I en ledare i ETC skriver Kajsa Ekis Ekman att en förebyggande kriminalpolitik inte fungerar när det gäller kvinnomisshandel och sexualbrott. Det är kvalificerat struntprat. Allt som hjälper mot vardagsbrottslighet och gängbrottslighet hjälper också mot kvinnomisshandel och sexualbrott.
För grundläggande för alla typer brott är att de brottsliga individerna har nån diagnos, är psykiskt sjuka, pressade eller stressade av ekonomiska eller sociala orsaker. Ökad jämlikhet och jämställdhet leder till minskad brottslighet på sikt. Även när det gäller misshandel och sexualbrott.
Minskad trångboddhet, ingen bostadsbrist, socialbidrag/försörjningsstöd/a-kassa på nivåer som duger till att leva på, arbete åt alla, bra sjukvård osv innebär förbättringar även när det gäller kvinnomisshandel och sexualbrott. Om det inte hade varit så hade vi inte sett den minskning när det gäller de flesta brott mot kvinnor som skett över tid.
Sexualbrott och kvinnomisshandel
Sexualbrott och kvinnomisshandel finns i alla klasser, men precis som alla andra brott är de vanligare bland fattiga och utsatta. Det finns även när det gäller dessa brott en klassaspekt. Så här står det i NTU (Nationella Trygghetsundersökningen) om utsatthet för sexualbrott:
Vad gäller utbildningsnivå var det en större andel som uppgav att de utsattes bland personer med som högst förgymnasial utbildning (7,5 %) än bland personer med som högst gymnasial utbildning 5,0 %) respektive med eftergymnasial utbildning (5,1 %). Bland ensamstående personer med eller utan barn utsattes en större andel (9,3 respektive 9,1 %), än bland sammanboende med respektive utan barn (3,0 respektive 3,3 %).
Boende i flerfamiljshus utsattes i större utsträckning än boende i småhus (7,1 respektive 4,4 %).
Så här skriver Brå i en kortanalys av våld i nära relationer:
De bakgrundsfaktorer som verkar ha starkast relevans är ålder, familjerelation, utbildning, boendeform och ekonomiska förutsättningar. Utsattheten är högst bland personer i åldrarna 16–34 år, ensamstående föräldrar, personer med högst gymnasial utbildning och personer boende i flerfamiljshus. Utsatta kvinnor har ofta sämre ekonomiska förutsättningar än kvinnor som inte blivit utsatta.
Det är tydligt att kvinnomisshandel och sexualbrott också har en koppling till klass och sociala förhållanden. Det gäller inte bara de utsatta utan även de som begår brotten. För de som begår den hör typen av brott är närstående, vänner eller bekanta. De tillhör i allmänhet samma klass som den som utsatts för brottet.
Kajsa Ekis Ekman har inte läst på
Kajsa Ekis Ekman har alltså helt fel när hon ser den typen av brottslighet som väsensskild från annan brottslighet. Det är den inte. Därmed blir hennes resonemang helt fel.
Hennes resonemang om personligheten är som att säga att sexualbrott och kvinnomisshandel skulle vara genetiskt. Det är kvalificerat trams.
Ekis Ekman borde ha läst på bättre innan hon skrev sin totalt felaktiga och dåliga ledarartikel som bara förvillar och leder fel.
Brottsbekämpning för alla typer av brott behöver samma brottsbekämpande metoder. Förebyggande arbete och förebyggande sociala åtgärder samt individuella vårdprogram. Idag finns inget av det. Kriminalpolitiken idag är helt inriktad på hårdare straff och ingen blir bättre av det. Inte ens en sexualbrottsling eller en kvinnomisshandlare.
Läs mer:
- Dödligt våld mot kvinnor – invandrare mer utsatta
- Färre misshandelsbrott och sexualbrott
- Vem begår sexualbrott?
- Hur står det egentligen till med det dödliga våldet mot kvinnor?
- Dödligt våld mot kvinnor ökar inte
