jägarsamlarsamhället som hade icke-auktoritära ledare av olika slag. Men med jordbruks/herde-samhällena har vi människor de senaste dryga 10.000 åren haft en stark makt- och dominansordning – klassamhällen med stark samhällelig hierarki helt enkelt.
Men varifrån kom då den starka icke-egalitära (ojämlika) sociala hierarkin som plötsligt blommade ut i jordbruks- och herdesamhällen över hela världen efter de jämlika jägarsamlarsamhällenas nästan totala utplåning? Var passar stark (klass)hierarki in i författarens sociala schema?
Nicholas Christakis betonar som sagt prestigehierarki i form av ganska välvilligt ledarskap. Detta ledarbeteende har såväl gynnat gruppen som ledarna själva i form av bättre överlevnad (mat) och reproduktion (sex), skriver han. Liksom även (”klassmässigt”) makt- och dominansledarskap gjort det specifikt för ledarna påpekar jag – något som borde ha betonats mer i boken enligt mitt förmenande.
Så här försöker jag förstå det mänskliga hierarkiska klassamhällets uppkomst (mitt huvudintresse):
Ursprungligen var våra urdjurförfäder solitära ensamlevande djur som konkurrerade med varandra om makt, mat, sex och revir. När de övergick till socialt grupplevande beteende försvann inte denna konkurrenstendens (så fungerar inte evolutionen och det finns en teknisk term för det jag inte minns).
Istället hanterades den individuella konkurrensen i flocken via en fredsbevarande (orättvis) social hierarki eller rangordning. Alla samarbetade i gemensamt intresse, men de starkare/smartare fick mer mat och sex än andra. Genom att alla visste sin plats i makthierarkin utbröt bara sporadiska maktstrider.
Trots den sociala ojämlikheten tjänade alla på grupplevandet. Och även den maktägande alfahanneeliten kunde ibland visa prov på gott ledarskap till allas nytta (prestigehierarki).
Men som intelligenta jägaresamlare gjorde vi människor en slags stenålderns jämlikhetsrevolution mot de dominanta alfaindividerna och upprättade det jämlika jägarsamlarsamhället. Se Christopher Boehms utmärkta bok ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behavior”
Hur var det möjligt? Ja, en viktig faktor var människans uppfinning av vapen för jakt – plötsligt blev alla människor (män) i stort sett jämlika i styrka/makt via vapnen. En annan faktor var vårt språk och vår växande sociala intelligens som gjorde att gruppen kunde agera samfällt och avsätta alfahannarna.
Men gamla beteenden försvinner som sagt inte bara. Vår djurtendens till dominanshierarki fanns kvar under den jämlika jägarsamlarytan och måste bekämpas på olika sätt (från pikar till mord). Detta var möjligt i de småskaliga jägarsamlarsamhällena där alla hade moraliskt kontroll och uppsikt över varandra.
Men när de storskaliga anonyma jordbruks- och industrisamhällena växte fram minskade människornas möjliga demokratiska kontroll av varandra (och av nya potentiella makteliter), vilket även Charles Darwin själv skriver om. Vidare försvann den allmänna folkbeväpningen till förmån för speciella väpnade förband (militär och polis). Ett våldsmonopol som i marxismen ses som (klass)statens kärna.
Då den folkbeväpnade demokratiska kontrollen av potentiella mäktiga roffande ledare bröt samman fick vår nedbekämpade tendens till djurisk hierarki sin chans att åter komma till ytan och dominera samhället. Vi fick klassamhällen istället för den gamla jägarjämlikheten. Då återgick alltså samhället till den gamla starka djurhierarkitendensen i människan.
Men efter att vi människor levt jämlikt under nästan hela vår tid som djurart hade vi också blivit genetiskt socialt formade till välvilligt sociala varelser. Alltså precis det som Nicholas Christakis skriver om. Och just som djurhierarkin levde kvar under ytan i jägarsamhället, så levde jägarjämlikheten kvar under ytan i de nya jordbrukshierarkiska elitsamhällena. Väntande på sin chans.
Och jämlikheten fick delvis en chans att återkomma. Med det moderna, urbana, industriella, folkbeväpnade (som värnplikt), läskunniga, kommunikationslättare, nationalstatliga, ”idéideologiska” samhället träffades och debatterades det på arbetsplatser och caféer.
Radikal religion och socialism pläderade för jämlikhet – vilket kanske var tankar med rötterna i det jämlika jägarsamhället? Folket kunde återigen organisera sig – förr på bynivå, nu på nationell nivå.
Detta ledde så småningom fram till politiskt jämlikhet och politisk demokrati (inte ekonomisk demokrati som vänstern vill). Denna nya jämlikhet kan delvis ses som en återgång till den jämlika jägarsamlar-demokratin.
Men klasselitismen lever kvar och gnager den folkliga demokratin i kanterna. Slaget mellan jämlikhet och ojämlikhet försvinner aldrig. Klasskampen är för evigt eftersom vi människor har givna evolutionära beteendetendenser till såväl diktatorisk hierarki som demokratisk jämlikhet. Glöm tanken på ”en ny människa”.
Så fast jag bara är forskaramatör skulle jag vilja omformulera Nicholas Christakis punkt sju om mild hierarki-relativ egalitarism på följande sätt:
7. Allt från stark diktatorisk (klass)hierarki till jämlik demokratisk egalitarism är möjligt i det mänskliga samhället. Allt på denna utdragna politiska skala är möjligt och naturligt.
Vad det blir för slags samhälle beror på faktorer som samhället storlek (småskaligt storskaligt), vapenfördelningen (jämlik eller våldsmonopolitiserad), möjligheten till kollektiv kommunikation och organisation i folkdjupet (som gemensamt språk och debattmöjlighet), samt den politiska kampen.
Slutligen. Att som Nicholas Christakis optimistiskt se människan som övervägande god har jag svårt för med tanke på hur världen ser ut. Vi är nog både och; ”Goda” och ”Onda”, Själviska och Altruistiska, Våldsamma och Fredliga, Konkurrerande och Samarbetande, Individuella och Kollektivistiska. Själva förekomsten av dessa motpoler i språken antyder att det är så.
Sedan kan det samhälle vi bygger locka fram än den ena, än den andra av dessa nämnda beteendetendenser. Själv lutar jag åt att global idéproduktion kombinerat med lokal materiell produktion är en bra metod för att behålla makten hos gräsrötterna.
För att skapa ett överskådligt samhälle som vanliga människor kan demokratiskt kontrollera utan klassplittring får vi nog återgå till jägarsamlarsamhällets småskalighet. Plus internationella kontakter för att utnyttja det storskaliga samhällets överlägsna tankeproduktion.
Hans Norebrink, gammal arbetare
PS. Via vår abstrakta intelligens kunde vi människor uppleva nationen (med människor vi aldrig träffar) som vår egen grupp att vara solidariska med, och dela (national)demokrati med, Se Benedict Andersens ”Den föreställda gemenskapen”.
PSS. Maos kulturrevolution var förutom våldsam och maktcentralistisk delvis ett försök att liksom i jägarsamhället bekämpa tendenserna till att det uppstår nya potentiella makteliter eller ”klasser”. De hade emot sig att det vanliga folket hade svårt att samordnat organisera sig i det storskaliga och anonyma Kina. Mot sig hade folket även armén med sitt delvisa vapenmonopol.
PSS. Bakom vapenmaffian i USA står tanken på att ett beväpnat folk inte kan besegras av överheten. En bra tanke om man ersätter individuell beväpning med kollektiv sådan, som den gamla värnplikten. Folkbeväpning är demokratins yttersta grund.
PSSS. Observera att jag inte tror att klassamhället främst uppstod med ökade resurser att slåss om i jordbrukssamhället, som är en vanlig teori. Om så vore varför slåss de sociala djuren om de få resurser som finns via sociala hierarkier som fördelar resurserna ojämlikt och orättvist?
Läs mer: USA Today, New York Times, Kirkus,
