Nationalismen har dåligt rykte – inte minst i vänstern. Mycket ont har begåtts i dess namn. Men det gäller ju även för fenomen som demokrati, kapitalism, socialism, kristendom, islam och västerländska värderingar. Under alla dessa banér har såväl goda som onda saker uträttats.
Men varför tycker jag då att vänstern bör ta till sig en röd progressiv form av nationalism? För att ett rationellt intellektuellt samhällskontrakt bara berör hjärnan. Nationalism däremot väcker känslor, hjärta och uråldriga gruppemotioner. Medfödda passioner som människor – på gott och ont – kan dö för. Folk kan offra sig för sitt hemland, men inte för EU…
Folkhemmet
Jämför med det gamla konservativa högernationalistiska begreppet ”folkhemmet” som arbetarrörelsen och dess ledare Per Albin Hansson (s) tog över. I sitt berömda ”folkhemstal” 1928 förvandlade han det till ett slags vänsternationalistiskt slagord – även om han inte öppet benämnde det nationalism eller välfärdsnationalism.
Och i sammanhanget ingick förstås även dåtidens allmänna vidriga ovetenskapliga rasbiologiska högernationalistiska tankar med skallmätningar av samer, och liknande pseudoforskning, som alla partier tyvärr hade besmittats av.
Per Albin vägde mellan att kalla det blivande starka svenska nationella välfärdssamhället medborgarhemmet eller folkhemmet. Han kom att betona det senare. Att istället för ett rationellt förnuftigt blodlöst samhällskontrakt, skapa ett varmt, tryggt och känslouppväckande hem för folket – ett folkhem och en folkets nation.
Demokrati
En gång levde vi som jägare-samlare i olika stammar där urkommunism och gräsrotsdemokrati rådde. I dagens moderna värld med dess kunskaper och kommunikationsmöjligheter har vi människor lyckats att återskapa den ursprunglig forntids-demokratin på nationsnivå (politiskt demokrati alltså – inte ekonomisk demokrati som är socialismens långsiktiga uppgift).
Detta efter 10.000 år av klassbaserad diktatur under slaveri, feodalism och kapitalism. Så sett är den goda demokratiska folkliga politiska nation(alismen) i national-staten ett mycket stort steg framåt i mänsklighetens utveckling.
Eller snarare tillbaka. Till framtidens demokratiska folkmakt inspirerade av forntidens demokratiska folkmakt via radikal vänsternationalism och storskaligt nationsbygge.
Socialismen har gått under i västs socialdemokrati, i östs ”kommunism” och i syds ”statsbyråkratmilitär-socialism”. Dags att tänka om, tänka nytt och tänka rätt. Dags att lämna gamla förlegade dogmer – exempelvis vänsterns felaktiga, orealistiska och verklighetsfrämmande antinationalism.
Nationalism
Jag sammanfattar min ståndpunkt på följande vis: Nationalstaten är det bästa forumet för att framgångsrikt bekämpa högernationalismen. Nationer tillfredsställer ett evolutionärt gruppbehov av social identitet. Nationen är även den bästa formen för att bygga socialismen.
Se även de nationella och sociala befrielserörelser vänstern alltid stött – från Vietnam via Angola till Kuba. Titta vidare på antikolonial, antiimperialistisk, antifascistisk och antirasistisk nationalism. Se den nationella och socialistiska kampen mot vit elitär intern kolonialism i gårdagens Sydafrika och Zimbabwe, samt i dagens Guatemala och Bolivia.
Det finns även nationalism som uttrycker den gamla progressiva rätten till nationellt självbestämmande, som vänstern alltid stått för när de diskuterar ”den nationella frågan”.
Se den högerreaktionära, svenska unionsnationalismen – i kampen mot den demokratiska norska ”självständighets-nationalismen”. Vilken segrade 1905 efter total seger i en folkomröstning för att bilda en egen fri nation. Den svenska arbetarklassen stödde sina norska klassbröder och Norges frigörelse (vilket Lenin framhöll som ett bra exempel på proletär internationalism).
Den moderna socialismen och nationalismen föddes i samarbete med den demokratiska rörelsen kring år 1800. Senare skapade den högerelitära överklassen opportunistiskt en egen ”officiell nationalism” för att försöka få folkligt stöd. Denna högernationalism kom senare att delvis urarta i brutala högerdiktaturer som nazismen.
Nazism och rasism
Men den så kallade nationalsocialismen var egentligen snarare än nationalistisk och socialistisk en övernationell antisocialistisk och ras-internationalistisk rörelse. Den starka SA-vänstern inom nazistpartiet NSDAP utrotades efter borgerligt missnöje i ”De långa knivarnas natt”.s
Vidare har exempelvis rasistiska vitmaktsrörelsen Ku Klux Klan i USA slagordet ”Our Race is our Nation”. Rasister söndrar nationer i vita och svarta/bruna/gula. De vill att världens vita ska styra över världens färgade folk – det är deras högerextrema globalistiska ideal (sedan finns även anti-vit rasism som motreaktion).
Den allt farligare demokratihotande svart-brun-mörkblå auktoritära högerpopulismen och extremnationalismen växer i stora delar av världen. Dags då att bekämpa denna auktoritära folkpopulistiska nationalism. Och dess antisocialistiska motsats och komplement – den elitära nyliberala globalismen.
Dags att strida mot dessa två mörka krafter – inskränkt nationalism och globalism utan solidaritet – med hjälp av demokratisk inkluderande nationalism. Det är ett realistiskt verklighetsförankrat mellanläge mellan rasnationalism och elitglobalism.
Nu och än mer på längre sikt bör den breda globala vänstern även samarbeta via socialistisk röd vänsternationalism i”folkproletär” internationalistisk samverkan med folkliga klasser och nationer jorden runt.
Internationalism
Internationalism är bra och nödvändig, men tyvärr alltför skör för att i dagsläget praktiseras fullt ut av ”den reellt existerande människan”. Nationen (”den egna gruppen”) kommer alltför ofta före Klassen (den egna socialgruppen inom den egna gruppen, där alfaindividerna står emot den övriga flocken ).
Precis som hos andra djurarter – det finns konflikter i gruppen även hos andra sociala djur. Men de förbleknar när den egna gruppen kommer i konflikt med andra grupper. Människan har större beteendeflexibilitet, men Nationalism och Nation slår ofta Socialism och Klass. Vår Nation har inte sällan överflyglat Vår Klass – som skamliga 1914.
Därför bör arbetare, bönder och andra medborgare ha rätt att sätta solidariteten med det egna folket och den egna nationen först. Det är i samklang med vår givna, medfödda, genetiska, biologiska mänskliga natur.
Inom denna överordnade nationella ram bör klasskampen för välstånd, jämlikhet, arbetarmakt och socialism bedrivas (som den ju i praktiken redan gör). Nationalismen bör vändas inåt: Vi bygger landet. Inte utåt: Vi bekrigar grannfolken.
Istället för naiv idealistisk kosmopolitism å ena sidan, och enkelspårig trångsynt högernationalism å andra sidan, låt oss i första hand sätta fria och jämlika ”syskonnationer” i fredlig horisontell samverkan och ömsesidig solidaritet.
För Nationen och Världen – i den ordningen!
Hans Norebrink
Läs också:
Se även böckerna:
- ”Den föreställda gemenskapen – reflektioner kring nationalismens ursprung och spridning” av Benedict Anderson.
- ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behavior” av Christopher Boehm.
- ”The Origins and Nature of Sociality” av Robert Sussman och Audrey Chapman (redaktörer).
- ”Framgångsrik fred – Hur stater skapat stabil fred i historien” av Karl Deutsch.
- ”Eliternas uppror och sveket mot demokratin” av Christopher Lasch.
- ”False Opposites in Nationalism – An Examination of the Dichotomy of Civic Nationalism and Ethnic Nationalism in Modern Europé”, ett examensarbete av Margareta Mary Nikolas.
- ”Genetic and Cultural Evolution of Cooperation” av Peter Hammerstein (red).
- ”Ett oskrivet blad och andra myter om människans natur” av Steven Pinker.
- ”Om nationernas självbestämmanderätt” av Vladimir Lenin.
- ”Marxismen och den nationella frågan” av Josef Stalin.
- ”Nations and Nationalism in a Global Era” av Anthony D. Smith
- ”Blågul framtid – en essä om nationen och det svenska” av Magnus Karaveli.
- ”Evolutionen och jag” av Johan Frostegård.
- ”Samarbete” av Patrik Lindenfors.
- ”Snällare än du tror – Människan social av naturen” av Åke Daun & Hans Norebrink.
- ”Socialismens nederlag och människans natur – 100 år av realkommunism” av Hans Norebrink.
