Ibland förekommer begreppen brottsprovokation och bevisprovokation i brottsutredningar. Åklagarmyndigheten använder istället begreppen tillåten respektive otillåten provokation. Provokativa åtgärder kan under vissa omständigheter vara tillåtna i svenska brottsutredningar. Hur och på vilket sätt dessa i så fall kan användas är strikt reglerat. Regleringen verkar dock suddig, otydlig, oklar, ytterst subjektiv och godtycklig.
–Utgångspunkten för regleringen på det här området är det aldrig är tillåtet att provocera någon att begå ett brott som den personen inte skulle ha begått, förklarar kammaråklagare Isabelle Bjursten, på Utvecklingscentrum i Åklagarmyndigheten, i ett pressmeddelande.
Det finns dock omständigheter där provokation kan vara tillåtet som metod i svenska brottsutredningar.
–Det kan handla om att använda vissa provokativa åtgärder för att kunna bevisa att någon begått ett brott. Om man till exempel misstänker att någon innehar ett olagligt vapen, så kan man provocera fram att den personen också försöker sälja vapnet för att på så sätt röja innehavet, säger Isabelle Bjursten och fortsätter: Provokativa åtgärder kan också vara tillåtet om det bedöms att brottet ändå skulle ha blivit begånget, men vid en annan tidpunkt, kanske på en annan plats och med andra personer.
Får aldrig provocera fram brottslig vilja
– Det är alltså tillåtet att framkalla den individualiserade brottsliga handlingen, men inte att väcka en brottslig vilja, säger Isabelle Bjursten.
Det är förstås omöjligt att veta om en person har brottslig vilja eller inte. Detta gör att alla brotts- och bevisprovokationer från polisens och rättsväsendets sida är mycket tveksamma. Om inte möjligheten att tjäna pengar på att begå brott presenterats av polisens infiltratör, hade brottet då ägt rum?
För brottsutredande myndigheter finns en mängd regler att följa redan inför ett beslut om att vidta provokativa åtgärder i en brottsutredning och även regelverk för hur beslutet ska verkställas.
– För det första krävs det en stark misstanke om brott, om provokativa åtgärder alls ska vara tillåtna. Beslut om, och att genomföra, dessa åtgärder förutsätter också att en förundersökning om brott är inledd. Åtgärderna får dessutom bara användas i syfte att avslöja allvarlig brottslighet med ett högt straffvärde, förklarar Isabelle.
Polisen kan ju utan större ansträngning framställa en strak misstanke om brott utan att något brott föreligger. Så redan grundpremisserna för brotts- och bevisprovokation är ju tveksamma.
Provokation och infiltratörer
Ibland används infiltratörer som en del i brottsutredningen.
– Infiltratörer som agerar under en påhittad identitet kan vara en nödvändig åtgärd för att utredande myndigheter ska få insyn i, och tillgång till, en annars sluten kriminell värld. Det här är en sorts provokation som är tillåten i vissa brottsutredningar i Sverige. Däremot är det aldrig tillåtet för en infiltratör att använda hot eller skrämseltaktik, avslutar Isabelle Bjursten.
Beslut om att vidta provokativa åtgärder i en brottsutredning ska alltid fattas av åklagare.
Det finns även ett antal fall i Sverige där myndigheterna helt klart använt sig av otillåten provokation. Kanske är det i själva verket mycket vanligt. Vi har bland annat hela härvan kring infiltratören Peter Rätz liksom ett framprovocerat nakrotikabrott som ledde till friande dom och underkännande av provokationen som skedde med hjälp av infiltratör.
Läs mer:
- Skandaler med polisinfiltratörer är det vanliga
- Vapenhandel och kidnappning
- Heroinaffären på Gotland
- Operation Räven
- Kodnamn Pia och Alunda Finans
- Polisens provokatörer, informatörer och infiltratörer
- Filmerna om Johan Falk och GSI bygger på verkliga händelser
- Det är klart Götblad är skyldig till brott
- Laglöst land, hanterare och infiltratörer
- 58-årig man friad på grund av polisprovokation
- Två män dömda för omfattande narkotikasmuggling
- Åtal för omfattande narkotikasmuggling
