Är själv medlem i Vänsterpartiet sedan drygt två år, om än sjukdom har gjort att jag inte varit så aktiv i de politiska diskussionerna som jag önskat. Kanske är det därför jag bokstavligen togs på sängen av Nooshi Dadgostar när jag tidigt en morgon fick se en lång intervju med henne i Expressen.
Jag vaknade tvärt. Men allteftersom slokade sinnet. För vad är det hon lyfter fram i intervjun? Jo, att vi ska regera med (s), (mp) och (c). Basta.
För trots osämjan mellan Dadgostar och Lööf, där anklagelser om högmod, översitteri och offerkoftor haglat i debatterna, vill V-ledaren ha med Centern i en kommande rödgrön regering om S, V, MP och C når över 50 procent i valet den 11 september, skriver tidningen. ”Min uppfattning är att hela regeringsunderlaget ska sitta med i regeringen”, menar hon bestämt. ”Min utgångspunkt är att Vänsterpartiet också sitter i regeringen”.
Expressen frågar sedan om detta är något man diskuterar i partiet och i så fall också ett principbeslut om att rösta nej till varje regering där (v) inte ingår?
”Det skulle kunna bli det”, blir då svaret. ”Vi har inte fattat ett sådant beslut än så länge, för det är självklart för oss att hela regeringsunderlaget i grund och botten borde sitta i regering. Vi har sett instabiliteten det skapar när man inte gör det.”
Men är det verkligen så självklart? För mig som socialist och vänsterpartist är det en helt felaktig ingång.
Regeringsfrågan och januariavtalet
Varför ska vi överhuvudtaget antyda att vi vill ha med Annie Lööfs parti i en regeringskoalition? Utgångspunkten borde i stället vara att vi ser offensivt på möjligheterna att i en bra valrörelse vinna en majoritet av väljarna för en majoritetsregering (s) och (v) i höstens val! Vill Miljöpartiet vara med som en släpvagn efter tåget så må det vara.
En framgång som självklart bara är möjlig om (s) bryter med andan från Januariavtalet. Den ”instabilitet” som skapades med denna uppgörelse handlade i grunden om att regeringen Löfven kapitulerade för liberaler och centerpartister genom att ge upp historiskt viktiga löntagarkrav.
Nyamko Sabuni hade helt rätt när hon nyss med en glad fanfar erkände att avtalet ”handlade om att skada socialdemokratin så mycket som möjligt”. I sak att desarmera viktiga historiska segrar för arbetarrörelsen.
Centerpartiet är en av den svenska borgerlighetens viktigaste partier. I många ekonomiska frågor, inte minst när det gäller avskyn för ekonomisk jämlikhet och fackligt inflytande, är det ett högerextremt parti. Vår uppgift kan inte vara att skyla över detta genom att anpassa oss till hur det ekonomiska etablissemanget och dess journalistkår prompt vill att regeringsfrågan ska diskuteras.
Centerpartiet skulle aldrig sätta sig i en släpvagn kopplad till en vinnande vänsterrörelse. I stället är det både historiskt och i dag ett parti vilket rusar fram på spåret i en rak kollisionskurs med våra intressen som ett parti för Sveriges löntagare.
Hur vi sedan ställer oss till olika regeringsunderlag och budgetfrågor är en fråga som ska komma på bordet när det finns verkliga fakta att ta ställning till.
Göte Kildén
Tidigare publicerat på facebook och i Internationalen.
Läs mer:
- Dadgostar – motståndare till vänsterpartiets program?
- Vansinne av Nooshi Dadgostar
- Dadgostars ideologiska magplask
- Nooshi Dadgostar gjorde bort sig i partiledardebatten
- Viktigt vägval för Vänsterpartiet
