Under den irländska svälten på 1840-talet stoppade UK internationella hjälpsändningar med våld. Dess regering hävdade att de bröt mot marknadsprincipen och skulle fördärva handeln. I slutändan, menade de, skulle hjälp till de svältande bara bidra till att göra svälten värre. Ungefär en miljon dog.
Man tänkte att sådant hörde 1800-talet till. Men liberalerna i EU-parlamentet tillämpar samma logik än idag. Medan andra funderar på att släppa patent på covid-vaccin så att fattiga länder ska kunna vaccinera sina medborgare protesterar liberalernas Karin Karlsbro. ”Att slopa patenten på covid-19-vaccin kan bli förödande”, säger hon. ”Patent är avgörande för utveckling av vaccin”.
Man kan fokusera på liberalernas brist på förmåga att skilja mellan normalitet och plötsliga katastrofer. Det är mycket som är rimligt att göra i ett katastrofläge som vore orimligt att göra i andra fall. Men detta vore ändå att göra det för lätt för sig.
För det är mycket som tyder på att patent över huvud taget har spelat ut sin roll:
- Just när det gäller mediciner, och annan forskningsintensiv verksamhet, är det mycket osäkert om pengabelöningar spelar nån roll. Forskare forskar för att få hög status i forskarsamhället (förutom förstås av nyfikenhet). Inte för att bli miljardärer.
- Man kan tillägga att för forskare är det mer lockande att koncentrera sig på såna produkter som skulle få stor symbolisk betydelse och kanske bidra till ett Nobelpris, medan det för ett företag är mer lockande att få fram produkter som kan säljas dyrt till rika kunder. Det vore därför antagligen bättre att ge forskarna större vikt när det gäller att bestämma vad det ska forskas på – vilket innebure att man tonade ner patentaspekterna.
- Just när det gäller medicinforskning står dessutom stater för minst hälften av finansieringen. Sedan brukar företag få köpa forskningsresultaten, men långt ifrån till marknadspris.
- Många hävdar att ständig utveckling är nödvändig för teknikberoende företag, oavsett patent. Det är bara genom att ha det senaste som de kan klara sig kvar på marknaden. Följaktligen skulle de spotta ut nya produkter oavsett om det fanns någon patentlagstiftning eller ej.
- I många fall är också patent kontraproduktiva. Om en ny produkt kräver många patent och dessa är fördelade på olika företag kommer den nya produkten inte att tillverkas. För att komma ur denna rävsax har många företag slutit patentpoolavtal med varandra och alltså beslutat att strunta i patenten. Utan patentlagar skulle de slippa det.
- I andra fall struntar större företag helt i andras patenträttigheter, i alla fall om dessa ägs av folk och företag som inte har råd att utkämpa långa rättstvister.
- Slutligen kan man konstatera att de länder som nu är rika inte erkände internationella patent förrän de var så rika att de själva ägde fler än de behövde betala för. Det är en rimlig kompromissprincip: låt de rika länderna betala patentroyalties men låt de fattiga slippa (annat än till sina egna medborgare, om dessa har patent). Inte bara i covid-fallet utan generellt. De behöver tillgång till modern teknik för att komma ur sin underutveckling. Om detta går ut över några rika företag i rika länder må det vara hänt, det är ett billigt pris.
Mycket mer om detta kan läsas i Ha-Joon Changs bok Bad samaritans från 2008.
Jan Wiklund
PS: Enligt en artikel i Guardian har offentliga konton betalat så mycket som 97 procent av framtagningskostnaderna för Astra Zenecas vaccin. Dvs i slutändan skattebetalarna. Men det är Astra Zeneca som tar vinsten.
Ingen har undersökt budgeten för övriga fabrikat. Men eftersom stater har engagerat sig så hårt i frågan torde även där stater ha betalat betydligt mer än hälften.
Ursprungligen publicerat på bloggen Gemensam
